1 *Est 3:13. På trettonde dagen i tolfte månaden, det är månaden Adar, skulle kungens befallning och förordning verkställas. Judarnas fiender hade då hoppats få makt över dem, men nu blev det tvärtom så att judarna i stället fick makt över dem som hatade dem. 2 Judarna samlades i sina städer i alla kung Ahasveros provinser för att angripa dem som sökte deras olycka. Ingen kunde stå emot dem, för alla folk hade gripits av fruktan för dem. 3 Alla furstarna i provinserna, satraperna, ståthållarna och kungens tjänstemän hjälpte judarna, för de hade gripits av fruktan för Mordokaj. 4 *Est 10:3. Mordokaj var nu en mäktig man i det kungliga palatset, och ryktet om honom gick ut i alla provinserna eftersom denne Mordokaj blev allt mäktigare. 5 Judarna slog alla sina fiender med svärd och dödade och nergjorde dem och gjorde som de ville med sina motståndare. 6 I Susas borg dödade och nergjorde judarna femhundra män. 7 Parsandata, Dalfon, Aspata, 8 Porata, Adalja, Aridata, 9 Parmasta, Arisaj, Aridaj och Vajsata, 10 de tio sönerna till judarnas fiende Haman, Hammedatas son, dödade de. Men de avstod från plundring.

11 Samma dag fick kungen veta hur många som dödats i Susas borg. 12 *Est 5:3, 6, 7:2. Då sade kungen till drottning Ester: "I Susas borg har judarna dödat och förgjort femhundra män förutom Hamans tio söner. Vad har de då inte gjort i kungens andra provinser? Vad är nu din önskan? Den ska beviljas. Och vad mer är din begäran? Den ska uppfyllas." 13 Ester svarade: "Om kungen finner för gott, låt då judarna i Susa även i morgon handla efter förordningen för i dag. Och låt Hamans tio söner hängas upp på pålen." 14 Kungen befallde att så skulle ske. En förordning om detta utfärdades i Susa och Hamans tio söner blev upphängda. 15 Judarna i Susa samlades också på fjortonde dagen i månaden Adar och dödade trehundra män i Susa. Men de avstod från plundring.

16 De andra judarna som var i kungens provinser samlades för att försvara sina liv och skaffade sig ro för sina fiender genom att döda sjuttiofemtusen av sina motståndare. Men de avstod från plundring. 17 Detta skedde på trettonde dagen i månaden Adar*9:17trettonde dagen i månaden Adar7 mars 473 f Kr (jfr 8:12).. Men på fjortonde dagen vilade de och gjorde den till en dag av fest och glädje. 18 Judarna i Susa hade samlats både den trettonde dagen och den fjortonde. Och de vilade den femtonde dagen och gjorde den till en dag av fest och glädje. 19 Därför firar judarna på landsbygden, de som bor i landsortsstäderna, den fjortonde dagen i månaden Adar som en dag av glädje, fest och högtid då man sänder matgåvor till varandra.

20 Mordokaj skrev ner dessa händelser och sände brev till judarna i alla kung Ahasveros provinser, både nära och fjärran. 21 Han fastställde att de år efter år skulle fira den fjortonde och den femtonde dagen i månaden Adar, 22 alltså de dagar då judarna fick ro för sina fiender och den månad då deras sorg vändes i glädje och deras bedrövelse i fest. Därför skulle de fira dem som dagar av fest och glädje och sända matgåvor till varandra och ge gåvor till de fattiga.

23 Judarna antog som sed att göra vad de börjat göra, det som Mordokaj hade skrivit till dem om. 24 *Est 3:7. Agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars fiende, hade planerat att utplåna judarna och kastat pur, det vill säga lott, för att krossa dem och förgöra dem. 25 Men när saken kom upp inför kungen*9:25närsaken kom upp inför kungenAnnan översättning: "när hon (Ester) kom inför kungen"., befallde han genom en skrivelse*9:25genom en skrivelseSe 8:8. Annan översättning: "trots sin (tidigare) skrivelse" (se 3:12). att de onda planer som Haman haft mot judarna skulle vända tillbaka över hans eget huvud. Och Haman själv och hans söner hängdes upp på pålen.

26 Därför kallades dessa dagar purim efter ordet pur. På grund av allt som stod i brevet och vad de själva sett och vad som skett med dem, 27 antog och fastställde judarna en orubblig sed: de själva och deras efterkommande och alla som anslöt sig till dem skulle år efter år fira dessa båda dagar, så som det var föreskrivet och på deras bestämda tid. 28 Dessa dagar skulle kommas ihåg och firas i varje generation, i varje familj, i varje provins och i varje stad. Dessa purimdagar skulle inte försummas bland judarna och minnet av dem aldrig upphöra hos deras efterkommande.

29 Drottning Ester, Abihajils dotter, och juden Mordokaj utfärdade sedan en skrivelse för att med all kraft stadfästa detta andra brev om purim. 30 Mordokaj sände brev med budskap om fred och trygghet till alla judar i de hundratjugosju provinserna i Ahasveros rike 31 för att stadfästa dessa purimdagar på deras bestämda tider, så som juden Mordokaj och drottning Ester hade förordnat för dem och som de fastställde för sig själva och sina efterkommande, med regler om fasta och sorgerop. 32 Esters befallning, som fastställde dessa föreskrifter om purim, nertecknades i en bok.

1 Ora, *Et 8.12no duodécimo mês, que é o mês de adar, *Et 9.17aos treze dias do mesmo, *Et 3.13em que a ordem do rei, e o seu decreto, chegou para se executar, no dia em que os inimigos dos judeus esperavam assenhorear-se deles, sucedeu o contrário; de sorte que os judeus se assenhorearam dos que os odiavam. 2 *Et 8.11;9.15-18Os judeus se tinham ajuntado nas suas cidades, em todas as províncias do rei Assuero, para atacarem os que lhes procuravam o mal. Ninguém podia resistir-lhes, *Et 8.17pois o medo que inspiravam tinha caído sobre todos os povos. 3 Todos os príncipes das províncias, e os *Ed 8.36sátrapas, e os governadores, e os que faziam a obra do rei tinham estado ajudando os judeus, porque o medo que tinham de Mordecai se apoderara deles. 4 Pois Mordecai era grande na casa do rei, e a sua fama ia crescendo em todas as províncias, porque *2Sm 3.1se ia engrandecendo mais e mais. 5 *Et 3.13Os judeus feriram à espada a todos os seus inimigos, e os mataram, e fizeram perecer; aos que os odiavam, eles trataram como quiseram. 6 No castelo de Susã, os judeus mataram e destruíram quinhentos homens. 7 Também mataram a Parsandata, Dalom, Aspata, 8 Porata, Adalia, Aridata, 9 Parmasta, Arisai, Aridai e Vaisata, 10 *Et 5.11os dez filhos de Hamã, filho de Hamedata e inimigo dos judeus; porém *Et 8.11no despojo não tocaram.

11 Nesse mesmo dia, veio ao conhecimento do rei o número dos que foram mortos no castelo de Susã. 12 O rei disse à rainha Ester: No castelo de Susã, mataram e destruíram os judeus quinhentos homens e os dez filhos de Hamã; que não terão eles feito no resto da província do rei? *Et 7.2Ora, qual é a tua petição? E te será concedida; e qual é ainda o teu rogo? E cumprir-se-á. 13 Respondeu Ester: Se parecer bem ao rei, *Et 8.11;9.15conceda-se aos judeus que estão em Susã que façam amanhã também segundo o decreto de hoje, e sejam pendurados na forca os dez filhos de Hamã. 14 O rei mandou que assim se fizesse; o decreto foi divulgado em Susã, e dependuraram os dez filhos de Hamã. 15 Os judeus que estavam em Susã ajuntaram-se também no dia quatorze do mês de adar e mataram *Et 9.12trezentos homens em Susã; porém *Et 9.10no despojo não tocaram. 16 *Et 9.2Os demais judeus que estavam nas províncias do rei ajuntaram-se, e dispuseram-se para defender as suas vidas, e tiveram descanso dos seus inimigos, e mataram dos que os odiavam setenta e cinco mil; *Et 9.10,15porém no despojo não tocaram.

17 Sucedeu isso no *Et 9.1dia treze do mês de adar; no *Et 9.21dia quatorze do mesmo, descansaram e fizeram-no dia de banquetes e de alegria. 18 Mas os judeus que estavam em Susã *Et 8.11;9.2ajuntaram-se no dia treze como também *Et 9.21no dia quatorze do mesmo; no dia quinze, descansaram e fizeram-no dia de banquetes e de alegria. 19 Portanto, os judeus das vilas que assistem *Dt 3.5;Zc 2.4nas aldeias não muradas fazem o dia quatorze do mês de adar dia de alegria, e de banquetes, *Et 9.22e de festas, *Ne 8.10e dia de enviarem quinhões uns aos outros.

20 Mordecai escreveu essas coisas e enviou cartas a todos os judeus que estavam em todas as províncias do rei Assuero, aos de perto e aos de longe, 21 ordenando-lhes que celebrassem o dia quatorze do mês de adar e o dia quinze do mesmo todos os anos, 22 como os dias em que os judeus tiveram descanso dos seus inimigos e como o mês que se lhes mudou de tristeza em alegria e de pranto em festim, a fim de que os fizessem dias de banquetes e de alegria, em que enviassem quinhões uns aos outros e dádivas aos pobres. 23 Os judeus encarregaram-se de fazer como já tinham começado e como Mordecai lhes tinha escrito; 24 porque Hamã, filho de Hamedata, agagita, inimigo dos judeus, tinha formado contra os judeus o projeto de os destruir *Et 3.7e tinha deitado Pur, que quer dizer sortes, para os assolar e para os destruir. 25 *Et 7.4-10Vindo isso perante o rei, mandou ele por cartas *Et 3.6-15que o mau desígnio que Hamã tinha excogitado contra os judeus *Sl 7.16recaísse sobre a cabeça dele, e que ele e seus filhos fossem pendurados na forca.

26 Pelo que se chamaram esses dias Purim, por causa do nome de Pur. Portanto, *Et 9.20por causa das palavras dessa carta, e do que tinham testemunhado, e do que lhes havia sucedido, 27 os judeus estabeleceram e tomaram sobre si, sobre os seus descendentes e sobre *Et 8.17todos os que haviam de unir-se com eles a resolução irrevogável de *Et 9.20-21que fossem celebrados esses dois dias, de acordo com a carta que os prescreveu e de acordo com o tempo marcado para eles, em todos os anos; 28 e que esses dias fossem lembrados e celebrados em todas as gerações, em todas as famílias, em todas as províncias e em todas as cidades; e que esses dias de Purim não fossem revogados entre os judeus, nem o memorial deles se extinguisse dentre os seus descendentes.

29 Então, escreveram à rainha Ester, *Et 2.15filha de Abiail, e o judeu Mordecai com toda a autoridade uma segunda vez para confirmar *Et 9.20-21a carta a respeito de Purim. 30 Enviaram cartas a todos os judeus, *Et 1.1às cento e vinte e sete províncias do reino de Assuero, palavras de paz e de verdade, 31 para confirmar esses dias de Purim nos seus tempos determinados, como o judeu Mordecai e a rainha Ester lhes tinham ordenado e como eles se tinham obrigado por si e pela sua descendência, *Et 4.3nas particularidades de jejuns e do seu clamor. 32 O mandamento de Ester confirmou essas particularidades de *Et 9.26Purim, e foi escrito no livro.