1 * Hör det här, ni präster!

Lyssna, ni av Israels hus,

och hör på,

ni som hör till kungens hus!

Domen gäller er,

för ni har varit en snara för Mispa

och ett nät utbrett på Tabor.

2 * Upprorsmännen har sjunkit djupt

i sitt slaktande,

men jag ska straffa dem alla.

3 * Jag känner Efraim

och Israel är inte dold för mig,

för Efraim har nu blivit otrogna

och Israel är orent.

4 * Deras gärningar hindrar dem

från att vända om till sin Gud,

för det bor en otuktsande

i deras bröst

och de känner inte Herren.

5 * Israels stolthet vittnar emot honom,

Israel och Efraim kommer på fall

genom sin missgärning.

Också Juda kommer på fall

med dem.

6 * Med får och oxar går de

för att söka Herren,

men de finner honom inte.

Han har dragit sig undan

från dem.

7 * De har svikit Herren,

för de har fött barn

som inte är hans.

Nu ska nymånadsfesten

förtära dem och deras åkrar.

8 * Blås i basun i Gibea,

i trumpet i Rama,

slå larm i Bet-Aven:

Fienden är efter dig, Benjamin!

9 * Efraim ska bli ödelagt

på straffets dag.

Bland Israels stammar

kungör jag vad som är sant.

10 * Furstarna i Juda har blivit

lika sådana som flyttar gränser.

Över dem ska jag ösa

min vrede som vatten.

11 * Efraim lider förtryck,

krossad av domen,

för han har frivilligt följt

människobud*.

12 Därför är jag som mal för Efraim

och som röta för Juda hus.

13 * När Efraim såg sin sjukdom

och Juda sitt sår,

gick Efraim till Assur

och sände bud

till den store kungen.

Men han kan inte hela er,

ert sår kommer inte att läkas,

14 * för jag ska vara som ett lejon

mot Efraim,

som ett ungt lejon mot Juda hus.

Jag själv river dem

och går min väg,

jag släpar bort dem

och ingen kan rädda.

15 * Jag går min väg,

jag återvänder till min boning

tills de erkänner sin skuld

och söker mitt ansikte.

I nöden ska de vända sig till mig.