1 Ropar inte visheten och låter inte klokheten höra sin röst? 2 Hon står uppe på höjderna, vid vägen där stigarna möts. 3 Vid stadsportarna, där man går in, ropar hon: 4 ✝ Män, till er ropar jag, jag höjer min röst till människornas barn. 5 Ni okunniga, lär er klokhet och ni dårar, se till att få ett förståndigt hjärta. 6 Lyssna, för om ädla ting ska jag tala, mina läppar ska öppna sig för att säga det som är rätt. 7 Ty min mun ska tala sanning, och ondska är avskyvärt för mina läppar. 8 Alla mina ord är rättfärdiga, i dem finns inget falskt eller förvridet. 9 De är alla tydliga för den förståndige och riktiga för dem som funnit kunskap. 10 ✝ Ta emot min tillrättavisning hellre än silver och kunskap hellre än rent guld. 11 För visdom är bättre än rubiner och av allt som kan vara önskvärt, finns det inget som kan jämföras med det. 12 Jag, visheten*, bor med klokheten och hos mig finns kunskap och gott omdöme. 13 Att frukta HERREN är att hata det onda. Stolthet, arrogans, ett ont levnadssätt och en trotsig mun hatar jag. 14 Råd och sund visdom finns hos mig. Jag är förstånd, jag har styrka. 15 ✝ Genom mig regerar kungar och furstar skipar rättvisa. 16 Genom mig härskar furstarna och stormän och alla domare på jorden. 17 Jag älskar dem som älskar mig och de som söker mig med iver, de ska finna mig. 18 ✝ Hos mig finns rikedom och ära, varaktigt välstånd och rättfärdighet. 19 Min frukt är bättre än guld, ja än finaste guld och min skörd bättre än utvalt silver. 20 Jag vandrar på rättfärdighetens väg, mitt på rättvisans stigar, 21 för att ge rikedom i arv åt dem som älskar mig och fylla deras skattkamrar. 22 HERREN hade mig vid begynnelsen av sin väg, före sina verk i urminnes tid. 23 Av evighet är jag insatt, från begynnelsen, innan jorden fanns. 24 Innan havsdjupen fanns var jag född, och innan källorna fylldes med vatten. 25 ✝ Innan bergens grund var lagd och innan höjderna fanns var jag född. 26 Innan han hade gjort land eller fält eller jordens första stoft. 27 Då han beredde himlarna och han spände valvet över djupen var jag där. 28 Då han fäste molnen där uppe, när djupets källor bröt fram med kraft. 29 Då han satte havets gräns, för att vattnet inte skulle överstiga hans befallning, när han lade jordens grund. 30 Då var jag verksam vid hans sida. Jag var hans glädje dag efter dag och jublade ständigt inför honom. 31 Jag jublade över hela hans värld och min glädje var hos människors barn. 32 Lyssna därför nu på mig, ni barn. Välsignade är de som håller fast vid mina vägar. 33 Lyssna till lärdomen och bli vis och förkasta den inte. 34 Välsignad är den människa som lyssnar på mig, som dag efter dag vakar vid mina portar och vaktar vid mina dörrposter. 35 ✝ För den som finner mig finner livet och får nåd från HERREN. 36 Men den som syndar emot mig, skadar sin egen själ. Alla de som hatar mig älskar döden.