1 Darejavesh fann det lämpligt att sätta hundratjugo satraper över riket, för att de skulle finnas överallt i riket. 2 Över dem satte han tre furstar, och en av dem var Daniel. Inför dem skulle satraperna avlägga räkenskap så att kungen inte skulle lida någon förlust.
3 Men Daniel utmärkte sig framför de andra furstarna och satraperna, för han hade en ande utan like, och kungen övervägde att sätta honom över hela riket. 4 Ps 94:21, 1 Petr 2:20, 3:17. Då försökte de andra furstarna och satraperna finna något att anklaga Daniel för i det som gällde riket. Men de kunde inte finna något att anklaga honom för eller något brottsligt hos honom, eftersom han var trogen i sin tjänst. Det fanns varken försumlighet eller ohederlighet hos honom. 5 Då sade männen: "Vi lär inte hitta något att anklaga den där Daniel för, ifall det inte gäller hans gudsdyrkan."
6 Ps 59:4, Dan 2:4, 3:9, 5:10. Därefter skyndade6:6skyndadeAnnan översättning: "gick … i grupp". furstarna och satraperna i väg till kungen och sade till honom: "Må du leva för evigt, kung Darejavesh! 7 Rikets alla furstar, guvernörer och satraper, rådsherrar och ståthållare har enats om att det bör antas en kunglig förordning och utfärdas ett påbud: Den som under trettio dagar ber till någon annan gud eller människa än till dig, o konung, ska kastas i lejongropen6:7lejongropenAssyrierna hade brukat avrätta menedare på ett liknande sätt.. 8 Est 1:19, 8:8. Så utfärda nu, o konung, ett påbud och sätt upp en skrivelse som efter Mediens och Persiens orubbliga lag inte kan återkallas." 9 Kung Darejavesh gjorde så och lät sätta upp ett skriftligt påbud.
10 1 Kung 8:44f, 48, Ps 55:18. Så snart Daniel fick veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus. På övervåningen hade han fönster öppna i riktning mot Jerusalem6:10mot JerusalemSynagogor byggdes senare vända mot Jerusalems tempel, den plats dit Gud på ett särskilt sätt knöt sin närvaro (jfr 1 Kung 8:29f).. Där föll han ner på sina knän tre gånger om dagen6:10tre gånger om dagenNormal praxis såväl i persisk religion som i judendomen. och bad och tackade sin Gud, precis som han tidigare brukat göra.
11 Då kom männen instormande och fann Daniel i färd med att be och åkalla sin Gud. 12 Dan 3:10f. De gick då till kungen och frågade honom om det kungliga påbudet: "Har du inte satt upp ett påbud om att den som under trettio dagar ber till någon annan gud eller människa än till dig, o konung, ska kastas i lejongropen?" Kungen svarade: "Jo, och påbudet står fast efter Mediens och Persiens orubbliga lag." 13 Då sade de till kungen: "Daniel, en av de judiska fångarna, har varken tagit hänsyn till dig eller det påbud du utfärdat utan ber sin bön tre gånger om dagen."
14 När kungen hörde det blev han djupt bedrövad och bestämde sig för att rädda Daniel. Ända till solnedgången ansträngde han sig för att finna en utväg och rädda honom. 15 Då skyndade männen in till kungen och sade till honom: "Vet, o konung, att det är Mediens och Persiens lag att de påbud och förordningar som kungen utfärdar inte kan återkallas."
16 Då lät kungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen, och kungen sade till Daniel: "Må din Gud, som du ständigt dyrkar, rädda dig!" 17 Matt 27:60, 66. Och man bar fram en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sitt eget och sina stormäns sigill för att inget skulle kunna ändras i det som hände med Daniel. 18 Sedan gick kungen hem till sitt palats. Han fastade hela natten och lät inga kvinnor6:18inga kvinnorGrundtexten är här svårtolkad. Annan översättning: "ingen underhållning". komma in till sig, och han kunde inte sova.
19 På morgonen när det ljusnade steg kungen upp och skyndade till lejongropen. 20 När han kom i närheten av gropen ropade han på Daniel med ängslig röst. Han sade: "Daniel, du den levande Gudens tjänare! Har din Gud, som du ständigt dyrkar, kunnat rädda dig från lejonen?" 21 Då svarade Daniel kungen: "Må kungen leva för evigt! 22 Ps 34:8, 91:10f, Dan 3:28. Min Gud har sänt sin ängel och stängt lejonens gap så att de inte skadat mig. För jag är utan skuld inför honom, och jag har inte heller gjort något fel mot dig, o konung."
23 Då blev kungen mycket glad och befallde att man skulle ta upp Daniel ur gropen. När han hade tagits upp kunde man inte se någon skada på honom, eftersom han hade litat på sin Gud. 24 Sedan lät kungen hämta männen som hade anklagat Daniel, och han lät kasta dem i lejongropen med deras barn och hustrur. Innan de ens hade nått botten i gropen överföll lejonen dem och krossade alla deras ben.
25 Dan 3:31f. Därefter lät kung Darejavesh skriva till alla folk och stammar och språk som fanns över hela jorden:
"Jag önskar er fred och framgång!
26 Dan 2:44, 4:31, 7:14. Härmed befaller jag att man inom hela mitt rikes område ska bäva och frukta för Daniels Gud.
För han är den levande Guden
som består för evigt.
Hans rike kan inte förgöras,
hans välde har inget slut.
27 Han befriar och räddar,
han gör tecken och under
i himlen och på jorden,
och han har befriat Daniel
ur lejonens våld."
28 Dan 1:21. Och denne Daniel steg i ära och makt under Darejaveshs regering, det vill säga6:28det vill sägaAnnan översättning: "och". under persern Koreshs6:28KoreshRegerade i Mellanöstern åren 539-530 f Kr. Kallas "smord" i Jes 45:1 (se även Esra 1). regering.
1 Foi do agrado de Dn 5.31Dario constituir sobre o reino Et 1.1cento e vinte Dn 3.2sátrapas, que estivessem por todo o reino; 2 e, sobre eles, três presidentes, dos quais Dn 2.48-49;5.16,29Daniel era um, a fim de que esses sátrapas lhes dessem conta e que o rei Ed 4.22;Et 7.4não sofresse dano. 3 Então, o mesmo Daniel Dn 1.20sobrepujava a esses presidentes e aos sátrapas, porque nele havia Dn 5.12,14;9.23um espírito excelente; e o rei pensava em o constituir Gn 41.40;Et 10.3sobre o reino todo.
4 Nisto os presidentes e os sátrapas Dn 3.8;Gn 43.18;Jz 14.4;Jr 20.10;Lc 20.20procuravam ocasião contra Daniel quanto ao reino; porém Lc 20.26;23.14-15não puderam achar ocasião ou culpa, porquanto ele era Dn 6.22fiel, e não se achava nele nenhum erro nem culpa. 5 Disseram, pois, esses homens: Não acharemos alguma ocasião contra este Daniel, se não o acharmos contra ele pelo que diz respeito At 24.13-16,20-21à lei do seu Deus. 6 Então, os presidentes e sátrapas foram juntos ao rei e lhe disseram assim: Ó rei Dario, Dn 6.21;Dn 5.10vive eternamente. 7 Todos os Dn 3.2,27presidentes do rei, os deputados, os sátrapas, os conselheiros e os governadores, juntamente, Sl 59.3;62.4;64.2-6;83.1-3tomaram conselho para estabelecer um estatuto real e fazer um interdito forte, que todo homem que, por espaço de trinta dias, fizer uma petição a qualquer deus ou a qualquer homem, exceto a ti, ó rei, será Dn 6.16;Dn 3.6;Sl 10.9lançado na cova dos leões. 8 Agora, pois, ó rei, Et 3.12;8.10;Is 10.1estabelece o interdito e assina a escritura, para que não se mude, Dn 6.12,15;Et 1.19;8.8conforme a lei dos medos e dos persas, que não se pode revogar. 9 Por isso, o rei Dario Sl 118.9;146.3assinou a escritura e o interdito.
10 Quando Daniel soube que a escritura estava assinada, entrou em sua casa (ora, na sua câmara estavam abertas as janelas que olhavam 1Rs 8.48-49;Sl 5.7;Jn 2.4para Jerusalém); três vezes no dia, Sl 95.6punha-se de joelhos, Dn 9.4-19;Lc 14.26;At 4.17,19e orava, e Sl 34.1;Fp 4.6;1Ts 5.17-18rendia ações de graças diante de seu Deus, como antes costumava fazer. 11 Então, esses homens Dn 6.6;Sl 37.32-33foram juntos e acharam a Daniel fazendo petições e súplicas diante de seu Deus. 12 Depois, chegando-se eles, Dn 3.8-12;At 16.19-21falaram na presença do rei a respeito do interdito real: Não assinaste um interdito que, durante o espaço de trinta dias, todo homem que fizesse uma petição a qualquer deus ou a qualquer homem, exceto a ti, ó rei, fosse lançado na cova dos leões? Respondeu o rei e disse: Isso é a verdade, conforme Dn 6.8;Et 1.19a lei dos medos e dos persas, que não se pode revogar. 13 Então, responderam e disseram diante do rei: Esse Daniel, que é um dos Dn 2.25;5.13filhos do cativeiro de Judá, Dn 3.12;Et 3.8;At 5.29não faz caso de ti, ó rei, nem Dn 6.9do interdito que assinaste, porém três vezes no dia Dn 6.10faz as suas petições. 14 Tendo, pois, o rei ouvido essas palavras, ficou muito Mc 6.26contrariado e pensou em Daniel para o livrar; e até o pôr do sol trabalhou para o salvar. 15 Então, esses homens foram juntos ao rei e lhe disseram: Sabe, ó rei, que é uma Dn 6.8,12;Et 8.8;Sl 94.20-21lei dos medos e dos persas que nenhum interdito nem estatuto, que o rei estabelecer, pode ser mudado.
16 Nisso passou o rei as ordens, e trouxeram a Daniel Dn 6.7;2Sm 3.39;Jr 38.5e lançaram-no na cova dos leões. Dn 6.20;Dn 3.17,28;Jó 5.19;Sl 37.39-40Ora, falou o rei e disse a Daniel: O teu Deus, a quem continuamente serves, te livrará. 17 Uma Lm 3.53;Mt 27.66pedra foi trazida e posta sobre a boca do covil; e o rei a selou com o seu anel e com o anel dos seus grandes, para que, no tocante a Daniel, nada se mudasse. 18 Depois, o rei se foi para o seu palácio e passou a noite 2Sm 12.16-17em jejum; não foram trazidos à sua presença instrumentos de música, Dn 2.1;Et 6.1;Sl 77.4e fugiu dele o sono.
19 Então, o rei se levantou pela manhã, muito cedo, e foi com pressa à cova dos leões. 20 Chegando-se ele à cova, a Daniel, clamou com voz triste; falou o rei e disse a Daniel: Daniel, servo do Dn 6.26Deus vivo, porventura, Dn 6.16,27o teu Deus, a quem continuamente serves, Dn 3.17;Gn 18.14;Nm 11.23;Jr 32.17pode livrar-te dos leões? 21 Logo, disse Daniel ao rei: Dn 6.6Ó rei, vive eternamente. 22 O meu Deus Dn 3.28;Nm 20.16;Is 63.9;At 12.11enviou o seu Anjo Sl 91.11-13;2Tm 4.17;Hb 11.33e fechou as bocas aos leões; eles não me fizeram mal algum, porque foi achada em mim Dn 6.4;Gn 40.15;1Sm 24.10;Sl 84.11;Is 3.10inocência diante dele; também diante de ti, ó rei, não tenho cometido delito algum. 23 Nisso Dn 6.14,18se alegrou muito o rei e ordenou que tirassem da cova a Daniel. Assim foi Daniel tirado da cova, Dn 3.25,27e não se achou nele lesão alguma, porque ele havia Dn 3.17,28;1Cr 5.20;2Cr 20.20;Sl 118.8-9;Is 26.3confiado em seu Deus.
24 O rei deu ordens, e foram trazidos aqueles homens que tinham acusado a Daniel. Dt 19.18-19;Et 7.10Foram lançados na cova dos leões, eles, Dt 24.16;2Rs 14.6;Et 9.10seus filhos e suas mulheres; e ainda não tinham chegado ao fundo da cova, quando os leões Sl 54.5se apoderaram deles Is 38.13e lhes esmigalharam todos os ossos.
25 Então, o rei Dario escreveu a todos Dn 4.1;Ed 1.1-2;Et 3.12;8.9os povos, nações e línguas que habitam em toda a terra: Ed 4.17;1Pe 1.2Paz vos seja multiplicada! 26 Dn 3.29;Ed 6.8-12;7.13,21Faço um decreto que em todo o domínio do meu reino, Sl 99.1-3;Is 66.2;Jr 10.10tremam os homens e temam diante do Deus de Daniel, pois ele é Dn 6.20;Os 1.10;Rm 9.26o Deus vivo Sl 93.1-2;Ml 3.6e que permanece para sempre; o seu reino é o que Dn 4.3;7.14,27não será destruído, e o seu domínio durará até Sl 145.12-13;Is 9.7o fim. 27 Ele Dn 6.22livra, e salva, e faz milagres e Dn 4.2-3,34maravilhas no céu e na terra; foi ele quem livrou a Daniel do poder dos leões.
28 Daniel, pois, prosperava no reinado de Dario e no reinado de Dn 1.21;10.1;2Cr 36.22-23Ciro, o persa.
/images/a/Tcg2NiV7ce24OT6kCIQGR)
/images/a/qHG3xNP8jqR-HqIiucz0L)