1 Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras mot fullkomningen, och inte lägga grunden igen med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, 2 med undervisning om dop6:2dopAnnan översättning: "reningar" (jfr 9:10 samt Joh 3:25 med not). och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och evig dom. 3 Ja, så vill vi göra, om Gud tillåter.
4 Hebr 10:26, 29, 1 Joh 5:16. De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande 5 1 Petr 2:3. och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter 6 2 Petr 2:20. men sedan avfallit6:6men sedan avfallitHär varnas för ett avfall som går så djupt att det blir slutgiltigt. Varje avfall är dock inte slutgiltigt, se Luk 22:31f, Jak 5:19f., dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt. 7 En åker som dricker det regn som ofta faller på den och som ger god skörd åt dem som den odlas för, den åkern får välsignelse från Gud. 8 Matt 13:7, 21:19. Men bär den törnen och tistlar är den värdelös och farligt nära förbannelsen. Slutet blir att den bränns av.
9 Men när det gäller er, våra älskade, är vi övertygade om det bästa, det som för till frälsning, trots att vi talar på detta sätt. 10 Matt 10:42, Joh 13:20, 1 Kor 15:58. Gud är inte orättvis, han glömmer inte vad ni har gjort och vilken kärlek ni visat hans namn genom att tjäna de heliga, nu som förr. 11 Hebr 3:6, 14. Men vi önskar att ni var och en ska visa samma iver att bevara den fulla vissheten i hoppet ända till slutet, 12 Hebr 5:11, Upp 13:10. så att ni inte blir tröga utan följer dem som genom tro och tålamod får det utlovade arvet.
Guds löfte står fast
13 1 Mos 22:16, Ps 105:8f, Luk 1:73. När Gud gav löftet till Abraham svor han vid sig själv, eftersom han inte hade någon högre att svära vid. 14 Han sade: Jag ska rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig.6:14 1 Mos 22:17 (eden nämns i 22:16).15 Hebr 10:36. Så fick Abraham efter tålmodig väntan vad Gud hade lovat. 16 2 Mos 22:10f. Människor svär vid den som är större än de själva, och eden blir en bekräftelse som gör slut på alla invändningar. 17 När Gud ännu klarare ville visa för löftets arvingar hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han det med en ed.
18 4 Mos 23:19, Tit 1:2. Så skulle vi, genom två orubbliga uttalanden6:18två orubbliga uttalandenTroligen Guds ed (1 Mos 22:16) och löfte (1 Mos 22:17)., där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi har framför oss. 19 Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget6:19förhängetEtt tio meter högt draperi som skilde den yttre tempelsalen från "det allra heligaste", Guds uppenbarelseplats (se 2 Mos 26:31f, 3 Mos 16:2f, Hebr 9:3f, 10:20).. 20 Ps 110:4, Hebr 5:6. Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.
1 POR tanto, dejando la palabra del comienzo en la doctrina de Cristo, vamos adelante á la perfección; no echando otra vez el fundamento del arrepentimiento 6.1 cp. 9.14.de obras muertas, y de la fe en Dios,
2 De la doctrina 6.2 Hch. 19.4,5.de bautismos, 6.2 Hch. 8.14-17.y de la imposición de manos, 6.2 Hch. 17.32,32.y de la resurrección de los muertos, 6.2 Hch. 24.25.y del juicio eterno.
3 Y esto haremos á la verdad, si Dios lo permitiere.
4 Porque 6.4 Mt. 12.31,45. cp. 10.26.es imposible que los que una vez fueron 6.4 cp. 10.32.iluminados y gustaron 6.4 Jn. 4.10.el don celestial, y 6.4 cp. 2.4.fueron hechos partícipes del Espíritu Santo.
5 Y asimismo gustaron la buena palabra de Dios, y las virtudes 6.5 cp. 2.5.del siglo venidero,
6 Y recayeron, sean otra vez renovados 6.6 cp. 12.17.para arrepentimiento, 6.6 cp. 10.29.crucificando de nuevo para sí mismos al Hijo de Dios, y exponiéndole á vituperio.
7 Porque la tierra 6.7 Sal. 65.10.que embebe el agua que muchas veces vino sobre ella, y produce hierba provechosa á aquellos de los cuales es labrada, recibe bendición de Dios:
8 Mas 6.8 Is. 5.6.la que produce espinas y abrojos, es reprobada, y cercana de maldición; cuyo fin será el ser abrasada.
9 Pero de vosotros, oh amados, esperamos mejores cosas, y más cercanas á salud, aunque hablamos así.
10 Porque 6.10 Mt. 10.42.Dios no es injusto para olvidar vuestra obra y el trabajo de amor que habéis mostrado á su nombre, habiendo 6.10 Ro. 15.25. 2 Ti. 1.18.asistido y asistiendo aún á los santos.
11 Mas deseamos que 6.11 cp. 3.6.cada uno de vosotros muestre la misma solicitud hasta el cabo, para cumplimiento de la esperanza:
12 Que no os hagáis 6.12 cp. 5.11.perezosos, mas imitadores de aquellos que por la fe y la paciencia heredan 6.12 Ga. 3.18.las promesas.
13 Porque prometiendo Dios á Abraham, no pudiendo jurar por otro mayor, 6.13 Lc. 1.73.juró por sí mismo,
14 Diciendo: 6.14 Gn. 22.16,17.De cierto te bendeciré bendiciendo, y multiplicando te multiplicaré.
15 Y así, esperando con largura de ánimo, alcanzó la promesa.
16 Porque los hombres ciertamente por el mayor que ellos juran: y el fin de todas sus controversias es 6.16 Ex. 22.11.el juramento para confirmación.
17 Por lo cual, queriendo Dios mostrar más abundantemente á los 6.17 cp. 11.9.herederos de la promesa 6.17 Sal. 110.4.la inmutabilidad de su consejo, interpuso juramento;
1 El sacerdocio de Melchîsedec
2 superior al levítico.
18 Para que por dos cosas inmutables, en las cuales es 6.18 Tit. 1.2.imposible que Dios mienta, tengamos un fortísimo consuelo, los que nos acogemos á trabarnos de la esperanza propuesta:
19 La cual tenemos como segura y firme ancla del alma, 6.19 Lv. 16.15.y que entra hasta dentro del 6.19 cp. 9.3.velo;
20 Donde 6.20 cp. 4.14.entró por nosotros como precursor Jesús, 6.20 cp. 3.1 y 5.6.hecho Pontífice eternalmente según el orden de Melchîsedec.
/images/a/a0208299-6f37-40a0-66e1-2576b9435f00)
/images/a/Tcg2NiV7ce24OT6kCIQGR)