1 När detta var fullbordat kom några av furstarna fram till mig och sade: "Varken Israels folk eller prästerna eller leviterna har hållit sig avskilda från de främmande folken och deras avskyvärda handlingar, från kananeerna, hetiterna, periseerna, jebusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoreerna. 2 *2 Mos 34:15f, 5 Mos 7:3, Dom 3:6. De har tagit hustrur åt sig och åt sina söner bland deras döttrar, och det heliga släktet har blandat sig med de främmande folken. Furstarna och föreståndarna var de första att begå sådan otrohet*9:2otrohetÄktenskap med avgudadyrkande folk förbjuds i 5 Mos 7:3 (jfr 4 Mos 25). Även profeten Malaki förkunnade vid denna tid mot sådana äktenskap (Mal 2:11). Se även 2 Kor 6:14.."

3 När jag hörde det, rev jag sönder mina kläder och min mantel och slet mitt hår och skägg och blev sittande förstummad. 4 Då kom alla de som fruktade Israels Guds ord och samlades hos mig på grund av den otrohet som de hemkomna fångarna hade begått. Jag blev sittande i stum sorg ända fram till kvällsoffret.

5 *Neh 9:1, Dan 9:3 Men när det var dags för kvällsoffret, reste jag mig ur min bedrövelse med sönderrivna kläder och mantel. Jag föll ner på mina knän och räckte ut mina händer till Herren min Gud 6 *1 Mos 18:20f, Jos 7:6, 2 Krön 28:9, Ps 38:5, Dan 9:7f. och sade:

"Min Gud, jag skäms och blygs för att lyfta mitt ansikte till dig, min Gud, för våra missgärningar har växt oss över huvudet och vår skuld når upp till himlen. 7 Från våra fäders dagar ända till i dag har vår skuld varit stor. För våra missgärningars skull har vi med våra kungar och präster lämnats i främmande kungars hand och drabbats av svärd, fångenskap, plundring och skam. Och så är det än i dag.

8 *Jes 22:23, 33:20. Men nu fick vi ett litet ögonblick av nåd från Herren vår Gud. Han lät en räddad skara bli kvar av oss och gav oss fotfäste på hans heliga plats. Vår Gud lät våra ögon få ljus och gav oss nytt liv i vårt slaveri. 9 Slavar är vi, men vår Gud har inte övergett oss i vårt slaveri, utan lät oss finna nåd inför Persiens kungar så att de gav oss mod och kraft till att bygga upp vår Guds hus igen och resa upp dess ruiner. Och han har gett oss en skyddad plats i Juda och Jerusalem.

10 Vad ska vi nu säga, vår Gud, efter allt detta? Vi har ju övergett dina bud 11 *3 Mos 18:24f, 20:23. som du gav genom dina tjänare profeterna när du sade*9:11när du sadeSe 2 Mos 34:15f, 5 Mos 7:1f.: Landet som ni kommer och tar i besittning är ett orent land, på grund av de främmande folkens orenhet och deras avskyvärda handlingar som de har fyllt det med, från den ena änden till den andra. 12 *5 Mos 7:1f, 23:6. Därför ska ni inte ge era döttrar åt deras söner eller ta deras döttrar till hustrur åt era söner. Ni ska aldrig söka deras välfärd eller lycka. Då ska ni bli starka och få äta av landets goda och lämna det i arv åt era barn för alltid.

13 Efter allt det som drabbat oss på grund av våra onda gärningar och den stora skuld vi dragit på oss har du, vår Gud, ändå skonat oss mer än vi förtjänade och gett oss en räddning som denna. 14 Skulle vi då på nytt bryta mot dina bud och gifta oss med folk som gör så avskyvärda saker? Skulle du då inte bli så vred på oss att du förgör oss tills inget är kvar och ingen räddning finns? 15 Herre, Israels Gud, du är rättfärdig, eftersom vi denna dag finns kvar som en räddad rest.

Se, här ligger vi nu i vår skuld inför dig. Efter det som har hänt kan ingen bestå inför dig."

1 Acabadas, pois, essas coisas, vieram ter comigo os principais, dizendo: O povo de Israel, e os sacerdotes, e os levitas *Ed 6.21;Ne 9.2não se separaram das *Lv 18.24-30abominações dos povos de outras terras, a saber, dos cananeus, dos heteus, dos ferezeus, dos jebuseus, dos amonitas, dos moabitas, dos egípcios e dos amorreus. 2 Pois *Ed 10.2,18tomaram das filhas destes para si e para seus filhos; de maneira que *Êx 22.31os da linhagem santa *Ne 13.3se têm misturado com os povos de outras terras; sim, os príncipes e os deputados foram os primeiros a cometer esse pecado. 3 Quando ouvi isso, *2Rs 18.37rasguei a minha túnica e o meu manto, arranquei os cabelos da minha cabeça e da minha barba, e *Ne 1.4sentei-me atônito. 4 Então, se ajuntaram a mim *Ed 10.3todos os que tremiam das palavras do Deus de Israel, por causa da transgressão dos do cativeiro; e sentei-me atônito *Êx 29.39até a oblação da tarde.

5 Ao tempo da oblação da tarde, rasgados a minha túnica e o meu manto, levantei-me da minha humilhação, pus-me de joelhos e *Êx 9.29estendi as minhas mãos a Jeová, meu Deus. 6 Disse: Deus meu, estou confuso e envergonho-me de levantar o meu rosto a ti, meu Deus, porque as nossas iniquidades se multiplicaram sobre as nossas cabeças, e a nossa *Ed 9.13,15;2Cr 28.9;Ap 18.5culpa cresceu até o céu. 7 *2Cr 29.6Desde os dias de nossos pais até o dia de hoje, temos sido em extremo culpados; e, por causa das nossas iniquidades, temos sido entregues, nós, os nossos reis e os nossos sacerdotes, às mãos dos reis de outras terras, à espada, ao cativeiro, *Dn 9.7à rapina e à confusão do rosto, como hoje se vê. 8 Agora, por um breve momento, se manifestou a graça da parte de Jeová, nosso Deus, *Ed 9.13-15para nos deixar um resto que escape e para nos dar uma *Is 22.23estaca no seu santo lugar, a fim de que o nosso Deus nos alumiasse os olhos e nos desse um pouco de refrigério em nossa escravidão. 9 *Ne 9.36Pois somos escravos; contudo, o nosso Deus não nos abandonou em nossa escravidão, mas *Ed 7.28nos tornou dignos da misericórdia dos reis da Pérsia, para nos dar a vida, para levantar a Casa do nosso Deus, para reparar as ruínas dela e para nos dar um muro em Judá e em Jerusalém. 10 Agora, Deus nosso, que diremos depois disso? Pois temos deixado os teus mandamentos, 11 que ordenaste por meio dos profetas, teus servos, dizendo: A terra que vós ides a possuir é uma terra imunda pela imundícia dos povos de outras terras, pelas suas abominações, que a encheram de uma extremidade a outra *Ed 6.21com a sua sujidade. 12 Por isso, *Ed 9.2não deis vossas filhas a seus filhos, nem tomeis suas filhas para vossos filhos, nem procureis jamais a sua paz ou a sua prosperidade; para que sejais fortes, e comais o bem da terra, *Pv 13.22e a deixeis por herança a vossos filhos, para sempre. 13 Depois de tudo o que nos tem sucedido por causa das nossas más obras e por causa *Ed 9.6-7da nossa grande culpa, visto que tu, nosso Deus, nos tens castigado menos do que merecem as nossas iniquidades e nos deste *Ed 9.8este resto, 14 *Ed 9.2tornaremos a violar os teus mandamentos e a aparentar-nos com os povos que cometem essa abominação? *Dt 9.8,14Porventura, não estarias tu irado contra nós até nos teres perdido inteiramente, de modo que não houvesse resto nem quem escapasse? 15 Jeová, Deus de Israel, *Ne 9.33;Dn 9.7tu és justo, pois somos deixados um resto que escapou, como hoje se vê. Eis que estamos diante de ti em *Ed 9.6nossa culpa, pois *Jó 9.2ninguém, por causa disso, se pode ter por inocente na tua presença.