1 Ty lagen innehåller en skugga av det tillkommande goda, men framställer icke tingen i deras verkliga gestalt; därför kan den aldrig genom de offer som ständigt frambäras, år efter år på samma sätt, fullkomna dem som framträda med sådana.

2 Annars skulle man väl hava upphört att offra, då ju de som så förrättade sin gudstjänst icke mer kunde veta med sig någon synd, sedan de en gång hade blivit renade.

3 Men just i offren ligger en årlig påminnelse om synd.

4 Ty omöjligt är att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder.

5 Därför säger han vid sitt inträde i världen: »Slaktoffer och spisoffer begärde du icke, men en kropp beredde du åt mig;

6 i brännoffer och syndoffer fann du icke behag.

7 Då sade jag: 'Se, jag kommer -- i bokrullen är skrivet om mig -- för att göra din vilja, o Gud.'»

8 Sedan han först har sagt: »Slaktoffer och spisoffer, brännoffer och syndoffer begärde du icke, och i sådana fann du icke behag» -- och dock frambäras de efter lagen --

9 säger han vidare: »Se, jag kommer för att göra din vilja.» Så tager han bort det förra, för att sätta det andra i stället.

10 Och i kraft av denna »vilja» hava vi blivit helgade, därigenom att Jesu Kristi »kropp» en gång för alla har blivit offrad.

11 Och alla andra präster stå dag efter dag i sin tjänst och frambära gång på gång enahanda offer, som dock aldrig kunna borttaga synder;

12 men sedan denne har framburit ett enda offer för synderna, sitter han för beständigt på Guds högra sida

13 och väntar nu allenast på att »hans fiender skola bliva lagda honom till en fotapall».

14 Ty med ett enda offer har han för beständigt fullkomnat dem som bliva helgade.

15 Härom vittnar jämväl den helige Ande för oss. Ty sedan Herren hade sagt:

16 »Detta är det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar», säger han: »Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen skall jag skriva dem»;

17 och vidare: »Deras synder och deras orättfärdiga gärningar skall jag aldrig mer komma ihåg.»

18 Men där förlåtelse för dessa är given, där behöves icke mer något offer för synd.

19 Eftersom vi nu, mina bröder, hava en fast tillförsikt att få gå in i det allraheligaste i och genom Jesu blod,

20 i det att han åt oss har invigt en ny och levande väg ditin genom förlåten -- det är genom sitt kött --

21 och eftersom vi hava en stor överstepräst över Guds hus,

22 så låtom oss med uppriktiga hjärtan gå fram i full trosvisshet, bestänkta till våra hjärtan och därigenom renade från ett ont samvete, och till kroppen tvagna med rent vatten.

23 Låtom oss oryggligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har givit oss löftet, han är trofast.

24 Och låtom oss akta på varandra för att uppliva varandra till kärlek och goda gärningar;

25 låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana varandra -- detta så mycket mer som I sen huru »dagen» nalkas.

26 Ty om vi med berått mod synda, sedan vi hava undfått kunskapen om sanningen, så återstår icke mer något offer för våra synder,

27 utan allenast en förskräcklig väntan på dom och glöden av en eld som skall förtära motståndarna.

28 Den som föraktar Moses' lag, han skall »efter två eller tre vittnens utsago» dödas utan barmhärtighet;

29 huru mycket svårare straff tron I icke då att den skall anses värd, som förtrampar Guds Son och aktar förbundets blod för orent -- det i vilket han har blivit helgad -- och som smädar nådens Ande!

30 Vi veta ju vem han är som sade: »Min är hämnden; jag skall vedergälla det», och åter: »Herren skall döma sitt folk.»

31 Det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer.

32 Men kommen ihåg den förgångna tiden, då I, sedan ljuset hade kommit till eder, ståndaktigt uthärdaden mången lidandets kamp

33 och dels själva genom smälek och misshandling bleven gjorda till ett skådespel för världen, dels leden med andra som fingo genomgå sådant.

34 Ty I haven delat de fångnas lidanden och med glädje underkastat eder att bliva berövade edra ägodelar. I vissten nämligen att I haven en egendom som är bättre och bliver beståndande.

35 Så kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor lön.

36 I behöven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är.

37 Ty »ännu en helt liten tid, så kommer den som skall komma, och han skall icke dröja;

38 och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom».

39 Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar.

1 For the law having a shadow of the coming good things -- not the very image of the matters, every year, by the same sacrifices that they offer continually, is never able to make perfect those coming near,

2 since, would they not have ceased to be offered, because of those serving having no more conscience of sins, having once been purified?

3 but in those [sacrifices] is a remembrance of sins every year,

4 for it is impossible for blood of bulls and goats to take away sins.

5 Wherefore, coming into the world, he saith, `Sacrifice and offering Thou didst not will, and a body Thou didst prepare for me,

6 in burnt-offerings, and concerning sin-offerings, Thou didst not delight,

7 then I said, Lo, I come, (in a volume of the book it hath been written concerning me,) to do, O God, Thy will;`

8 saying above -- `Sacrifice, and offering, and burnt-offerings, and concerning sin-offering Thou didst not will, nor delight in,` -- which according to the law are offered --

9 then he said, `Lo, I come to do, O God, Thy will;` he doth take away the first that the second he may establish;

10 in the which will we are having been sanctified through the offering of the body of Jesus Christ once,

11 and every priest, indeed, hath stood daily serving, and the same sacrifices many times offering, that are never able to take away sins.

12 And He, for sin one sacrifice having offered -- to the end, did sit down on the right hand of God, --

13 as to the rest, expecting till He may place his enemies [as] his footstool,

14 for by one offering he hath perfected to the end those sanctified;

15 and testify to us also doth the Holy Spirit, for after that He hath said before,

16 `This [is] the covenant that I will make with them after those days, saith the Lord, giving My laws on their hearts, and upon their minds I will write them,`

17 and `their sins and their lawlessness I will remember no more;`

18 and where forgiveness of these [is], there is no more offering for sin.

19 Having, therefore, brethren, boldness for the entrance into the holy places, in the blood of Jesus,

20 which way he did initiate for us -- new and living, through the vail, that is, his flesh --

21 and a high priest over the house of God,

22 may we draw near with a true heart, in full assurance of faith, having the hearts sprinkled from an evil conscience, and having the body bathed with pure water;

23 may we hold fast the unwavering profession of the hope, (for faithful [is] He who did promise),

24 and may we consider one another to provoke to love and to good works,

25 not forsaking the assembling of ourselves together, as a custom of certain [is], but exhorting, and so much the more as ye see the day coming nigh.

26 For we -- willfully sinning after the receiving the full knowledge of the truth -- no more for sins doth there remain a sacrifice,

27 but a certain fearful looking for of judgment, and fiery zeal, about to devour the opposers;

28 any one who did set at nought a law of Moses, apart from mercies, by two or three witnesses, doth die,

29 of how much sorer punishment shall he be counted worthy who the Son of God did trample on, and the blood of the covenant did count a common thing, in which he was sanctified, and to the Spirit of the grace did despite?

30 for we have known Him who is saying, `Vengeance [is] Mine, I will recompense, saith the Lord;` and again, `The Lord shall judge His people;` --

31 fearful [is] the falling into the hands of a living God.

32 And call to your remembrance the former days, in which, having been enlightened, ye did endure much conflict of sufferings,

33 partly both with reproaches and tribulations being made spectacles, and partly having become partners of those so living,

34 for also with my bonds ye sympathised, and the robbery of your goods with joy ye did receive, knowing that ye have in yourselves a better substance in the heavens, and an enduring one.

35 Ye may not cast away, then, your boldness, which hath great recompense of reward,

36 for of patience ye have need, that the will of God having done, ye may receive the promise,

37 for yet a very very little, He who is coming will come, and will not tarry;

38 and `the righteous by faith shall live,` and `if he may draw back, My soul hath no pleasure in him,`

39 and we are not of those drawing back to destruction, but of those believing to a preserving of soul.