Maning till uthållighet
1 1 Kor 9:24, Fil 3:13f, 1 Petr 2:1. När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. 2 Hebr 1:3, 2:10. Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå12:2För att nåAnnan översättning: "I stället för" (att slippa lidandets väg genom att ta sig jordisk makt, jfr Matt 4:8f). den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. 3 Luk 2:34, Gal 6:9. Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet.
4 Än har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. 5 Job 5:17, Upp 3:19. Och ni har glömt uppmaningen som talar till er som söner:
Min son, förakta inte Herrens fostran
och tappa inte modet
när han tuktar dig,
6 för den Herren älskar tuktar han
och han agar var son
han har kär.12:5f Ords 3:11f.
7 Det är för er fostran som ni får utstå lidande. Gud behandlar er som sina söner. Vilken son blir inte fostrad av sin far? 8 Får ni inte fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inga riktiga söner. 9 4 Mos 16:22, 27:16, Upp 22:6. Vi hade våra jordiska fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Far så att vi får leva? 10 Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. 11 2 Kor 4:17, Jak 3:17f. För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.
12 Jes 35:3. Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. 13 Ords 4:26.Gör stigarna raka för era fötter12:13 Ords 4:26., så att den haltande foten inte går ur led utan i stället blir frisk. 14 Ps 34:15, Matt 5:8f, Rom 12:18, 2 Tim 2:22. Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren. 15 5 Mos 29:18, 2 Kor 6:1, Hebr 3:12. Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många. 16 1 Mos 25:33f. Se till att ingen är sexuellt omoralisk eller oandlig som Esau, som sålde sin förstfödslorätt12:16förstfödslorättDen äldste sonen fick en privilegierad ställning och blev vid faderns död familjens överhuvud. för ett enda mål mat. 17 1 Mos 27:30f. Ni vet att när han sedan ändå ville ärva välsignelsen blev han avvisad. Han fann ingen möjlighet att ändra sig12:17ändra sigAnnan översättning: "ändra sitt sinne", "omvända sig"., trots att han sökte välsignelsen under tårar.
18 2 Mos 19:16f, 5 Mos 4:11, 5:22f. Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, till flammande eld och töcken, mörker och storm, 19 2 Mos 20:18f, 5 Mos 4:12. till basunljud och en röst som talade sådana ord att de som hörde den bad att få slippa höra mer. 20 De stod inte ut med det som befalldes: Även om det är ett djur som rör vid berget ska det stenas.12:20 2 Mos 19:12f.21 Så skräckinjagande var synen att Mose sade: Jag är skräckslagen och darrar.12:215 Mos 9:19.
22 2 Sam 5:6f, Jes 2:2f, Gal 4:26, Hebr 11:10, Upp 3:12. Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till änglar i mångtusental, 23 Luk 10:20. till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till Gud som är allas domare och till andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen. 24 2 Mos 24:6f, Hebr 8:6f, 9:17f, 1 Petr 1:2. Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet12:24det renande blodetOrdagrant: "bestänkelseblodet" (jfr Hebr 9:13f). som talar starkare än Abels blod.
25 Hebr 3:12, 10:28f. Se till att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som varnar oss från himlen? 26 Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen.12:26 Hagg 2:7f.27 Ps 102:26f, Matt 24:35. Orden än en gång visar att det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå.
28 Fil 2:12. När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, 29 5 Mos 4:24, 9:3, Jes 33:14. för vår Gud är en förtärande eld.
1 POR tanto nosotros también, teniendo en derredor nuestro una tan grande nube de testigos, dejando todo el peso del 12.1 2 Co. 7.1.pecado que nos rodea, 12.1 1 Co. 9.24.corramos con paciencia la carrera que nos es propuesta,
1 La carrera del cristiano.
2 Exhortación á la santidad.
2 Puestos los ojos en el autor y 12.2 1 Co. 1.8.consumador de la fe, en Jesús; 12.2 1 P. 1.11.el cual, habiéndole sido propuesto gozo, sufrió la cruz, menospreciando la vergüenza, y 12.2 cp. 1.3.sentóse á la diestra del trono de Dios.
3 12.3 Mt. 10.24. Jn. 15.20. Reducid pues á vuestro pensameinto á aquel que sufrió 12.3 1 P. 2.23.tal contradicción de pecadores contra sí mismo, porque no os fatiguéis en vuestros ánimos desmayando.
4 Que aun no habéis 12.4 cp. 10.32-34.resistido hasta la sangre, combatiendo contra el pecado:
5 Y estáis ya olvidados de la exhortación que como con hijos habla con vosotros, diciendo:
12.5 Pr. 3.11,12. Hijo mío, no menosprecies el castigo del Señor,
Ni desmayes cuando eres de él reprendido.
6 Porque el Señor al que ama castiga,
Y azota á cualquiera que recibe por hijo.
7 Si sufrís el castigo, 12.7 Dt. 8.5.Dios se os presenta como á hijos; porque ¿qué hijo es aquel á quien el padre no castiga?
8 Mas si estáis fuera del castigo, 12.8 1 P. 5.9.del cual todos han sido hechos participantes, luego sois bastardos, y no hijos.
9 Por otra parte, tuvimos por castigadores á los padres de nuestra carne, y los reverenciábamos, ¿por qué no obedeceremos mucho mejor 12.9 Nm. 16.22.al Padre de los espíritus, y viviremos?
10 Y aquéllos, á la verdad, por pocos días nos castigaban como á ellos les parecía, mas éste para lo que nos es provechoso, 12.10 2 P. 1.4.para que recibamos su santificación.
11 Es verdad que ningún castigo al presente parece ser causa de gozo, sino de tristeza; 12.11 Stg. 3.17,18.mas después da fruto apacible de justicia á los que en él son ejercitados.
12 Por lo cual alzad 12.12 Is. 35.3.las manos caídas y las rodillas paralizadas;
13 Y haced derechos pasos 12.13 Pr. 4.26.a vuestros pies, porque lo que es cojo no salga fuera de camino, 12.13 Ga. 6.1.antes sea sanado.
14 Seguid 12.14 Ro. 14.19.la paz con todos, y 12.14 1 Ts. 4.3.la santidad, 12.14 Mt. 5.8.sin la cual nadie verá al Señor:
15 Mirando bien que ninguno se aparte de la gracia de Dios, que ninguna raíz de amargura brotando os impida, y por ella muchos sean contaminados;
16 Que ninguno sea 12.16 cp. 13.4.fornicario, ó 12.16 1 Ti. 1.9.profano, como 12.16 Gn. 25.33.Esaú, que por una vianda vendió su primogenitura.
17 Porque ya sabéis que aun después, deseando heredar la bendición, fue reprobado (que no halló lugar de arrepentimiento), aunque la procuró 12.17 Gn. 27.34,36,38.con lágrimas.
18 Porque no os habéis llegado 12.18 Ex. 19.12,18,19.al monte que se podía tocar, y al fuego encendido, y al turbión, y á la oscuridad, y á la tempestad,
19 Y al 12.19 Ex. 19.16.sonido de la trompeta, y á la voz de las palabras, la cual los que la oyeron 12.19 Ex. 20.19.rogaron que no se les hablase más;
20 Porque no podían tolerar lo que se mandaba: 12.20 Ex. 19.12,13.Si bestia tocare al monte, será apedreada, ó pasada con dardo.
21 Y tan terrible cosa 12.21 Ex. 19.16.era lo que se veía, que Moisés dijo: Estoy asombrado y temblando.
22 Mas os habéis 12.22 Ap. 14.1.llegado al monte de Sión, y á 12.22 cp. 11.10,16 y 13.14.la ciudad del Dios vivo, 12.22 Ga. 4.26.Jerusalem la celestial, y á la compañía de muchos millares de ángeles,
23 Y á 12.23 cp. 2.12.la congregación de los 12.23 Ex. 4.22.primogénitos 12.23 Lc. 10.20.que están alistados en los cielos, y á Dios el Juez de todos, y á los espíritus de los justos hechos perfectos,
24 Y á Jesús 12.24 cp. 8.6.el Mediador del nuevo testamento, y á 12.24 1 P. 1.2.la sangre del esparcimiento que habla 12.24 cp. 7.19.mejor que la de Abel.
25 Mirad que no desechéis al que habla. Porque 12.25 cp. 2.3.si aquellos no escaparon que desecharon al que 12.25 cp. 8.5.hablaba en la tierra, mucho menos nosotros, si desecháramos al que habla de los cielos.
26 12.26 ver. 19 La voz del cual entonces conmovió la tierra; mas ahora ha denunciado, diciendo: 12.26 Hag. 2.6.Aun una vez, y yo conmoveré no solamente la tierra, mas aun el cielo.
1 Varios consejos
2 y exhortaciones.
27 Y esta palabra, Aun una vez, declara la mudanza de las cosas movibles, como de cosas hechas, para que queden las cosas que son firmes.
28 Así que, tomando el reino inmóvil, retengamos la gracia por la cual vamos á Dios agradándole con temor y reverencia;
29 Porque nuestro Dios es 12.29 Sal. 21.9. 2 Ts. 1.8.fuego consumidor.