1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14 »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
27 Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.
1 Meu filho, guarda minhas palavras, conserva contigo meus preceitos. Observa meus mandamentos e viverás.
2 Guarda meus ensinamentos como a pupila de teus olhos.
3 Traze-os ligados aos teus dedos, grava-os em teu coração.
4 Dize à sabedoria: Tu és minha irmã, e chama a inteligência minha amiga,
5 para que elas te guardem da mulher alheia, da estranha que tem palavras lúbricas.
6 Estava eu atrás da janela de minha casa, olhava por entre as grades.
7 Vi entre os imprudentes, entre os jovens, um adolescente incauto:
8 passava ele na rua perto da morada de uma destas mulheres e entrava na casa dela.
9 Era ao anoitecer, na hora em que surge a obscuridade da noite.
10 Eis que uma mulher sai-lhe ao encontro, ornada como uma prostituta e o coração dissimulado.
11 Inquieta e impaciente, seus pés não podem parar em casa;
12 umas vezes na rua, outras na praça, em todos os cantos ela está de emboscada.
13 Abraça o jovem e o beija, e com um semblante descarado diz-lhe:
14 Tinha que oferecer sacrifícios pacíficos, hoje cumpri meu voto.
15 Por isso saí ao teu encontro para te procurar! E achei-te!
16 Ornei minha cama com tapetes, com estofos recamados de rendas do Egito.
17 Perfumei meu leito com mirra, com aloés e cinamomo.
18 Vem! Embriaguemo-nos de amor até o amanhecer, desfrutemos as delícias da voluptuosidade;
19 pois o marido não está em casa: partiu para uma longa viagem,
20 levou consigo uma bolsa cheia de dinheiro e só voltará lá pela lua cheia.
21 Seduziu-o à força de palavras e arrastou-o com as lisonjas de seus lábios.
22 Põe-se ele logo a segui-la, como um boi que é levado ao matadouro, como um cervo que se lança nas redes,
23 até que uma flecha lhe traspassa o fígado, como o pássaro que se precipita para o laço sem saber que se trata dum perigo para sua vida.
24 E agora, meus filhos, ouvi-me, prestai atenção às minhas palavras.
25 Que vosso coração não se deixe arrastar para seguir essa mulher, nem vos extravieis em suas veredas,
26 porque numerosos são os feridos por ela e considerável é a multidão de suas vítimas.
27 Sua casa é o caminho da região dos mortos, que conduz às entranhas da morte.