1 Ty var och en som skall bliva överstepräst uttages bland människor och tillsättes för att till människors bästa göra tjänst inför Gud, genom att frambära gåvor och offer för synder.

2 Och han kan hava undseende med de okunniga och vilsefarande, just därför att han själv är behäftad med svaghet

3 och, för denna sin svaghets skull, måste offra för sina egna synder likaväl som för folkets.

4 Och ingen tager sig själv denna värdighet, utan han måste, såsom Aron, kallas därtill av Gud.

5 Så tog sig icke heller Kristus själv äran att bliva överstepräst, utan den äran tillföll honom genom den som sade till honom: »Du är min Son, jag har i dag fött dig»,

6 likasom han ock på ett annat ställe säger: »Du är en präst till evig tid, efter Melkisedeks sätt.»

7 Och med starkt rop och tårar frambar han, under sitt kötts dagar, böner och åkallan till den som kunde frälsa honom från döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.

8 Så lärde han, fastän han var »Son», lydnad genom sitt lidande;

9 och när han hade blivit fullkomnad, blev han, för alla dem som äro honom lydiga, upphovet till evig frälsning

10 och hälsades av Gud såsom överstepräst »efter Melkisedeks sätt».

11 Härom hava vi mycket att säga, mycket som är svårt att göra tydligt i ord, eftersom I haven blivit så tröga till att höra.

12 Ty fastän det kunde vara på tiden att I själva voren lärare, behöves det snarare att man nu åter undervisar eder i de allra första grunderna av Guds ord; det har kommit därhän med eder, att I behöven mjölk i stället för stadig mat.

13 Men om någon är sådan att han ännu måste leva av mjölk, då är han oskicklig att förstå en undervisning om rättfärdighet; han är ju ännu ett barn.

14 Ty den stadiga maten tillhör de fullmogna, dem som genom vanan hava sina sinnen övade till att skilja mellan gott och ont.

1 For every chief priest -- out of men taken -- in behalf of men is set in things [pertaining] to God, that he may offer both gifts and sacrifices for sins,

2 able to be gentle to those ignorant and going astray, since himself also is compassed with infirmity;

3 and because of this infirmity he ought, as for the people, so also for himself to offer for sins;

4 and no one to himself doth take the honour, but he who is called by God, as also Aaron:

5 so also the Christ did not glorify himself to become chief priest, but He who spake unto him: `My Son thou art, I to-day have begotten thee;`

6 as also in another [place] He saith, `Thou [art] a priest -- to the age, according to the order of Melchisedek;`

7 who in the days of his flesh both prayers and supplications unto Him who was able to save him from death -- with strong crying and tears -- having offered up, and having been heard in respect to that which he feared,

8 through being a Son, did learn by the things which he suffered -- the obedience,

9 and having been made perfect, he did become to all those obeying him a cause of salvation age-during,

10 having been addressed by God a chief priest, according to the order of Melchisedek,

11 concerning whom we have much discourse and of hard explanation to say, since ye have become dull of hearing,

12 for even owing to be teachers, because of the time, again ye have need that one teach you what [are] the elements of the beginning of the oracles of God, and ye have become having need of milk, and not of strong food,

13 for every one who is partaking of milk [is] unskilled in the word of righteousness -- for he is an infant,

14 and of perfect men is the strong food, who because of the use are having the senses exercised, unto the discernment both of good and of evil.