Marcos 6

Jesus förkastas i sin hemstad

1 *Matt 13:53f, Luk 4:16f. Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom. 2 När det blev sabbat började han undervisa i synagogan. Många som hörde honom häpnade och sade: "Var får han detta ifrån? Och vad är det för visdom han fått? Och vilka kraftgärningar han gör med sina händer! 3 *Joh 6:42. Är det inte snickaren, Marias son, bror till Jakob*6:3JakobHalvbror till Jesus, troligen troende först efter uppståndelsen (Joh 7:5, 1 Kor 15:7). Han blev sedan ledare för församlingen i Jerusalem (Apg 15:13) och författare till Jakobsbrevet. och Joses och Judas*6:3JudasAnnan halvbror till Jesus, längre fram en kristen ledare och författare till Judasbrevet. och Simon? Bor inte hans systrar*6:3hans systrarEnligt senare fornkyrklig tradition hette två systrar Maria och Salome. här hos oss?" Och de tog anstöt av honom.

4 *Joh 4:44. Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas inte utom i sin hemstad, sin släkt och sin egen familj." 5 Han kunde inte göra någon kraftgärning där, utom att bota några få sjuka genom att lägga händerna på dem. 6 *Matt 9:35. Och han var förundrad över deras otro.

Jesus sänder ut de tolv

Sedan gick Jesus ut i byarna där omkring och undervisade. 7 *Matt 10:1, Mark 3:13f, Luk 9:1f. Och han kallade till sig de tolv och började sända ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna. 8 *Matt 10:9f. Han befallde dem att inte ta med sig något annat på vägen än en stav – varken bröd eller väska eller pengar i bältet. 9 Sandaler fick de ha, men inte två tunikor*6:9tunikorEn lång- eller kortärmad och knälång skjorta som bars av både män och kvinnor.. 10 Han sade också till dem: "När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare. 11 *Apg 13:51. Och om man någonstans inte tar emot er eller lyssnar på er, så gå därifrån och skaka av dammet under era fötter som ett vittnesbörd mot dem."

12 De gick ut och predikade att människorna skulle omvända sig, 13 *Jak 5:14. och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.

Johannes Döparens död

14 *Matt 14:1f, Luk 9:7f. Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes*6:14kung HerodesEgentligen endast lokal härskare över Galileen (se not till Matt 14:1). fick höra att folk sade att Johannes Döparen hade uppstått från de döda och att det var därför dessa krafter verkade i honom. 15 En del sade att han var Elia, och andra att han var en profet liksom någon av profeterna. 16 När Herodes hörde detta sade han: "Det är Johannes, han som jag halshögg. Han har uppstått."

17 *Luk 3:19f. Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse på grund av Herodias*6:17Herodiasvar brorsdotter till Herodes Antipas och dessutom gift med hans andre halvbror Filippus. Hennes skandalösa relation med Herodes drog landet i krig med nabateerna., hustru till hans bror Filippus. Herodes hade gift sig med henne, 18 men Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet*6:18inte tillåtetenligt Mose lag (3 Mos 18:16). att du har din brors hustru." 19 Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte 20 *Matt 21:26. eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man, och skyddade honom. När han hörde honom blev han många gånger villrådig*6:20blev han många gånger villrådigAndra handskrifter: "gjorde han många saker".. Ändå lyssnade han gärna på honom.

21 Så kom en dag ett lämpligt tillfälle, när Herodes firade sin födelsedag med en fest för sina stormän och befälhavare och de främsta i Galileen. 22 Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sade till flickan: "Be mig om vad du vill, så ska du få det." 23 Han svor på det och sade till henne: "Vad du än ber om ska jag ge dig, ända till hälften av mitt rike."

24 Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad ska jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud." 25 Flickan skyndade genast in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat!" 26 Kungen blev djupt bedrövad, men för edens och gästernas skull ville han inte neka henne. 27 Han skickade genast i väg en bödel och befallde honom att hämta Johannes Döparens huvud. Denne gick då bort och halshögg honom i fängelset. 28 Och han bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin mor.

29 När Johannes lärjungar fick höra det, kom de och hämtade hans döda kropp och lade den i en grav.

Jesus mättar fem tusen

30 *Matt 14:13f, Luk 9:10f, Joh 6:5f. Apostlarna samlades nu hos Jesus och berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de hade undervisat om. 31 *Mark 3:20. Han sade till dem: "Kom med till en öde plats där ni kan få vara ensamma och vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta. 32 De gav sig av i båten till en öde plats för att få vara för sig själva.

33 Men folk såg att de for iväg och många fick veta det, och de skyndade dit till fots från alla städerna och kom fram före dem. 34 *4 Mos 27:17, Hes 34:5, Matt 9:36. När Jesus steg ur båten såg han en stor skara människor. Han förbarmade sig över dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem grundligt.

35 *Matt 15:32f, Mark 8:1f. Timmen var redan sen när hans lärjungar kom till honom och sade: "Platsen här är ödslig och timmen är redan sen. 36 Skicka i väg dem, så att de kan gå till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta." 37 Men han svarade: "Ge ni dem att äta." De frågade honom: "Ska vi gå och köpa bröd för tvåhundra denarer*6:37tvåhundra denarerMotsvarade åtta månadslöner för den enkle arbetaren. och ge dem att äta?" 38 Han sade till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd och två fiskar."

39 Då befallde han att de skulle låta alla slå sig ner i gröngräset i skilda matlag, 40 och de satte sig ner i grupper om hundra eller femtio. 41 Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud*6:41tackade GudDen judiska bordsbönen som troligen användes redan på Jesu tid lyder än idag: "Lovad är du, Herre vår Gud, världens Kung som frambringar bröd ur jorden" (jfr Ps 104:14)., bröt bröden och gav åt sina lärjungar för att de skulle sätta fram åt folket. Han delade också ut av de två fiskarna åt dem alla. 42 Och alla åt och blev mätta, 43 och man plockade tolv korgar fulla med brödbitar och fisk. 44 Det var fem tusen män som hade ätit*6:44ätitAndra handskrifter: "ätit av bröden"..

Jesus går på vattnet

45 *Matt 14:22f, Joh 6:16f. Strax därefter befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg över till Betsaida*6:45BetsaidaFiskeby nära det grekisktalande Dekapolis, hemstad för Petrus, Andreas och Filippus (Joh 1:44, 12:21)., medan han själv sände i väg folket. 46 Och när han hade tagit farväl av dem, gick han upp på berget för att be.

47 På kvällen var båten mitt ute på sjön, och Jesus var ensam kvar på land. 48 Han såg hur lärjungarna slet med rodden, för de hade vinden emot sig. Mot slutet av natten*6:48Mot slutet av nattenOrdagrant: "vid fjärde nattväkten", nattens sista fjärdedel. kom han till dem, gående på sjön, och han skulle just gå förbi dem. 49 När de fick se honom gå på sjön trodde de att det var ett spöke, och de skrek, 50 för alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast med dem och sade till dem: "Var lugna. Det ÄrJag*6:50 Det Är JagOrdagrant: "Jag Är" (en anspelning på Guds namn Jhvh, jfr Joh 8:24 med not).. Var inte rädda." 51 *Mark 4:39. Sedan steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. De var helt utom sig av häpnad, 52 för de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var förhärdade.

Jesus botar sjuka i Gennesaret

53 *Matt 14:34f. När de hade kommit över sjön nådde de land vid Gennesaret och lade till där. 54 Så snart de steg ur båten kände folk igen Jesus, 55 och folk skyndade ut i hela den trakten och började bära de sjuka på bårar till platsen där de hörde att han var. 56 Överallt där han gick in, i byar, städer eller gårdar, lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de bara skulle få röra vid hörntofsen*6:56hörntofsenEn symbol för Guds bud som bars på manteln (4 Mos 15:38f). på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska*6:56friskaAnnan översättning: "frälsta"..

1 Y SALIÓ de allí, ✝6.1 Mt. 13.54-58.y vino á su tierra, y le siguieron sus discípulos.

2 Y llegado el sábado, comenzó á enseñar en la sinagoga; y muchos oyéndole, estaban atónitos, diciendo: ¿De dónde tiene éste estas cosas? ¿Y qué sabiduría es ésta que le es dada, y tales maravillas que por sus manos son hechas?

3 ¿No es éste el carpintero, hijo de María, hermano de Jacobo, y de José, y de Judas, y de Simón? ¿No están también aquí con nosotros, sus hermanas? Y se escandalizaban en él.

4 Mas Jesús les decía: No hay profeta deshonrado sino en su tierra, y entre sus parientes, y en su casa.

5 Y ✝6.5 cp. 9.23.no pudo hacer allí alguna maravilla; solamente sanó unos pocos enfermos, poniendo sobre ellos las manos.

6 Y estaba maravillado de la incredulidad de ellos. Y rodeaba las aldeas de alrededor, enseñando.

7 Y llamó á los doce, ✝6.7 Mt. 10.1.y comenzó á enviarlos de dos en dos: y les dió potestad sobre los espíritus inmundos.

8 Y les mandó ✝6.8 Mt. 10.9-15. Lc. 9.3-5 y 10.4-12.que no llevasen nada para el camino, sino solamente báculo; no alforja, ni pan, ni dinero en la bolsa;

9 Mas que calzasen sandalias, y no vistiesen dos túnicas.

10 Y les decía: Donde quiera que entréis en una casa, posad en ella hasta que salgáis de allí.

11 Y todos aquellos que no os recibieren ni os oyeren, saliendo de allí, sacudid el polvo que está debajo de vuestros pies, en testimonio á ellos. De cierto os digo que más tolerable será el castigo de los de Sodoma y Gomorra el día del juicio, que el de aquella ciudad.

12 Y saliendo, ✝6.12 Mt. 10.7. Lc. 10.9.predicaban que los hombres se arrepintiesen.

13 Y echaban fuera muchos demonios, ✝6.13 Stg. 5.14.y ungían con aceite á muchos enfermos, y sanaban.

14 ✝ 6.14 Mt. 14.1-12. Lc. 9.7-9. Y oyó el rey Herodes la fama de Jesús, porque su nombre se había hecho notorio; y dijo: Juan el que bautizaba, ha resucitado de los muertos, y por tanto, virtudes obran en él.

15 Otros decían: ✝6.15 Mt. 16.14. cp. 8.28Elías es. Y otros decían: Profeta es, ó alguno de los profetas.

16 Y oyéndo lo Herodes, dijo: Este es Juan el que yo degollé: él ha resucitado de los muertos.

17 Porque el mismo Herodes había enviado, y prendido á Juan, y le había aprisionado en la cárcel á causa de Herodías, mujer de Felipe su hermano; pues la había tomado por mujer.

18 Porque Juan decía á Herodes: No te es lícito tener la mujer de tu hermano.

19 Mas Herodías le acechaba, y deseaba matarle, y no podía:

20 Porque Herodes temía á Juan, sabiendo que era varón justo y santo, y le tenía respeto: y oyéndole, hacía muchas cosas; y le oía ✝6.20 Mt. 13.20.de buena gana.

21 Y venido un día oportuno, en que Herodes, en la fiesta de su nacimiento, daba una cena á sus príncipes y tribunos, y á los principales de ✝6.21 Lc. 3.1.Galilea;

1 Muerte de Juan el Bautista.

2 Jesús alimenta á cinco mil.

22 Y entrando la hija de Herodías, y danzando, y agradando á Herodes y á los que estaban con él á la mesa, el rey dijo á la muchacha: Pídeme lo que quisieres, que yo te lo daré.

23 Y le juró: Todo lo que me pidieres te daré, hasta la mitad de mi reino.

24 Y saliendo ella, dijo á su madre: ¿Qué pediré? Y ella dijo: La cabeza de Juan Bautista.

25 Entonces ella entró prestamente al rey, y pidió, diciendo: Quiero que ✝6.25 Mt. 13.21.ahora mismo me des en un plato la cabeza de Juan Bautista.

26 Y el rey se entristeció mucho; mas á causa del juramento, y de los que estaban con él á la mesa, no quiso desecharla.

27 Y luego el rey, enviando uno de la guardia, mandó que fuese traída su cabeza;

28 El cual fué, y le degolló en la cárcel, y trajo su cabeza en un plato, y la dió á la muchacha, y la muchacha la dió á su madre.

29 Y oyéndo lo sus discípulos, vinieron y tomaron su cuerpo, y le pusieron en un sepulcro.

30 Y los apóstoles ✝6.30 Lc. 9.10.se juntaron con Jesús, y le contaron todo lo que habían hecho, y lo que habían enseñado.

31 Y él les dijo: Venid vosotros aparte al lugar desierto, y reposad un poco. Porque ✝6.31 cp. 3.20.eran muchos los que iban y venían, que ni aun tenían lugar de comer.

32 Y se ✝6.32 Mt. 14.13-21. Lc. 9.10-17. Jn. 6.1-13.fueron en un barco al lugar desierto aparte.

33 Y los vieron ir muchos, y le conocieron; y concurrieron allá muchos á pie de las ciudades, y llegaron antes que ellos, y se juntaron á él.

34 Y saliendo Jesús ✝6.34 cp. 8.2-9.vió grande multitud, y tuvo compasión de ellos, ✝6.34 Mt. 9.36.porque eran como ovejas que no tenían pastor; y les comenzó á enseñar muchas cosas.

35 Y como ya fuese el día muy entrado, sus discípulos llegaron á él, diciendo: El lugar es desierto, y el día ya muy entrado;

36 Envíalos para que vayan á los cortijos y aldeas de alrededor, y compren para sí pan; porque no tienen qué comer.

37 Y respondiendo él, les dijo: Dadles de comer vosotros. Y le dijeron: ¿Que vayamos y compremos pan por doscientos denarios, y les demos de comer?

38 Y él les dice: ¿Cuántos panes tenéis? Id, y vedlo. Y sabiéndolo, dijeron: Cinco, y dos peces.

39 Y les mandó que hiciesen recostar á todos por partidas sobre la hierba verde.

40 Y se recostaron por partidas, de ciento en ciento, y de cincuenta en cincuenta.

41 Y tomados los cinco panes y los dos peces, mirando al cielo, bendijo, y partió los panes, y dió á sus discípulos para que los pusiesen delante: y repartió á todos los dos peces.

42 Y comieron todos, y se hartaron.

43 Y alzaron de los pedazos doce cofines llenos, y de los peces.

44 Y los que comieron eran cinco mil hombres.

45 Y luego ✝6.45 Mt. 14.22-36. Jn. 6.15-21.dió priesa á sus discípulos á subir en ✝6.45 ver. 32el barco, é ir delante de él á ✝6.45 Mr. 11.21.Bethsaida de la otra parte, entre tanto que él despedía la multitud.

46 Y después que los hubo despedido, se fué al monte á ✝6.46 Mt. 14.23.orar.

47 Y como fué la tarde, el barco estaba en medio de la mar, y él solo en tierra.

48 Y los vió fatigados bogando, porque el viento les era contrario: y cerca de la cuarta vigilia de la noche, vino á ellos andando sobre la mar, y quería precederlos.

49 Y viéndole ellos, que andaba sobre la mar, pensaron que era fantasma, y dieron voces;

50 Porque todos le veían, y se turbaron. Mas luego habló con ellos, y les dijo: Alentaos; yo soy, no temáis.

51 Y subió á ellos en el barco, y calmó el viento: y ellos en gran manera estaban fuera de sí, y se maravillaban:

52 Porque ✝6.52 cp. 8.17,18,21.aun no habían considerado lo de los panes, por cuanto estaban ofuscados sus corazones.

1 La tradición de los ancianos.

2 Sobre las viandas.

53 Y cuando estuvieron de la otra parte, vinieron á tierra de Genezaret, y tomaron puerto.

54 Y saliendo ellos del barco, luego le conocieron.

55 Y recorriendo toda la tierra de alrededor, comenzaron á traer de todas partes enfermos en lechos, á donde oían que estaba.

56 Y donde quiera que entraba, en aldeas, ó ciudades, ó heredades, ponían en las calles á los que estaban enfermos, y le rogaban que tocasen siquiera el borde de su vestido; y todos los que le tocaban quedaban sanos.