1 Min son, ta vara på min vishet och lyssna till min undervisning, 2 så att du tar vara på goda råd och dina läppar bevarar kunskapen. 3 ✝ Ty en främmande kvinnas läppar dryper av honung och hennes mun är halare än olja. 4 Men till slut blir hon bitter som malört, vass som ett tveeggat svärd. 5 Hennes fötter styr ner mot döden, hennes steg leder till dödsriket. 6 Hon ger inte akt på livets väg, hennes vägar är ostadiga utan att hon märker det. 7 Lyssna nu därför på mig, barn, och vik inte bort från orden jag säger. 8 Håll dig långt borta från henne och kom inte nära dörren till hennes hus. 9 Annars får du ge din ära åt andra och dina år åt den grymme, 10 åt främlingar som mättar sig av din rikedom, och ditt arbete tillfaller en annans hus. 11 Till slut kommer du att sucka när ditt kött och din kropp tynar bort, 12 och säga: Hur kunde jag hata förmaning och mitt hjärta förakta tillrättavisning? 13 Varför lyssnade jag inte till mina lärares röst? Varför vände jag inte mitt öra till dem som undervisade mig? 14 ✝ Det var nära att jag drabbades av allt ont mitt i den samlade menigheten! 15 Drick vatten ur din egen brunn och rinnande vatten ur din egen källa. 16 Ska dina källor flöda utanför, dina vattenbäckar ute på gatorna? 17 Låt dem endast tillhöra dig, och inga främlingar jämte dig. 18 Må din brunn vara välsignad och gläd dig över din ungdoms hustru. 19 Hon är ljuvlig som en hind och vacker som en gasell, låt hennes bröst alltid tillfredsställa dig och hennes kärlek ständigt berusa dig. 20 Min son, varför vill du berusa dig med en annans hustru och sluta en främmande kvinna i din famn? 21 ✝ För människans vägar är inför HERRENS ögon, och han ger akt på alla hennes steg. 22 Den ogudaktige ska fångas av sina egna missgärningar och fastna i sina synders snaror. 23 Han ska dö av brist på förmaning och i sin stora dårskap ska han gå vilse.