1 En sång av David; en bön, när han var i grottan.
2 Jag höjer min röst och ropar till HERREN, jag höjer min röst och beder till HERREN.
3 Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer, min nöd kungör jag för honom.
4 När min ande försmäktar i mig, är du den som känner min stig. På den väg där jag skall gå hava de lagt ut snaror för mig.
5 Skåda på min högra sida och se: där finnes ingen som kännes vid mig. Ingen tillflykt återstår för mig, ingen finnes, som frågar efter min själ.
6 Jag ropar till dig, o HERRE, jag säger: »Du är min tillflykt, min del i de levandes land.»
7 Akta på mitt rop, ty jag är i stort elände; rädda mig från mina förföljare, ty de äro mig övermäktiga.
8 För min själ ut ur fängelset, så att jag får prisa ditt namn. Omkring mig skola de rättfärdiga församlas, när du gör väl mot mig.
1 א משכיל לדוד br בהיותו במערה תפלה br
2 ב קולי אל-יהוה אזעק קולי אל-יהוה אתחנן br
3 ג אשפך לפניו שיחי צרתי לפניו אגיד br
4 ד בהתעטף עלי רוחי-- ואתה ידעת נתיבתי br בארח-זו אהלך-- טמנו פח לי br
5 ה הביט ימין וראה-- ואין-לי מכיר br אבד מנוס ממני אין דורש לנפשי br
6 ו זעקתי אליך יהוה br אמרתי אתה מחסי חלקי בארץ החיים br
7 ז הקשיבה אל-רנתי-- כי-דלותי-מאד br הצילני מרדפי-- כי אמצו ממני br [ (Psalms 142:8) ח הוציאה ממסגר נפשי-- להודות את-שמך br בי יכתרו צדיקים-- כי תגמל עלי ]