Esdras 9

Esras klagan över folkets otrohet

1 När detta var fullbordat kom några av furstarna fram till mig och sade: "Varken Israels folk eller prästerna eller leviterna har hållit sig avskilda från de främmande folken och deras avskyvärda handlingar, från kananeerna, hetiterna, periseerna, jebusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoreerna. 2 *2 Mos 34:15f, 5 Mos 7:3, Dom 3:6. De har tagit hustrur åt sig och åt sina söner bland deras döttrar, och det heliga släktet har blandat sig med de främmande folken. Furstarna och föreståndarna var de första att begå sådan otrohet*9:2otrohetÄktenskap med avgudadyrkande folk förbjuds i 5 Mos 7:3 (jfr 4 Mos 25). Även profeten Malaki förkunnade vid denna tid mot sådana äktenskap (Mal 2:11). Se även 2 Kor 6:14.."

3 När jag hörde det, rev jag sönder mina kläder och min mantel och slet mitt hår och skägg och blev sittande förstummad. 4 Då kom alla de som fruktade Israels Guds ord och samlades hos mig på grund av den otrohet som de hemkomna fångarna hade begått. Jag blev sittande i stum sorg ända fram till kvällsoffret.

5 *Neh 9:1, Dan 9:3 Men när det var dags för kvällsoffret, reste jag mig ur min bedrövelse med sönderrivna kläder och mantel. Jag föll ner på mina knän och räckte ut mina händer till Herren min Gud 6 *1 Mos 18:20f, Jos 7:6, 2 Krön 28:9, Ps 38:5, Dan 9:7f. och sade:

"Min Gud, jag skäms och blygs för att lyfta mitt ansikte till dig, min Gud, för våra missgärningar har växt oss över huvudet och vår skuld når upp till himlen. 7 Från våra fäders dagar ända till i dag har vår skuld varit stor. För våra missgärningars skull har vi med våra kungar och präster lämnats i främmande kungars hand och drabbats av svärd, fångenskap, plundring och skam. Och så är det än i dag.

8 *Jes 22:23, 33:20. Men nu fick vi ett litet ögonblick av nåd från Herren vår Gud. Han lät en räddad skara bli kvar av oss och gav oss fotfäste på hans heliga plats. Vår Gud lät våra ögon få ljus och gav oss nytt liv i vårt slaveri. 9 Slavar är vi, men vår Gud har inte övergett oss i vårt slaveri, utan lät oss finna nåd inför Persiens kungar så att de gav oss mod och kraft till att bygga upp vår Guds hus igen och resa upp dess ruiner. Och han har gett oss en skyddad plats i Juda och Jerusalem.

10 Vad ska vi nu säga, vår Gud, efter allt detta? Vi har ju övergett dina bud 11 *3 Mos 18:24f, 20:23. som du gav genom dina tjänare profeterna när du sade*9:11när du sadeSe 2 Mos 34:15f, 5 Mos 7:1f.: Landet som ni kommer och tar i besittning är ett orent land, på grund av de främmande folkens orenhet och deras avskyvärda handlingar som de har fyllt det med, från den ena änden till den andra. 12 *5 Mos 7:1f, 23:6. Därför ska ni inte ge era döttrar åt deras söner eller ta deras döttrar till hustrur åt era söner. Ni ska aldrig söka deras välfärd eller lycka. Då ska ni bli starka och få äta av landets goda och lämna det i arv åt era barn för alltid.

13 Efter allt det som drabbat oss på grund av våra onda gärningar och den stora skuld vi dragit på oss har du, vår Gud, ändå skonat oss mer än vi förtjänade och gett oss en räddning som denna. 14 Skulle vi då på nytt bryta mot dina bud och gifta oss med folk som gör så avskyvärda saker? Skulle du då inte bli så vred på oss att du förgör oss tills inget är kvar och ingen räddning finns? 15 Herre, Israels Gud, du är rättfärdig, eftersom vi denna dag finns kvar som en räddad rest.

Se, här ligger vi nu i vår skuld inför dig. Efter det som har hänt kan ingen bestå inför dig."

1 Y ACABADAS estas cosas, los príncipes se llegaron á mí, diciendo: El pueblo de Israel, y los sacerdotes y Levitas, no se han ✝9.1 cp. 6.21.apartado de los pueblos de las tierras, de los Cananeos, Hetheos, Pherezeos, Jebuseos, Ammonitas, y Moabitas, Egipcios, y Amorrheos, ✝9.1 Dt. 12.30,31.haciendo conforme á sus abominaciones.

2 Porque han tomado de ✝9.2 Ex. 34.16. cp. 10.2. Neh. 10.30 y 13.23,27.sus hijas para sí y para sus hijos, y la simiente ✝9.2 Dt. 7.6.santa ha sido ✝9.2 Sal. 106.35.mezclada con los pueblos de las tierras; y la mano de los príncipes y de los ✝9.2 Neh. 2.16, etc.gobernadores ha sido la primera en esta prevaricación.

3 Lo cual oyendo yo, ✝9.3 Gn. 44.13. Job 1.20.rasgué mi vestido y mi manto, y arranqué de los cabellos de mi cabeza y de mi barba, y sentéme atónito.

4 Y juntáronse á mí todos los ✝9.4 cp. 10.3. Is. 66.2,5.temerosos de las palabras del Dios de Israel, á causa de la prevaricación de los de la transmigración; mas yo estuve sentado atónito hasta el ✝9.4 1 R. 18.29.sacrificio de la tarde.

5 Y al sacrificio de la tarde levantéme de mi aflicción; y habiendo rasgado mi vestido y mi manto, postréme de rodillas, y ✝9.5 1 R. 8.22.extendí mis palmas á Jehová mi Dios,

6 Y dije: Dios mío, confuso y avergonzado estoy para levantar, oh Dios mío, mi rostro á ti: ✝9.6 Sal. 38.4.porque nuestras iniquidades se han multiplicado sobre nuestra cabeza, y nuestros delitos han ✝9.6 2 Cr. 28.9.crecido hasta el cielo.

7 Desde los días de nuestros padres hasta este día estamos en grande culpa; y por nuestras iniquidades nosotros, nuestros reyes, y nuestros sacerdotes, hemos sido entregados en manos de los reyes de las tierras, á cuchillo, á cautiverio, y á robo, y á ✝9.7 Dn. 9.7,8.confusión de rostro, como hoy día.

8 Y ahora como por un breve momento fué la misericordia de Jehová nuestro Dios, para hacer que nos quedase un resto libre, y para darnos ✝9.8 Is. 22.23,25.estaca en el lugar de su santuario, á fin de alumbrar nuestros ojos nuestro Dios, y darnos ✝9.8 Sal. 13.3.una poca de vida en nuestra servidumbre.

9 Porque siervos éramos: mas en nuestra servidumbre no nos desamparó nuestro Dios, antes inclinó sobre nosotros ✝9.9 cp. 7.28.misericordia delante de los reyes de Persia, para que se nos diese vida para alzar la casa de nuestro Dios, y para hacer restaurar sus asolamientos, y para darnos vallado en Judá y en Jerusalem.

10 Mas ahora, ¿qué diremos, oh Dios nuestro, después de esto? porque nosotros hemos dejado tus mandamientos,

11 Los cuales prescribiste por mano de tus siervos los profetas, diciendo: La tierra á la cual entráis para poseerla, tierra inmunda es á causa de la inmundicia de los pueblos de aquellas regiones, por las abominaciones de que la han henchido de uno á otro extremo con su inmundicia.

12 Ahora pues, ✝9.12 Ex. 23.32. Dt. 7.3.no daréis vuestras hijas á los hijos de ellos, ni sus hijas tomaréis para vuestros hijos, ✝9.12 Dt. 23.6.ni procuraréis su paz ni su bien para siempre; para que seáis corroborados, y comáis el bien de la tierra, y la dejéis por heredad á vuestros hijos para siempre.

13 Mas después de todo lo que nos ha sobrevenido á causa de nuestras malas obras, y á causa de nuestro grande delito, ya que tú, Dios nuestro, estorbaste que fuésemos oprimidos bajo de nuestras iniquidades, y nos diste este tal efugio;

1 Junta del pueblo en Jerusalem

2 para resolver esta cuestión.

14 ¿Hemos de volver á infringir tus mandamientos, y á emparentar con los pueblos de estas abominaciones? ¿No te ensañarías contra nosotros hasta consumirnos, sin que quedara resto ni escapatoria?

15 Jehová, Dios de Israel, ✝9.15 Neh. 9.33. Job 8.3. Sal. 119.137. Jer. 12.1. Dn. 9.14.tú eres justo: pues que hemos quedado algunos salvos, como este día, henos aquí delante de ti en nuestros delitos; porque no es posible subsistir en tu presencia á causa de esto.