1 *Apg 7:40. När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget, samlades de kring Aron och sade till honom: "Kom och gör oss en gud, som ska gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte."*32:1 Citeras av Stefanus i Apg 7:40.2 Då sade Aron till dem: "Ta guldringarna som era hustrur, era söner och era döttrar har i öronen och ge dem till mig."

3 Då tog allt folket av sig guldringarna som de hade i öronen och bar dem till Aron. 4 *Ps 106:19f. Han tog emot guldet och formade det med en mejsel*32:4formade det med en mejselAnnan översättning: "knöt in det i en säck". och gjorde av det en gjuten*32:4gjutenTroligen guldplätering över trästomme eftersom guldkalven senare brändes (vers 20). kalv*32:4kalvEn ungtjur, symbol för styrka och virilitet, som dyrkades i Egypten. Se även 1 Kung 12:28f.. Och de sade: "Här är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land." 5 När Aron såg det, byggde han ett altare framför den och utropade: "I morgon är det en Herrens högtid." 6 *1 Kor 10:7. Nästa dag steg de upp tidigt och offrade brännoffer och bar fram gemenskapsoffer. Folket satte sig för att äta och dricka och reste sig för att roa sig.*32:6 Citeras av Paulus i 1 Kor 10:7.

7 *5 Mos 9:12f. Då sade Herren till Mose: "Gå dit ner, för ditt folk som du har fört upp ur Egyptens land drar fördärv över sig. 8 De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten kalv som de har tillbett och offrat åt och sagt: "Här är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land." 9 Herren sade ytterligare till Mose: "Jag har sett detta folk, och se, det är ett hårdnackat folk. 10 Låt mig nu vara, så att min vrede kan brinna mot dem och förtära dem. Dig ska jag göra till ett stort folk."

11 *5 Mos 9:26f, Ps 106:23. Men Mose bönföll inför Herren sin Gud och sade: "Herre, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du har fört ut ur Egyptens land med stor kraft och stark hand? 12 *4 Mos 14:15f, Ps 85:4. Varför skulle egyptierna få säga: Till deras olycka har han fört ut dem för att döda dem bland bergen och utrota dem från jordens yta? Vänd dig från din glödande vrede och ångra det onda du har i sinnet mot ditt folk. 13 *1 Mos 12:7, 15:5, 22:16f, 26:4, 28:13f, Hebr 6:13f. Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du med ed vid dig själv har lovat: Jag ska göra era efterkommande lika talrika som stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om ska jag ge åt era efterkommande. De ska få det till arvedel för evigt."

14 *Ps 106:23, Jer 18:7f, Amos 7:1f. Då ångrade Herren det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

15 *2 Mos 34:29. Mose vände om och gick ner från berget med vittnesbördets två tavlor i händerna. Det var skrivet på tavlornas båda sidor, både på framsidan och på baksidan. 16 *2 Mos 31:18. Tavlorna var Guds verk och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna.

17 Josua hörde oväsendet när folket skrek, och han sade till Mose: "Det hörs krigsrop i lägret." 18 Men han svarade:

"Det är inte ljudet av segerrop,

och inte ljudet av nederlag.

Ljudet av sång är vad jag hör."

19 *5 Mos 9:17. När sedan Mose kom närmare lägret och fick se kalven och dansen, upptändes hans vrede. Han kastade ifrån sig tavlorna och slog sönder dem nedanför berget. 20 *5 Mos 9:21. Och han tog kalven som de hade gjort, brände den i eld, krossade den till stoft, strödde det i vattnet och lät Israels barn dricka*32:20brände … krossade … strödde … drickaEn total utplåning av guldkalven. Ett liknande sätt att totalt förinta en gudabild beskrivs i en ugaritisk text. det. 21 Och Mose sade till Aron: "Vad har folket gjort med dig, eftersom du har förlett dem att begå en så stor synd?" 22 Aron svarade: "Var inte vred, herre! Du vet själv att folket är ont. 23 De sade till mig: Gör oss en gud som kan gå framför oss, för vi vet inte vad som hänt med den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land. 24 Då sade jag till dem: Den som har guld ska ta av sig det. Och de gav det åt mig. Jag kastade det i elden, och ut kom denna kalv."

25 Mose såg att folket var lössläppt eftersom Aron hade släppt greppet om dem, till skadeglädje för deras fiender. 26 Mose ställde sig i porten till lägret och ropade: "Alla som tillhör Herren ska komma hit till mig!" Då samlades alla leviterna kring honom, 27 *5 Mos 33:9. och han sade till dem: "Så säger Herren, Israels Gud: Alla ska spänna på sig svärdet och gå fram och tillbaka genom lägret från port till port och döda var och en sin bror, sin vän eller släkting." 28 Leviterna gjorde som Mose hade sagt, och på den dagen föll omkring tretusen män av folket. 29 Och Mose sade: "Invig er i dag*32:29Invig er i dagAndra handskrifter: "Ni har i dag invigt er". Se 5 Mos 33:9. till Herrens tjänst, eftersom ni har stått emot era egna söner och bröder. Så ska han i dag ge er sin välsignelse."

30 Nästa dag sade Mose till folket: "Ni har begått en stor synd. Jag ska nu stiga upp till Herren. Kanske jag kan bringa försoning för er synd." 31 Mose gick tillbaka till Herren och sade: "O, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld. 32 *Ps 69:29, Dan 12:1, Rom 9:3. Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, så utplåna mig ur boken som du skriver i."

33 *Ps 69:29, Upp 3:5, 13:8, 20:12. Men Herren svarade Mose: "Den som har syndat mot mig, honom ska jag utplåna ur min bok. 34 Gå nu och för folket dit jag har sagt dig. Se, min ängel ska gå framför dig. Men när dagen för min straffdom kommer ska jag straffa dem för deras synd."

35 Och Herren slog folket för att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.

1 Mas o povo, vendo que Moisés *Êx 24.18;Dt 9.11-12tardava em descer do monte, acercou-se de Arão e disse-lhe: Levanta-te, *At 7.40faze-nos deuses que vão adiante de nós; pois quanto a *Êx 14.11este Moisés, a esse homem que nos tirou da terra do Egito, não sabemos o que lhe terá acontecido.

2 Respondeu-lhes Arão: *Êx 35.22Tirai as arrecadas de ouro que vossas mulheres, vossos filhos e vossas filhas têm nas orelhas e trazei-mas.

3 Todo o povo tirou as arrecadas de ouro que tinham nas orelhas, trazendo-as a Arão.

4 Ele as tomou das mãos deles, e, com um buril, deu forma ao ouro, e dele fez *Dt 9.16;At 7.14um bezerro fundido. Então, eles disseram: Estes são, ó Israel, os teus deuses que te tiraram da terra do Egito.

5 Arão, vendo isso, edificou um altar diante dele, fez uma proclamação e disse: Amanhã, será festa solene a Jeová.

6 Levantando-se de manhã cedo, *At 7.41ofereceram holocaustos e trouxeram ofertas pacíficas; *1Co 10.7o povo sentou-se a comer e a beber e levantou-se *Êx 32.17-19;Nm 25.2a folgar.

7 Então, disse Jeová a Moisés: Vai tu e desce, porque o teu povo, *Êx 32.4,11;Dt 9.12que fizeste sair do Egito, se corrompeu.

8 Bem depressa se desviou do caminho que eu lhes tinha ordenado; fizeram para si um bezerro fundido, adoraram-no e, *Êx 22.20;34.15;Dt 32.17oferecendo-lhe sacrifícios, disseram: Estes são, ó Israel, os deuses que te fizeram subir da terra do Egito.

9 *Nm 14.11-20Disse mais Jeová a Moisés: Tenho visto a este povo, e eis que é *Êx 33.3,5;34.9;At 7.51povo de cerviz dura.

10 Agora, *Dt 9.14deixa-me, para que a minha ira se acenda contra eles e para que eu os consuma; e de ti farei uma grande nação.

11 Porém *Dt 9.18Moisés suplicou a Jeová, seu Deus, dizendo: Por que se acende a tua ira contra o teu povo, que tiraste da terra do Egito com grande fortaleza e com uma poderosa mão?

12 Por que *Dt 9.28;Js 7.9diriam os egípcios: Para mal os tirou, a fim de os matar nos montes e a fim de os consumir da face da terra? Volve-te do furor da tua ira e arrepende-te deste mal contra o teu povo.

13 Lembra-te de Abraão, de Isaque e de Israel, teus servos, a quem por ti mesmo *Gn 22.16-18juraste e disseste: Multiplicarei a vossa descendência *Gn 15.5;26.4como as estrelas do céu *Êx 13.5,11;33.1e toda esta terra de que tenho falado, a darei à vossa descendência, e a herdarão para sempre.

14 *Sl 106.45Então, Jeová se arrependeu do mal que dissera que havia de fazer ao seu povo.

15 Em seguida, *Dt 9.15virou-se Moisés e desceu do monte, trazendo nas mãos as duas tábuas do Testemunho; *Êx 31.18tábuas estas escritas de ambas as bandas; de uma e de outra banda estavam escritas.

16 As tábuas eram obra de Deus, e a escritura era a mesma escritura de Deus, gravada nas tábuas.

17 Ouvindo Josué a voz do povo quando gritava, disse a Moisés: Há um alarido de guerra no arraial.

18 Respondeu-lhe Moisés: Não é alarido dos vencedores nem alarido dos vencidos, porém alarido dos que cantam é o que ouço.

19 Logo que se aproximou do arraial, viu o bezerro e as *Êx 32.6danças; acendeu-se-lhe a ira, e *Dt 9.17arrojou das mãos as tábuas e quebrou-as ao pé do monte.

20 *Dt 9.21Pegando o bezerro que tinham feito, queimou-o no fogo e o reduziu a pó, que lançou na água e deu a beber aos filhos de Israel.

21 Perguntou Moisés a Arão: Que te fez este povo, que sobre ele trouxeste um pecado enorme?

22 Respondeu-lhe Arão: Não se acenda a ira do meu senhor; tu sabes que o povo é *Dt 9.24propenso para o mal. 23 Pois *Êx 32.1-4me disseram: Faze-nos deuses, que irão adiante de nós; porque, quanto a este Moisés que nos fez subir da terra do Egito, não sabemos o que lhe terá acontecido. 24 Então, eu lhes disse: Todos os que têm ouro, arranquem-no. Assim mo deram; eu o *Êx 32.4lancei no fogo, e saiu este bezerro.

25 Vendo Moisés que o povo estava desenfreado (pois *1Rs 12.28-30;14.16Arão os desenfreou para serem mofados no meio dos seus inimigos), 26 pôs em pé à entrada do arraial e disse: Quem está do lado de Jeová, venha a mim. Então, se ajuntaram a ele todos os filhos de Levi. 27 Depois, lhes disse: Assim diz Jeová, o Deus de Israel: Cada um cinja a sua espada sobre a coxa. Passai e tornai a passar de porta pelo meio do arraial, e cada um mate a seu irmão, e cada um, a seu companheiro, e cada um, a seu vizinho. 28 *Nm 25.7-13;Dt 33.9Fizeram os filhos de Levi conforme a palavra de Moisés; e caíram do povo, naquele dia, quase três mil homens. 29 Moisés disse: Consagrai-vos hoje a Jeová, cada um contra seu filho, cada um contra seu irmão, para que ele vos conceda, neste dia, uma bênção.

30 No dia seguinte, disse Moisés ao povo: Vós cometestes um grande pecado. Agora, subirei a Jeová; porventura, farei expiação pelo vosso pecado. 31 Voltou Moisés a Jeová e disse: Oh! Este povo cometeu um grande pecado e fez para si *Êx 20.23deuses de ouro. 32 Agora, pois, perdoa o seu pecado; ou, se não, risca-me do teu *Sl 69.28;Is 4.3;8.16;29.11,18;Dn 12.1;Ml 3.16-17livro que escreveste. 33 Respondeu Jeová a Moisés: *Êx 17.14;Dt 29.20;Sl 9.5Riscarei do meu livro todo aquele que tiver pecado contra mim. 34 Vai agora e conduze o povo *Êx 3.17ao lugar de que eu te falei. Eis que o *Êx 23.20meu anjo irá adiante de ti; todavia, no dia da minha visitação, *Sl 99.8castigarei o seu pecado. 35 *Êx 32.28Feriu, pois, Jeová ao povo, porque *Êx 32.4,24fizeram o bezerro que Arão fabricara.