1 ✝ Och Satan trädde upp mot Israel och förledde David till att räkna Israel. 2 Och David sa till Joab och till folkets ledare: Gå och räkna Israel från Beer-Seba och ända till Dan och ge mig besked så att jag får veta hur många de är. 3 Och Joab svarade: Må HERREN föröka sitt folk så att de blir hundra gånger fler än de är nu! Men, min herre och kung, är de inte alla min herres tjänare? Varför kräver då min herre detta? Varför dra skuld över Israel? 4 Men kungens ord stod fast mot Joab. Därför gav sig Joab iväg och reste omkring i hela Israel och kom sedan tillbaka till Jerusalem. 5 Och Joab meddelade David resultatet av folkräkningen. Hela Israel var 1 100 000 vapenföra män, och Juda var 470 000 vapenföra män. 6 ✝ Men Levi och Benjamin räknade han inte in bland dem, för kungens ord var avskyvärt för Joab. 7 Men detta som hade hänt misshagade Gud, därför straffade han Israel. 8 ✝ Och David sa till Gud: Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men nu, jag ber dig, ta bort din tjänares missgärning, för jag har handlat mycket dåraktigt. 9 Och HERREN talade till Gad, Davids siare och sa: 10 ✝ Gå och tala till David och säg: Så säger HERREN: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig. 11 Då gick Gad in till David och sa till honom: Så säger HERREN: Gör ditt val: 12 ✝ Antingen hungersnöd i tre år eller tre månaders flykt för dina ovänner och dina fienders svärd som du inte kan undkomma, eller i tre dagar HERRENS svärd och pest i landet, då HERRENS ängel sprider fördärv över hela Israels område. Tänk nu noga efter vad jag ska svara honom som har sänt mig. 13 ✝ Och David sa till Gad: Jag är i stor vånda, jag ber dig, låt mig falla i HERRENS hand, för hans barmhärtighet är mycket stor. Men låt mig inte falla i människohand. 14 ✝ Då sände HERREN pest över Israel, och 70 000 män av Israel dog. 15 ✝ Och Gud sände en ängel till Jerusalem för att ödelägga det. Men när han höll på med ödeläggelsen såg HERREN det och ångrade det onda och han sa till ängeln som spred ödeläggelse: Det är nog, dra nu tillbaka din hand! Och HERRENS ängel stod då vid jebusiten Ornans tröskplats. 16 Och David lyfte blicken och fick se HERRENS ängel stå mellan jorden och himlen med ett draget svärd i sin hand, utsträckt över Jerusalem. Då föll David och de äldste, klädda i säcktyg, ner på sina ansikten, 17 ✝ och David sa till Gud: Var det inte jag som befallde att räkna folket? Ja, det är jag som har syndat och i sanning gjort det onda, men dessa får, vad har de gjort? HERRE, min Gud, jag ber dig, låt din hand vara mot mig och min fars hus, men inte mot ditt folk så att de plågas. 18 ✝ Då befallde HERRENS ängel Gad att säga till David att David skulle gå upp och resa ett altare åt HERREN på jebusiten Ornans tröskplats. 19 Och David drog upp enligt Gads ord, som han hade talat i HERRENS namn. 20 När Ornan vände sig om, såg han ängeln. Och hans fyra söner som var med honom gömde sig, och Ornan höll på att tröska vete. 21 Och David gick till Ornan. Och när Ornan tittade upp och fick se David, gick han ut från tröskplatsen och bugade sig för David med ansiktet mot jorden. 22 Då sa David till Ornan: Ge mig den plats där du tröskar din säd, så att jag kan bygga ett altare åt HERREN där. Ge mig den mot full betalning så att plågan upphör bland folket. 23 Ornan svarade David: Ta den, och må min herre kungen göra det som är gott i hans ögon. Se, oxarna ger jag dig också till brännoffer och tröskredskapen till ved och vetet till matoffret. Alltsammans ger jag dig. 24 Då sa kung David till Ornan: Nej, utan jag vill verkligen köpa det mot full betalning, för jag vill inte bära fram det som är ditt åt HERREN och inte offra brännoffer som inte har kostat mig något. 25 Och David gav Ornan 600 siklar guld i full vikt för platsen. 26 Och David byggde där ett altare åt HERREN och offrade brännoffer och tackoffer och åkallade HERREN, och han svarade honom med eld från himlen på brännofferaltaret. 27 Och på HERRENS befallning stack ängeln tillbaka sitt svärd i skidan. 28 Vid den tiden, när David såg att HERREN hade bönhört honom på jebusiten Ornans tröskplats, offrade han där. 29 ✝ Ty HERRENS tabernakel, som Mose hade gjort i öknen och brännofferaltaret, stod vid den tiden på offerhöjden i Gibeon. 30 Men David kunde inte komma inför det för att fråga Gud, för han var rädd för HERRENS ängels svärd.