1 Reis 18

Elia och Obadja

1 *1 Kung 17:1, Jak 5:17f. En lång tid därefter, på tredje året, kom Herrens ord till Elia. Han sade: "Gå och träd fram inför Ahab, så ska jag låta det regna på jorden." 2 Då gick Elia för att träda fram inför Ahab.

Men svälten var svår i Samaria. 3 Och Ahab kallade till sig Obadja*18:3ObadjaBetyder "Herrens tjänare", ett mycket vanligt namn., som var hans överförvaltare. Obadja var en mycket gudfruktig man. 4 När Isebel var i färd med att utrota Herrens profeter, hade Obadja tagit hundra profeter och gömt dem i en grotta, femtio man åt gången, och gett dem mat och dryck. 5 Ahab sade till Obadja: "Far igenom landet, till alla vattenkällor och alla bäckar. Kanske finner vi gräs, så att vi kan behålla hästar och mulåsnor vid liv och slipper slakta någon boskap." 6 De fördelade mellan sig landet som de skulle fara igenom. Ahab gav sig ensam av åt ett håll och Obadja åt ett annat håll.

7 När Obadja for vägen fram, då kom plötsligt Elia emot honom. Han kände igen honom och föll ner på sitt ansikte och sade: "Är du här, min herre Elia?" 8 Han svarade honom: "Ja. Gå och säg till din herre: Elia är här." 9 Då sade han: "Hur har jag förbrutit mig, eftersom du vill ge din tjänare i Ahabs hand och låta honom döda mig? 10 Så sant Herren din Gud lever, det finns inget folk eller rike dit min herre inte har sänt någon för att söka efter dig. Om man har svarat: Han är inte här, så har han tagit en ed av det riket eller folket att man inte har funnit dig. 11 Och nu säger du: Gå och säg till din herre: Elia är här. 12 *2 Kung 2:16, Apg 8:39. Om Herrens Ande skulle rycka bort dig när jag går ifrån dig, jag vet inte vart, och jag kommer till Ahab och berättar om dig, då skulle han döda mig när han inte finner dig. Och ändå har jag, din tjänare, vördat Herren ända från min ungdom. 13 Har man inte berättat för min herre vad jag gjorde när Isebel dödade Herrens profeter, hur jag gömde hundra av Herrens profeter i två grottor, femtio man i varje och gav dem mat och dryck? 14 Och nu säger du: Gå och säg till din herre att Elia är här. Han kommer att döda mig!" 15 Men Elia svarade: "Så sant Herren Sebaot lever, honom som jag tjänar, redan i dag ska jag träda fram inför Ahab."

Elias möte med Ahab

16 Obadja gick och mötte Ahab och berättade detta för honom. Då gav sig Ahab i väg för att möta Elia. 17 När Ahab fick se Elia sade han till honom: "Är du här, du som drar olycka över Israel?" 18 *1 Kung 16:31f, 21:25f. Elia svarade: "Det är inte jag som drar olycka över Israel, utan du och din fars hus, för ni överger Herrens bud och följer baalerna. 19 Men skicka nu efter och samla hela Israel till mig på berget Karmel*18:19berget KarmelCa 550 meter hög åsrygg vid kusten i nordväst, nära gränsen mot Isebels hemland Fenicien. Ansågs av många vara ett heligt berg, t ex av Thutmose III (se not till 2 Mos 5:1)., tillsammans med Baals fyrahundrafemtio profeter och Asheras fyrahundra profeter som äter vid Isebels bord."

Elia på Karmel

20 Då sände Ahab omkring bud över hela Israel och samlade profeterna på berget Karmel. 21 *Jos 24:15, Dom 6:31, Matt 6:24. Elia trädde fram för allt folket och sade: "Hur länge ska ni halta på båda sidor? Om det är Herren som är Gud, så följ honom. Men om det är Baal, så följ honom." Men folket svarade honom inte med ett ord.

22 *1 Kung 19:10, 14. Då sade Elia till folket: "Jag är ensam kvar som Herrens profet, och Baals profeter är fyrahundrafemtio man. 23 Ge oss två tjurar, och låt dem välja ut åt sig den ena tjuren och stycka den och lägga den på veden utan att tända eld. Sedan ska jag göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden utan att tända eld. 24 Därefter kan ni åkalla er guds namn, men jag ska åkalla Herrens namn. Den gud som svarar med eld*18:24eldTroligen en blixt (jfr 2 Mos 9:24), som förknippades med stormguden Baal. Eld från himlen var ett tecken på att Gud hade tagit emot offret (1 Krön 21:26, 2 Krön 7:1)., han är Gud." Allt folket svarade: "Ditt förslag är bra."

25 Elia sade till Baals profeter: "Välj ut åt er den ena tjuren och gör i ordning den. Ni får välja först, eftersom ni är fler. Åkalla därefter er guds namn, men tänd inte elden!" 26 *Ps 115:4f, Jer 10:5, Hab 2:18f. De tog den tjur som han gav dem och gjorde i ordning den. De åkallade Baals namn från morgonen ända till middagen och ropade: "Baal, svara oss!" Men inte ett ljud hördes, och ingen svarade. Och hela tiden dansade de omkring altaret som man hade byggt.

27 *5 Mos 32:37. När det blev middag, retades Elia med dem och sade: "Ropa högre. Visst är han en gud, men han kanske sitter försjunken i tankar, eller så är han upptagen eller på resa, kanske sover han, men då ska han väl vakna*18:27sover … vaknaEn årlig ritual för att väcka Baal nämns av Josefus och i ugaritiska texter.." 28 *5 Mos 14:1. Då ropade de ännu högre och ristade sig*18:28ristade sigUttryck för extas eller sorg (jfr 5 Mos 14:1) som i Ugarit förknippades med Baal., som de brukade, med svärd och spjut så att blodet rann på dem. 29 *2 Mos 29:39, Ps 115:4f. När det blev eftermiddag profeterade de extatiskt ända tills det var tid för matoffret. Men inte ett ljud hördes, ingen svarade och ingen tycktes heller bry sig om dem.

30 Elia sade då till allt folket: "Kom fram hit till mig!" Och allt folket gick fram till honom. Då byggde han åter upp Herrens altare som hade blivit nerrivet. 31 *1 Mos 32:28, 35:10, Jos 4:5, 20, 2 Kung 17:34. Elia tog tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar, eftersom Jakob hade fått ordet från Herren: "Israel ska vara ditt namn*18:31Israel ska vara ditt namnSe 1 Mos 35:10.." 32 Av stenarna byggde Elia ett altare i Herrens namn och grävde ett dike runt altaret, stort nog för ett utsäde av två seamått*18:32två seamåttCa 14 liter.. 33 Han lade upp veden, styckade tjuren och lade den på veden. 34 Sedan sade han: "Fyll fyra krukor med vatten och häll ut vattnet över brännoffret och veden." Därefter sade han: "Gör det en gång till." De gjorde så för andra gången. Och sedan sade han: "Gör det en tredje gång." De gjorde så för tredje gången. 35 Vattnet flöt runt omkring altaret, och han lät också fylla diket med vatten.

36 *2 Mos 3:6, Matt 22:32. Då tiden var inne att frambära matoffret, trädde profeten Elia fram och sade: "Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det bli känt i dag att det är du som är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på din befallning jag har gjort allt detta. 37 Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk förstår att det är du Herre som är Gud, och omvänd du deras hjärtan."

38 *3 Mos 9:24, Dom 6:21, 1 Krön 21:26, 2 Krön 7:1. Då föll Herrens eld ner och förtärde brännoffret, veden, stenarna och jorden och torkade upp vattnet som fanns i diket. 39 *Sak 13:9. När allt folket såg det, föll de ner på sina ansikten och sade: "Det är Herren som är Gud! Det är Herren som är Gud!" 40 *5 Mos 13:5, 18:20, 2 Kung 10:25. Men Elia sade till dem: "Grip Baals profeter. Låt inte en enda av dem komma undan." De grep dem och Elia förde dem ner till bäcken Kishon*18:40bäcken KishonRinner från trakten av berget Tabor och norr om Karmel (Dom 4:7, 5:21). och dräpte dem där.

Slutet på torkan

41 Elia sade till Ahab: "Bryt upp, ät och drick, för jag hör suset av regn." 42 Då reste sig Ahab upp för att äta och dricka. Men Elia steg upp på Karmels topp och böjde sig ner mot marken med ansiktet mellan knäna. 43 Han sade till sin tjänare: "Gå upp och se ut mot havet!" Han gick då upp och såg ut över havet, men sade: "Jag ser ingenting." Sju gånger sade han till honom att gå tillbaka. 44 När han kom dit sjunde gången, sade han: "Se, ett litet moln som en manshand*18:44moln som en manshandLitet nog att döljas av en utsträckt hand. Regnmoln kommer normalt in från Medelhavet under hösten och vintern. stiger upp ur havet."

Då sade han: "Gå och säg till Ahab: Spänn för och far ner, så att inte regnet håller dig kvar." 45 *Jak 5:18. I ett nu blev himlen mörk av moln och storm, och ett kraftigt regn föll. Och Ahab steg upp i sin vagn och for till Jisreel*18:45JisreelStad ca 2-3 mil öster om Karmel med Ahabs vinterpalats (21:1).. 46 Men Herrens hand hade kommit över Elia, så att han band upp sina kläder och sprang framför Ahab ända till Jisreel.

1 PASADOS ✝18.1 cp. 17.1. Lc. 4.25.muchos días, fué palabra de Jehová á Elías en el tercer año, diciendo: Ve, muéstrate á Achâb, ✝18.1 Dt. 28.12.y yo daré lluvia sobre la haz de la tierra.

2 Fué pues Elías á mostrarse á Achâb. Había á la sazón grande hambre en Samaria.

3 Y Achâb llamó á Abdías su mayordomo, el cual Abdías era en grande manera temeroso de Jehová;

4 Porque cuando ✝18.4 vers. 13,19. cp. 16.31, etc.Jezabel destruía á los profetas de Jehová, Abdías tomó cien profetas, los cuales escondió de cincuenta en cincuenta por cuevas, y sustentólos á pan y agua.

5 Y dijo Achâb á Abdías: Ve por el país á todas las fuentes de aguas, y á todos los arroyos; que acaso hallaremos *18.5 ó, hierba.grama con que conservemos la vida á los caballos y á las acémilas, para que no nos quedemos sin bestias.

6 Y partieron entre sí el país para recorrerlo: Achâb fué de por sí por un camino, y Abdías fué separadamente por otro.

7 Y yendo Abdías por el camino, topóse con Elías; y como le conoció, postróse sobre su rostro, y dijo: ¿No eres tú mi señor Elías?

8 Y él respondió: Yo soy; ve, di á tu amo: He aquí Elías.

9 Pero él dijo: ¿En qué he pecado, para que tú entregues tu siervo en mano de Achâb para que me mate?

10 Vive Jehová tu Dios, que no ha habido nación ni reino donde mi señor no haya enviado á buscarte; y respondiendo ellos, No está aquí, él ha conjurado á reinos y naciones si no te han hallado.

11 ¿Y ahora tú dices: Ve, di á tu amo: Aquí está Elías?

12 Y acontecerá que, luego que yo me haya partido de ti, ✝18.12 2 R. 2.16. Ez. 3.12,14 y 8.3. Hch. 8.39.el espíritu de Jehová te llevará donde yo no sepa; y viniendo yo, y dando las nuevas á Achâb, y no hallándote él, me matará; y tu siervo teme á Jehová desde su mocedad.

1 Elías y los profetas de Baal

2 en el monte de Carmelo.

13 ¿No ha sido dicho á mi señor lo que hice, cuando Jezabel mataba á los profetas de Jehová: que escondí cien varones de los profetas de Jehová de cincuenta en cincuenta en cuevas, y los mantuve á pan y agua?

14 ¿Y ahora dices tú: Ve, di á tu amo: Aquí está Elías: para que él me mate?

15 Y díjole Elías: ✝18.15 cp. 17.1.Vive Jehová de los ejércitos, delante del cual estoy, que hoy me mostraré á él.

16 Entonces Abdías fué á encontrarse con Achâb, y dióle el aviso; y Achâb vino á encontrarse con Elías.

17 Y como Achâb vió á Elías, díjole Achâb: ✝18.17 cp. 21.20. Am. 7.10.¿Eres tú el que ✝18.17 Jos. 6.18. Hch. 16.20.alborotas á Israel?

18 Y él respondió: Yo no he alborotado á Israel, sino tú y la casa de tu padre, dejando los mandamientos de Jehová, y ✝18.18 cp. 16.31.siguiendo á los Baales.

19 Envía pues ahora y júntame á todo Israel en el monte de ✝18.19 Jos. 19.26.Carmelo, y los cuatrocientos y cincuenta profetas de Baal, y los cuatrocientos profetas de ✝18.19 cp. 16.33.los bosques, que comen de la mesa de ✝18.19 2 R. 3.13.Jezabel.

20 Entonces Achâb envió á todos los hijos de Israel, ✝18.20 cp. 22.6.y juntó los profetas en el monte de Carmelo.

21 Y acercándose Elías á todo el pueblo, dijo: ¿Hasta cuándo claudicaréis vosotros entre dos pensamientos? ✝18.21 Jos. 24.15. 2 R. 17.41.Si Jehová es Dios, seguidle; y si Baal, id en pos de él. Y el pueblo no respondió palabra.

22 Y Elías tornó á decir al pueblo: ✝18.22 cp. 19.10,14.Sólo yo he quedado profeta de Jehová; mas de los profetas de Baal hay ✝18.22 ver. 19cuatrocientos y cincuenta hombres.

23 Dénsenos pues dos bueyes, y escójanse ellos el uno, y córtenlo en pedazos, y pónganlo sobre leña, mas no pongan fuego debajo; y yo aprestaré el otro buey, y pondrélo sobre leña, y ningún fuego pondré debajo.

24 Invocad luego vosotros en el nombre de vuestros dioses, y yo invocaré en el nombre de Jehová: y el Dios que ✝18.24 ver. 38respondiere por fuego, ése sea Dios. Y todo el pueblo respondió, diciendo: Bien dicho.

25 Entonces Elías dijo á los profetas de Baal: Escogeos el un buey, y haced primero, pues que vosotros sois los más: é invocad en el nombre de vuestros dioses, mas no pongáis fuego debajo.

26 Y ellos tomaron el buey que les fué dado, y aprestáronlo, é invocaron en el nombre de Baal desde la mañana hasta el medio día, diciendo: ¡Baal, respóndenos! Mas no había voz, ni quien respondiese; entre tanto, ellos andaban saltando cerca del altar que habían hecho.

27 Y aconteció al medio día, que Elías se burlaba de ellos, diciendo: Gritad en alta voz, que dios es: quizá está *18.27 ó, meditando.conversando, ó tiene algún empeño, ó va de camino; acaso duerme, y *18.27 ó, es menester despertarle.despertará.

28 Y ellos clamaban á grandes voces, ✝18.28 Lv. 19.28. Dt. 14.1.y sajábanse con cuchillos y con lancetas conforme á su costumbre, hasta chorrear la sangre sobre ellos.

29 Y como pasó el medio día, y ellos profetizaran hasta ✝18.29 Ex. 29.41. Hch. 3.1.el tiempo del sacrificio del presente, y no había voz, ni quien respondiese ni escuchase;

30 Elías dijo entonces á todo el pueblo: Acercaos á mí. Y todo el pueblo se llegó á él: y él reparó el altar de Jehová que estaba arruinado.

31 Y tomando Elías doce piedras, conforme al número de las tribus de los hijos de Jacob, al cual había sido palabra de Jehová, diciendo, ✝18.31 Gn. 32.28.Israel será tu nombre;

32 Edificó con las piedras un altar en el nombre de Jehová: después hizo una reguera alrededor del altar, cuanto cupieran dos satos de simiente.

33 ✝ 18.33 Lv. 1.6,7. Compuso luego la leña, y cortó el buey en pedazos, y púsolo sobre la leña.

1 Los profetas de Baal, muertos.

2 Elías desea morirse.

34 Y dijo: Henchid cuatro cántaros de agua, y derramadla sobre el holocausto y sobre la leña. Y dijo: Hacedlo otra vez; y otra vez lo hicieron. Dijo aún: Hacedlo la tercera vez; é hiciéronlo la tercera vez.

35 De manera que las aguas corrían alrededor del altar; y había también henchido de agua la reguera.

36 Y como llegó la hora de ofrecerse el holocausto, llegóse el profeta Elías, y dijo: Jehová ✝18.36 Ex. 3.6.Dios de Abraham, de Isaac, y de Israel, ✝18.36 Jos. 4.24. 1 S. 17.46. cp. 20.13sea hoy manifiesto que tú eres Dios en Israel, y que yo soy tu siervo, y que ✝18.36 Nm. 16.28.por mandato tuyo he hecho todas estas cosas.

37 Respóndeme, Jehová, respóndeme; para que conozca este pueblo que tú, oh Jehová, eres el Dios, y que tú volviste atrás el corazón de ellos.

38 Entonces ✝18.38 Lv. 9.24.cayó fuego de Jehová, el cual consumió el holocausto, y la leña, y las piedras, y el polvo, y aun lamió las aguas que estaban en la reguera.

39 Y viéndolo todo el pueblo, cayeron sobre sus rostros, y dijeron: ✝18.39 vers. 21,24¡Jehová es el Dios! ¡Jehová es el Dios!

40 Y díjoles Elías: ✝18.40 2 R. 10.25.Prended á los profetas de Baal, que no escape ninguno. Y ellos los prendieron; y llevólos Elías al ✝18.40 Jue. 4.7.arroyo de Cisón, y allí ✝18.40 Dt. 13.1-5 y 18.20. 2 R. 10.25.los degolló.

41 Y entonces Elías dijo á Achâb: Sube, come y bebe; porque una grande lluvia suena.

42 Y Achâb subió á comer y á beber. Y Elías subió á la cumbre del Carmelo; y ✝18.42 2 R. 4.34,35. Stg. 5.18.postrándose en tierra, puso su rostro entre las rodillas.

43 Y dijo á su criado: Sube ahora, y mira hacia la mar. Y él subió, y miró, y dijo: No hay nada. Y él le volvió á decir: ✝18.43 Hab. 2.3. Ef. 6.18.Vuelve siete veces.

44 Y á la séptima vez dijo: Yo veo ✝18.44 Lc. 12.54.una pequeña nube como la palma de la mano de un hombre, que sube de la mar. Y él dijo: Ve, y di á Achâb: Unce y desciende, porque la lluvia no te ataje.

45 Y aconteció, estando en esto, que los cielos se oscurecieron con nubes y viento; y hubo una gran lluvia. Y subiendo Achâb, vino á Jezreel.

46 ✝ 18.46 2 R. 3.15. Y la mano de Jehová fué sobre Elías, el cual ciñó sus lomos, y vino corriendo delante de Achâb hasta llegar á Jezreel.