1 Detta är Salomos ordspråk, Davids son, Israels kung. 2 För att lära känna vishet och fostran, för att förstå kloka ord. 3 För att ta emot fostran som ger insikt till rättfärdighet, rätt och rättvisa. 4 För att ge klokhet till de okunniga och kunskap och omdöme till de unga. 5 Den som är vis lyssnar till dem och ökar sin kunskap och den som är förståndig tar emot kloka råd, 6 så att han förstår ordspråk och deras uttydning, de visas ord och deras gåtor. 7 ✝ Att frukta HERREN är kunskapens begynnelse, men dårar föraktar vishet och förmaning. 8 ✝ Min son, lyssna på din fars förmaning och förkasta inte din mors undervisning. 9 ✝ För de är en nådens krans för ditt huvud och ett halsband för din hals. 10 ✝ Min son, ge inte efter om syndare försöker locka dig. 11 Om de säger: Kom, låt oss ligga på lur i bakhåll för att utan orsak döda den oskyldige. 12 Likt dödsriket ska vi sluka dem levande och hela, likt de som läggs ner i graven. 13 Vi kommer att finna alla slags dyrbarheter, vi ska fylla våra hus med byte. 14 Var med och dela med oss, vi ska alla ha gemensam kassa. 15 Min son, gå inte in på deras väg, håll din fot borta från deras stig, 16 för deras fötter skyndar till det som är ont och hastar till att utgjuta blod. 17 Det är meningslöst att lägga ut ett nät inför ögonen på alla fåglar. 18 Men dessa ligger på lur efter sitt eget blod, det är deras egna liv de i hemlighet lurar på. 19 Så går det för alla dem som är giriga efter orätt vinst, den tar livet av sina ägare. 20 Visheten ropar högt på gatan, hon låter sin röst höras på torget. 21 Mitt i gatularmet ropar hon, vid stadens portar tar hon till orda: 22 Hur länge ska ni oförståndiga älska oförstånd, ni smädare njuta av att håna och ni dårar hata kunskap? 23 Vänd om till min tillrättavisning, se, jag vill utgjuta min Ande över er och göra mitt ord känt för er. 24 ✝ Men ni vägrade lyssna när jag kallade på er, ingen brydde sig när jag räckte ut min hand. 25 Alla mina råd har ni struntat i och mina tillrättavisningar ville ni inte veta av. 26 ✝ Därför ska också jag skratta åt er olycka, och jag ska håna när förskräckelsen drabbar er. 27 När det fasansfulla drabbar er som en plötslig ödeläggelse och er olycka* kommer som en storm, när nöd och ångest drabbar er. 28 ✝ Då ska de ropa på mig, men jag ska inte svara. De ska ivrigt söka mig, men ska inte finna mig. 29 Eftersom de hatade kunskap och valde att inte frukta HERREN. 30 De ville inte veta av mitt råd och föraktade alla mina tillrättavisningar. 31 Därför ska de få äta sina gärningars frukt och bli mättade av sina egna planer. 32 För de oförståndigas avfällighet ska kosta dem livet och dårarnas sorglöshet ska förgöra dem. 33 Men den som lyssnar till mig ska bo i trygghet och behöver inte vara rädd för något ont.