1 * Hör Herrens ord, ni Israels barn,

för Herren går till rätta

med dem som bor i landet,

för det finns ingen sanning

och ingen kärlek

och ingen kunskap om Gud

i landet.

2 * De svär och ljuger,

mördar och stjäl och är otrogna.

De brukar våld

och blodsdåd följer på blodsdåd.

3 * Därför sörjer landet

och allt som lever där tynar bort,

både markens djur

och himlens fåglar

och havets fiskar försvinner.

4 * Ingen ska anklaga eller gå till rätta

med någon annan.

Ditt folk liknar dem som anklagar

en präst.

5 * Du ska komma på fall om dagen,

även profeten ska komma på fall

tillsammans med dig om natten.

Också din mor ska jag förgöra.

6 * Mitt folk går under

av brist på kunskap.

Eftersom du har förkastat kunskap

ska också jag förkasta dig

från att vara min präst.

Du glömde

din Guds undervisning,

därför ska också jag glömma

dina barn.

7 Ju fler de blev,

desto mer syndade de mot mig.

Jag ska förvandla deras ära*

till skam.

8 De lever av mitt folks synd

och längtar efter folkets

missgärning.

9 * Därför ska det gå prästen

och folket lika.

Jag ska straffa dem för deras vägar

och ge dem för deras gärningar.

10 * De ska äta men inte bli mätta,

begå otukt men inte föröka sig,

för de har slutat

hålla sig till Herren.

11 * Otukt och vin, gammalt eller nytt,

tar bort förståndet.

12 * Mitt folk frågar sin avgudabild av trä

och hämtar svar från sin stav,

för en otuktsande har vilselett dem

så att de begår otukt

och överger sin Gud.

13 * På bergens toppar offrar de,

och på höjderna tänder de rökelse

under ekar, popplar

och terebinter

eftersom skuggan där är skön.

Så begår era döttrar otukt

och era sonhustrur otrohet.

14 * Jag kan inte straffa era döttrar

för deras otukt

eller era sonhustrur

för deras otrohet,

för männen går själva iväg

med prostituerade

och offrar med tempelflickor.*

Ett folk som inget förstår går under.

15 * Om du, Israel, vill begå otukt,

så låt inte Juda dra på sig skuld.

Gå inte till Gilgal,

dra inte upp till Bet-Aven*

och svär inte:

"Så sant Herren lever."

16 Som en envis kviga envisas Israel.

Ska då Herren låta dem beta*

som lamm på en stor äng?

17 Efraim är i förbund med avgudar

– låt honom vara!

18 Deras drickande går överstyr*,

hejdlöst begår de otukt.

Landets sköldar* älskar

skamliga ting.

19 * Men en stormvind ska gripa dem

med sina vingar,

och de ska få skämmas

med sina offer.