1 Moses svärfar Jetro, prästen i Midjan, fick höra om allt som Gud hade gjort med Mose och med sitt folk Israel, hur Herren hade fört dem ut ur Egypten. 2 Då tog Jetro, Moses svärfar, med sig Moses hustru Sippora som Mose tidigare hade sänt hem. 3 *1 Krön 23:15, Apg 7:29. Han hade också med sig hennes två söner. En av dem hade fått namnet Gershom, för Mose sade: "Jag är främling i ett främmande land." 4 Den andre fick namnet Elieser,*18:3fGershom … ElieserBetyder "främling" och "min Gud är hjälparen". för Mose sade: "Min fars Gud kom till min hjälp och räddade mig från faraos svärd."

5 *2 Mos 3:1, 24:13. När Jetro, Moses svärfar, kom med Moses söner och hans hustru till Mose i öknen, där han slagit läger vid Guds berg, 6 sände han bud till Mose: "Jag, din svärfar Jetro, kommer till dig med din hustru och hennes båda söner." 7 Då gick Mose ut och mötte sin svärfar, bugade sig för honom och kysste honom. När de hade hälsat varandra gick de in i tältet.

8 Och Mose berättade för sin svärfar allt som Herren hade gjort med farao och egyptierna för Israels skull, och han berättade om all möda de fått utstå på vägen och hur Herren hade räddat dem. 9 Jetro gladde sig över allt det goda som Herren hade gjort mot Israel, att han hade räddat dem ur egyptiernas hand. 10 Han sade: "Lovad är Herren, som har räddat er ur egyptiernas och faraos hand och som har räddat folket från egyptiernas hand! 11 *2 Mos 1:13f, 5:6f, 14:18, 27f, 15:11, Neh 9:10, Ps 86:8. Nu vet jag att Herren är större än alla gudarna. Det visade han när de handlade övermodigt mot detta folk." 12 Jetro, Moses svärfar, bar fram ett brännoffer och några slaktoffer åt Gud. Och Aron och alla de äldste i Israel kom och höll måltid inför Gud tillsammans med Moses svärfar.

13 Nästa dag satte Mose sig för att döma folket, och folket stod omkring honom från morgonen ända till kvällen. 14 När Moses svärfar såg allt han gjorde för folket, sade han: "Vad är det för bestyr du har med folket? Varför sitter du här ensam, medan allt folket måste stå omkring dig från morgon till kväll?" 15 Mose svarade sin svärfar: "Folket kommer till mig för att fråga Gud.

16 De kommer till mig när de har någon rättssak, och då dömer jag mellan dem. Jag låter dem veta Guds stadgar och bud."

17 Då sade Moses svärfar till honom: "Ditt sätt att arbeta är inte bra. 18 Både du själv och folket som är hos dig blir ju uttröttade. Den här uppgiften är alldeles för tung för dig, och du kan inte klara av den ensam. 19 Lyssna nu på mig! Jag vill råda dig, och Gud ska vara med dig. Du ska föra folkets talan inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom. 20 Du ska upplysa dem om stadgar och bud och låta dem veta vilken väg de ska vandra och vad de ska göra.

21 *4 Mos 11:16f, 5 Mos 1:13. Men välj ut åt dig dugliga män från allt folket, män som fruktar Gud, är pålitliga och hatar oärlig vinst, och sätt dem till föreståndare för folket, några över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio. 22 De ska alltid döma folket. Varje viktigt ärende ska överlåtas till dig, men i alla enklare mål ska de döma själva. Så ska du göra din börda lättare, genom att de bär den tillsammans med dig. 23 Om du gör på det sättet och om Gud befaller dig det, så kan du hålla ut. Och allt folket här kan då också gå hem i frid."

24 Mose lyssnade till sin svärfars ord och gjorde allt som han sagt. 25 Han valde ut dugliga män ur hela Israel och gjorde dem till huvudmän för folket, till föreståndare över tusen, över hundra, över femtio och över tio. 26 Dessa skulle alltid döma folket. Alla svårare ärenden skulle de överlåta till Mose, men alla enklare mål skulle de själva avgöra. 27 Sedan lät Mose sin svärfar resa hem, och han återvände till sitt land.

1 *Êx 2.18;3.1Jetro, sacerdote de Midiã, sogro de Moisés, ouviu tudo o que Deus havia feito a Moisés e a Israel, seu povo, como Jeová tinha tirado a Israel do Egito. 2 Jetro, sogro de Moisés, tomou a *Êx 2.21;4.25Zípora, mulher de Moisés, depois que este lha enviara, 3 e *Êx 2.22;4.20;At 7.29aos dois filhos dela, dos quais um se chamava Gérson, pois disse Moisés: Fui *Êx 2.22peregrino numa terra estrangeira; 4 e o outro, Eliézer, pois disse: *Gn 49.25O Deus de meu pai foi o meu auxílio e livrou-me da espada de Faraó. 5 Veio Jetro, sogro de Moisés, com a mulher e os filhos deste a Moisés, no deserto onde se tinha acampado, junto ao *Êx 3.1,12;4.27;24.13monte de Deus; 6 e disse a Moisés: Eu, teu sogro Jetro, venho a ti, com tua mulher e seus dois filhos. 7 Saiu Moisés ao encontro de seu sogro, *Gn 43.26,28inclinou-se diante dele e *Êx 4.27o beijou; perguntaram *Gn 43.27um ao outro como estavam e entraram na tenda. 8 Então, contou Moisés a seu sogro tudo o que Jeová tinha feito a Faraó e aos egípcios *Êx 4.23;7.4-5por causa de Israel, *Nm 20.14;Ne 9.32todo o trabalho que lhes sobreviera no caminho e como *Êx 15.6,16Jeová os livrou. 9 Jetro alegrou-se por toda *Is 63.7-14a bondade que Jeová mostrara a Israel, como libertá-lo da mão dos egípcios, 10 e disse: *1Rs 8.56;Sl 68.19-20Bendito seja Jeová, que vos livrou da mão dos egípcios e da mão de Faraó! Que livrou o povo de debaixo da mão dos egípcios! 11 Agora, eu sei que *Êx 12.12;15.11Jeová é maior que todos os deuses, naquilo mesmo em que se houveram com orgulho contra o povo. 12 *Êx 24.5;Gn 31.54Então, Jetro, sogro de Moisés, tomou um holocausto e sacrifícios para Deus; e veio Arão e todos os anciãos de Israel para comer pão com o sogro de Moisés, diante de Deus.

13 Aconteceu que, no dia seguinte, Moisés se assentou para julgar o povo; e o povo conservou-se junto de Moisés desde a manhã até à tarde. 14 Vendo o sogro de Moisés tudo o que ele fazia ao povo, perguntou: Que é isto que tu fazes ao povo? Por que estás tu assentado só e todo o povo conserva-se junto a ti desde a manhã até à tarde? 15 Respondeu Moisés a seu sogro: É porque o povo vem a mim para *Gn 25.22;Nm 9.8;27.5;Dt 17.8-13consultar a Deus. 16 Quando eles têm alguma questão, vêm a mim; eu julgo entre um e outro e faço-lhes saber os estatutos de Deus e as suas leis. 17 Replicou-lhe o sogro de Moisés: Não é bom o que tu fazes. 18 *Dt 1.12Sem dúvida, tu te consumirás tanto a ti como a este povo que está contigo; pois te é pesado demais; tu só não o podes fazer. 19 Ouve, pois, a minha voz, eu te aconselharei, e seja Deus contigo; sê tu pelo povo diante de Deus, e traze tu as causas a Deus; 20 *Dt 1.18ensinar-lhes-ás os estatutos e as leis e lhes mostrarás o caminho em que devem andar e a obra que devem fazer. 21 Além disso, procurarás dentre o povo *Êx 18.25;Dt 1.13,15;Sl 15.1-5homens capazes, tementes a Deus, homens de verdade, que aborrecem a avareza; a estes porás sobre eles por maiorais de mil, maiorais de cem, maiorais de cinquenta e maiorais de dez; 22 e julguem estes ao povo em todo o tempo. *Dt 1.17-18Toda causa grave a trarão a ti, mas toda causa pequena a julgarão eles mesmos; assim será mais leve para ti, e eles levarão a carga contigo. 23 Se isso fizeres, e assim Deus te mandar, poderás aturar, e todo este povo também irá em paz ao seu lugar. 24 Assim, ouviu Moisés a voz de seu sogro e fez tudo quanto este lhe dissera. 25 Moisés escolheu de todo o Israel *Êx 18.21homens capazes e pô-los por cabeças sobre o povo: maiorais de mil, maiorais de cem, maiorais de cinquenta e maiorais de dez. 26 Estes julgaram o povo em todo o tempo; *Êx 18.22as causas graves, as trouxeram a Moisés, mas toda causa pequena, a julgaram eles mesmos. 27 Moisés despediu a seu sogro; e este se foi para a sua terra.