1 Reis 2

Davids sista ord till Salomo

1 Då tiden närmade sig att David skulle dö, befallde han sin son Salomo och sade: 2 *Jos 23:14. "Jag går nu all världens väg*2:2 all världens vägDen väg som alla i världen måste gå, alltså döden (Hebr 9:27).. Var stark och visa dig som en man. 3 *5 Mos 17:18f, 29:9, Jos 1:7f, 23:6. Håll fast vid vad Herren din Gud har befallt dig, så att du vandrar på hans vägar och håller hans stadgar, bud, föreskrifter och vittnesbörd, så som det är skrivet i Mose lag. Då får du framgång i allt du gör och vart du än vänder dig, 4 *2 Sam 7:12f, Ps 132:11f. så att Herren kan uppfylla sitt ord som han uttalade över mig när han sade: Om dina barn ger akt på sin väg och vandrar inför mig i trohet av hela sitt hjärta och hela sin själ, sade han, då ska det aldrig saknas en ättling till dig på Israels tron.

5 *2 Sam 3:27, 20:9f. Du vet också vad Joab, Serujas*2:5SerujaDavids storasyster (1 Krön 2:16). Joab var alltså Davids systerson. son, har gjort mot mig, och vad han gjorde mot de två befälhavarna i Israel, Abner, Ners son, och Amasa, Jeters son. Han dödade dem och spillde blod i fredstid som om det var krig*2:5spillde blod i fredstid som om det var krigAnnan översättning: "hämnades i fredstid blod som spillts i krig". Se 2 Sam 2:23, 3:27 för Abner och 20:10 för Amasa., han skvätte blod över bältet runt sina höfter och över skorna på sina fötter som om det var krig. 6 Gör efter din vishet och låt inte hans grå hår fara ner i dödsriket med frid.

7 *2 Sam 17:27f, 19:31f. Men mot gileaditen Barsillajs söner*2:7Barsillajs sönerLovades försörjning av David (2 Sam 19:31f). ska du visa godhet och låta dem vara med bland dem som äter vid ditt bord. För så gjorde de mot mig när jag flydde för din bror Absalom.

8 *2 Sam 16:5f, 19:16, 23. Sedan har du Shimei, Geras son, benjaminiten från Bahurim. Han uttalade hemska förbannelser mot mig den dagen då jag gick till Mahanajim. Sedan kom han ner till Jordan och mötte mig*2:8Shimei … förbannelser … mötte migUnder Davids svaghetstid i 2 Sam 16:5f, 19:16f., och jag gav honom min ed inför Herren och sade: Jag ska inte döda dig med svärd. 9 Men låt honom nu inte bli ostraffad. Du är ju en vis man och vet vad du ska göra med honom. Låt hans grå hår fara ner i dödsriket med blod."

David dör

10 *2 Sam 5:7, Apg 2:29, 13:36. David gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Davids stad. 11 *2 Sam 5:4f, 1 Krön 3:4, 29:26f. Den tid David regerade över Israel var fyrtio år.*2:11David regerade över Israel ... fyrtio årCa 1010-970 f Kr. I Hebron regerade han i sju år, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år. 12 Och Salomo satt på sin far Davids tron, och hans kungamakt var starkt befäst.

Adonia dör

13 Adonia, Haggits son, gick till Salomos mor Bat-Seba. Hon frågade då: "Kommer du med fredliga avsikter?" Han svarade: "Ja, med fred." 14 Han fortsatte: "Jag har något att tala med dig om." Hon svarade: "Säg det." 15 *1 Kung 1:5f, 1 Krön 22:9f, 28:5. Då sade han: "Du vet ju att kungadömet var mitt och att hela Israel hade fäst sina blickar på mig och väntade att jag skulle bli kung. Men kungadömet gick ifrån mig och över till min bror. Genom Herren blev det hans. 16 Nu har jag en enda bön till dig. Visa inte bort mig." Hon svarade: "Tala." 17 *1 Kung 1:3f. Då sade han: "Tala med kung Salomo – dig visar han ju inte bort – och be att han ger mig Abishag från Shunem till hustru." 18 Bat-Seba svarade: "Visst, jag ska tala med kungen om dig."

19 Bat-Seba gick till kung Salomo för att tala med honom om Adonia. Då reste sig kungen och gick henne till mötes, bugade sig för henne och satte sig på sin tron. Man ställde också fram en stol*2:19stolAnnan översättning: "tron". Drottningmodern hade ibland en stark ställning i Jerusalem (jfr 1 Kung 15:13, 2 Kung 11, Höga V 3:11). åt kungens mor, och hon satte sig till höger om honom. 20 Sedan sade hon: "Jag har en enda liten bön till dig. Visa inte bort mig." Kungen svarade henne: "Mor, låt mig höra din bön. Jag ska inte visa bort dig." 21 Då sade hon: "Låt Adonia få Abishag från Shunem till hustru."

22 *1 Kung 1:7, 19. Men kung Salomo svarade sin mor: "Varför begär du bara Abishag från Shunem åt Adonia? Du kunde lika gärna be mig ge kungadömet*2:22Abishag … kungadömetGiftermål med en kvinna som stod kungen nära skulle ge legitimitet att få efterträda honom (jfr 2 Sam 3:13). till honom – han är ju min äldre bror – till honom och till prästen Ebjatar och till Joab, Serujas son!" 23 Kung Salomo svor en ed inför Herren och sade: "Må Gud straffa mig både nu och i framtiden om inte Adonia får betala med sitt liv för att han sagt detta. 24 Och nu, så sant Herren lever, han som har utsett mig och satt mig på min far Davids tron och som har byggt mig ett hus efter sitt löfte: I dag ska Adonia dödas." 25 Och kung Salomo sände i väg Benaja, Jojadas son, som högg ner Adonia så att han dog.

Ebjatar och Joab straffas

26 *1 Sam 22:20f, 2 Sam 15:24. Till prästen Ebjatar*2:26EbjatarDen siste överlevande av Elis prästsläkt (1 Sam 2:33). Följde David (1 Sam 22:20f). sade kungen: "Gå till dina ägor i Anatot*2:26AnatotPrästby strax norr om Jerusalem och Olivberget (jfr Jer 1:1).. Du har förtjänat döden, men i dag ska jag inte döda dig, för du har burit Herren Guds ark framför min far David och lidit med min far i allt han fått lida." 27 *1 Sam 2:30f. Så drev Salomo bort Ebjatar och lät honom inte längre vara Herrens präst, för att Herrens ord som han hade talat över Elis hus i Shilo skulle fullbordas.

28 Ryktet nådde Joab. Han hade anslutit sig till Adonia, men inte till Absalom. Han flydde till Herrens tält och grep tag i hornen på altaret.

29 *1 Kung 1:50. När kung Salomo fick höra att Joab hade flytt till Herrens tält och att han stod vid altaret, sände Salomo i väg Benaja, Jojadas son, och sade: "Gå och hugg ner honom!" 30 När Benaja kom till Herrens tält, sade han till honom: "Så säger kungen: Gå härifrån!" Men han svarade: "Nej, jag vill dö här." Benaja framförde det till kungen och sade: "Så har Joab sagt och så har han svarat mig."

31 *2 Mos 21:14, 5 Mos 19:13. Då sade kungen till honom: "Gör som han har sagt, hugg ner honom*2:31hugg ner honomDen som var skyldig till överlagt mord saknade asylrätt (5 Mos 19:11f). och begrav honom, så att du befriar mig och min fars hus från skulden för det oskyldiga blod som Joab har spillt. 32 *2 Sam 3:27, 20:9f.Herren ska låta hans blod komma tillbaka över hans eget huvud, därför att han högg ner två män som var rättfärdigare och bättre än han själv. Han dödade dem med svärd utan att min far David visste det, nämligen Israels befälhavare Abner, Ners son, och Juda befälhavare Amasa, Jeters son. 33 *2 Sam 3:29. Ja, deras blod ska komma tillbaka över Joabs och hans efterkommandes huvuden för evigt. Men åt David och hans efterkommande, hans hus och hans tron ska Herren ge frid till evig tid."

34 Benaja, Jojadas son, gick då dit upp och högg ner Joab och dödade honom. Han blev begravd i öknen*2:34begravd i öknenKanske i ett öde område kring Betlehem (jfr 2 Sam 2:32). där han bodde. 35 *1 Sam 2:35, 1 Kung 4:4, 1 Krön 29:22. Kungen satte Benaja, Jojadas son, i hans ställe över hären, och prästen Sadok satte han i Ebjatars ställe.

Shimei dör

36 Därefter sände kungen bud och kallade till sig Shimei och sade till honom: "Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo där. Du får inte gå därifrån, varken hit eller dit. 37 För du ska veta att den dag du går ut och går över Kidrondalen*2:37över KidrondalenTill sin släkt bland benjaminiterna som hade gjort uppror (2 Sam 20). måste du dö. Ditt blod kommer över ditt eget huvud." 38 Shimei sade till kungen: "Det är bra. Så som min herre kungen har sagt, så ska din tjänare göra." Och Shimei bodde i Jerusalem en lång tid.

39 *1 Sam 27:2. Men tre år därefter hände det att två av hans tjänare flydde till Gats*2:39GatFilisteisk stad på Gazaremsan där David tillbringat en tid i exil (1 Sam 21:10, 27:2f). kung Akish, Maakas son. Man berättade det för Shimei och sade: "Dina tjänare är i Gat." 40 Då bröt Shimei upp, sadlade sin åsna och tog sig till Akish i Gat för att leta efter sina tjänare. Shimei gav sig alltså av och hämtade sina tjänare från Gat.

41 Men när man berättade för Salomo att Shimei hade begett sig från Jerusalem till Gat och kommit tillbaka, 42 sände kungen bud och kallade till sig Shimei och sade till honom: "Har jag inte bundit dig med ed vid Herren och varnat dig och sagt: Du ska veta att den dag du går ut och beger dig hit eller dit måste du dö? Du svarade mig: Det är bra, jag har hört det. 43 Varför har du då inte hållit eden inför Herren och lytt den befallning som jag gett dig?" 44 *2 Sam 16:5f, Ps 54:7, 62:13. Kungen sade sedan till Shimei: "Du vet själv allt det onda som ditt hjärta vet med sig att du har gjort mot min far David. Herren ska låta din ondska komma tillbaka över ditt eget huvud. 45 Men kung Salomo ska bli välsignad, och Davids tron ska bli befäst inför Herren till evig tid."

46 På kungens befallning gick därefter Benaja, Jojadas son, fram och högg ner honom så att han dog. Och kungadömet blev befäst i Salomos hand.

1 Y LLEGÁRONSE los días de David para morir, y mandó á Salomón su hijo, diciendo:

2 Yo voy el camino de toda la tierra: ✝2.2 Jos. 23.14.esfuérzate, y sé varón.

3 Guarda la ordenanza de Jehová tu Dios, andando en sus caminos, y observando sus estatutos y mandamientos, y sus derechos y sus testimonios, de la manera que está escrito en la ley de Moisés, para que *2.3 ó, aciertes. Dt. 29.9.seas dichoso en todo lo que hicieres, y en todo aquello á que te tornares;

4 Para que confirme Jehová la palabra que me habló, ✝2.4 2 S. 7.25.diciendo: Si tus hijos guardaren su camino, ✝2.4 Sal. 132.12.andando delante de mí con verdad, ✝2.4 2 R. 20.3.de todo su corazón, y de toda su alma, ✝2.4 2 S. 7.12,13.jamás, dice, faltará á ti varón del trono de Israel.

5 Y ya sabes tú lo que me ha hecho Joab ✝2.5 2 S. 18.5.hijo de Sarvia, lo que hizo á dos generales del ejército de Israel, á Abner ✝2.5 2 S. 3.27,39.hijo de Ner, y á Amasa ✝2.5 2 S. 20.10.hijo de Jether, los cuales él mató, derramando en paz la sangre de guerra, y poniendo la sangre de guerra en su talabarte que tenía sobre sus lomos, y en sus zapatos que tenía en sus pies.

6 Tú pues harás conforme á tu sabiduría; no dejarás descender sus canas á la huesa en paz.

7 Mas á los hijos de Barzillai ✝2.7 2 S. 19.31,38.Galaadita harás misericordia, que sean de los convidados á tu mesa; ✝2.7 2 S. 9.7,10 y 19.28 y 17.27.porque ellos vinieron así á mí, cuando iba huyendo de Absalom tu hermano.

8 También tienes contigo á Semei ✝2.8 2 S. 16.5.hijo de Gera, hijo de Benjamín, de Bahurim, el cual me maldijo con una maldición fuerte el día que yo iba á Mahanaim. Mas él mismo ✝2.8 2 S. 19.18.descendió á recibirme al Jordán, y yo le juré por Jehová, diciendo: Yo no te mataré á cuchillo.

9 ✝ 2.9 Ex. 20.7. Empero ahora no lo absolverás: que hombre sabio eres, y sabes cómo te has de haber con él: y harás descender sus canas con sangre á la sepultura.

1 Salomón castiga a

2 Adonía, Abiathar y Joab.

10 ✝ 2.10 cp. 1.21. Y David durmió con sus padres, y fué sepultado en la ✝2.10 2 S. 5.7.ciudad de David.

11 Los días que reinó David sobre Israel fueron cuarenta años: ✝2.11 2 S. 5.4,5. 1 Cr. 29.26,27.siete años reinó en Hebrón, y treinta y tres años reinó en Jerusalem.

12 Y se sentó Salomón en el trono de David su padre, ✝2.12 1 Cr. 29.23.y fué su reino firme en gran manera.

13 Entonces Adonía hijo de Haggith vino á Bath-sheba madre de Salomón; y ella dijo: ¿Es tu venida de paz? ✝2.13 1 S. 16.4.Y él respondió: Sí, de paz.

14 En seguida dijo: Una palabra tengo que decirte. Y ella dijo: Di.

15 Y él dijo: Tú sabes que el reino era mío, y que todo Israel había puesto en mí su rostro, para que yo reinara: mas el reino fué traspasado, y vino á mi hermano; porque ✝2.15 1 Cr. 22.9,10 y 28.5-7.por Jehová era suyo.

16 Y ahora yo te hago una petición: *2.16 ó, no me niegues.no me hagas volver mi rostro. Y ella le dijo: Habla.

17 El entonces dijo: Yo te ruego que hables al rey Salomón, (porque él no te hará volver tu rostro,) para que me dé á Abisag ✝2.17 cp. 1.3,4.Sunamita por mujer.

18 Y Bath-sheba dijo: Bien; yo hablaré por ti al rey.

19 Y vino Bath-sheba al rey Salomón para hablarle por Adonía. Y el rey se levantó á recibirla, é inclinóse á ella, y volvió á sentarse en su trono, é hizo poner una silla á la madre del rey, la cual se sentó á su ✝2.19 Sal. 45.9.diestra.

20 Y ella dijo: Una pequeña petición pretendo de ti; no me hagas volver mi rostro. Y el rey le dijo: Pide, madre mía, que yo no te haré volver el rostro.

21 Y ella dijo: Dése Abisag Sunamita por mujer á tu hermano Adonía.

22 Y el rey Salomón respondió, y dijo á su madre: ¿Por qué pides á Abisag Sunamita para Adonía? Demanda también para él el reino, ✝2.22 cp. 1.6. 1 Cr. 3.2,5.porque él es mi hermano mayor; y tiene también á Abiathar sacerdote, y á ✝2.22 cp. 1.7.Joab hijo de Sarvia.

23 Y el rey Salomón juró por Jehová, diciendo: Así me haga Dios y ✝2.23 Rt. 1.17.así me añada, que contra su vida ha hablado Adonía esta palabra.

24 Ahora pues, vive Jehová, que me ha confirmado y me ha puesto sobre el trono de David mi padre, y que me ha hecho casa, como me había dicho, ✝2.24 2 S. 7.11,13. 1 Cr. 22.10.que Adonía ✝2.24 cp. 1.52.morirá hoy.

25 Entonces el rey Salomón envió por mano de ✝2.25 2 S. 8.18.Benaía hijo de Joiada, el cual dió sobre él, y murió.

26 Y á Abiathar sacerdote dijo el rey: Vete á Anathoth ✝2.26 Jos. 21.18.a tus heredades, que tú eres *2.26 Heb. varón de muerte.digno de muerte; mas no te mataré hoy, por cuanto has llevado el arca del Señor Jehová delante de David mi padre, ✝2.26 2 S. 15.24,29.y además has sido trabajado en todas las cosas en que ✝2.26 1 S. 22.20,23.fué trabajado mi padre.

27 Así echó Salomón á Abiathar del sacerdocio de Jehová, para que se cumpliese la palabra de Jehová que había dicho sobre la casa de ✝2.27 1 S. 2.31-35.Eli en Silo.

28 Y vino la noticia hasta Joab: porque también Joab se había ✝2.28 cp. 1.7.adherido á Adonía, ✝2.28 2 S. 17.25 y 18.2, etc.si bien no se había adherido á Absalom. Y ✝2.28 1 Cr. 16.39 y 21.30. 2 Cr. 1.3.huyó Joab al tabernáculo de Jehová, y asióse á los cornijales ✝2.28 cp. 1.50.del altar.

29 Y fué hecho saber á Salomón que Joab había huído al tabernáculo de Jehová, y que estaba junto al altar. Entonces envió Salomón á Benaía hijo de Joiada, diciendo: Ve, y da sobre él.

30 Y entró Benaía al tabernáculo de Jehová, y díjole: El rey ha dicho que salgas. Y él dijo: No, sino aquí moriré. Y Benaía volvió con esta respuesta al rey, diciendo: Así habló Joab, y así me respondió.

31 Y el rey le dijo: Haz como él ha dicho; mátale y entiérralo, y quita ✝2.31 Nm. 35.33. Dt. 19.13 y 21.8,9.de mí y de la casa de mi padre ✝2.31 2 S. 3.27,39.la sangre que Joab ha derramado injustamente.

32 Y Jehová hará tornar su sangre sobre su cabeza: que él ha muerto dos varones más justos y mejores que él, á los cuales mató á cuchillo sin que mi padre David supiese nada: á Abner hijo de Ner, general del ejército de Israel, y á Amasa ✝2.32 2 S. 20.10.hijo de Jether, general de ejército de Judá.

1 Castigo de Semei.

2 Salomón pide y obtiene

33 La sangre pues de ellos recaerá sobre la cabeza de Joab, y sobre la cabeza de su simiente para siempre: ✝2.33 2 S. 3.29.mas sobre David ✝2.33 Pr. 25.5.y sobre su simiente, y sobre su casa y sobre su trono, habrá perpetuamente paz de parte de Jehová.

34 Entonces Benaía hijo de Joiada subió, y dió sobre él, y matólo; y fué sepultado ✝2.34 1 S. 25.1.en su casa en el desierto.

35 Y el rey puso en su lugar á Benaía hijo de Joiada sobre el ejército: y á Sadoc ✝2.35 1 Cr. 29.22.puso el rey por sacerdote ✝2.35 ver. 27en lugar de Abiathar.

36 Después envió el rey, é hizo venir á Semei, ✝2.36 ver. 8y díjole: Edifícate una casa en Jerusalem, y mora ahí, y no salgas de allá á una parte ni á otra;

37 Porque sabe de cierto que el día que salieres, y pasares el torrente de Cedrón, ✝2.37 2 S. 15.23.sin duda morirás, y tu sangre será sobre tu ✝2.37 2 S. 1.16.cabeza.

38 Y Semei dijo al rey: La palabra es buena; como el rey mi señor ha dicho, así lo hará tu siervo. Y habitó Semei en Jerusalem muchos días.

39 Pero pasados tres años, aconteció que se le huyeron á Semei dos siervos á Achîs, ✝2.39 1 S. 27.2.hijo de Maachâ, rey de ✝2.39 1 S. 17.4.Gath. Y dieron aviso á Semei, diciendo: He aquí que tus siervos están en Gath.

40 Levantóse entonces Semei, y enalbardó su asno, y fué á Gath, á Achîs, á procurar sus siervos. Fué pues Semei, y volvió sus siervos de Gath.

41 Díjose luego á Salomón como Semei había ido de Jerusalem hasta Gath, y que había vuelto.

42 Entonces el rey envió, é hizo venir á Semei, y díjole: ¿No te conjuré yo por Jehová, y te protesté, diciendo: El día que salieres, y fueres acá ó acullá, sabe de cierto que has de morir? Y tú me dijiste: La palabra es buena, yo la obedezco.

43 ¿Por qué pues no guardaste el juramento de Jehová, y el mandamiento que yo te impuse?

44 Dijo además el rey á Semei: Tú sabes ✝2.44 2 S. 16.5.todo el mal, el cual tu corazón bien sabe, que cometiste contra mi padre David; ✝2.44 1 S. 25.39.Jehová pues, ha tornado el mal sobre tu cabeza.

45 Y el rey Salomón será bendito, y el trono de David será firme perpetuamente delante de Jehová.

46 Entonces el rey mandó á Benaía hijo de Joiada, el cual salió é hirióle; y murió. Y el reino fué confirmado en la mano de Salomón.