1 Visheten har byggt sitt hus, hon har huggit ut sina sju pelare. 2 Hon har slaktat sin boskap, hon har blandat sitt vin, och hon har också dukat sitt bord. 3 Hon har sänt ut sina tjänarinnor, hon ropar från stadens översta höjder: 4 Den som är okunnig, han må komma hit! Till de oförståndiga säger hon: 5 Kom, ät av mitt bröd och drick av vinet jag har blandat. 6 Överge det dåraktiga, så får ni leva och vandra på förståndets väg. 7 Den som tillrättavisar en smädare, blir själv skymfad, och den som förmanar en ond människa skadar sig själv. 8 Förmana inte en hånare, han kommer bara att hata dig. Förmana den som är vis, och han kommer att älska dig. 9 Ge undervisning åt den vise så blir han ännu visare, undervisa den rättfärdige så växer hans lärdom. 10 Att frukta HERREN är visdomens begynnelse, att känna den Helige är förstånd. 11 För genom mig blir dina dagar många och dina levnadsår ska bli fler. 12 Om du är vis är visheten till nytta för dig, men om du smädar får du bära det själv. 13 Dårskapen är en högljudd kvinna, okunnig och utan vett. 14 Hon sitter vid dörren till sitt hus, på en plats högt uppe i staden. 15 För att ropa till alla som går förbi rakt fram: 16 Är du okunnig så kom hit! Till de oförståndiga säger hon: 17 Stulet vatten är sött och bröd som äts i hemlighet smakar ljuvligt. 18 ✝ Men han vet inte att de döda är där och att hennes gäster hamnar i dödsrikets djup.