1 Då han nu gick ut ur helgedomen, sade en av hans lärjungar till honom: »Mästare, se hurudana stenar och hurudana byggnader!»

2 Jesus svarade honom: »Ja, du ser nu dessa stora byggnader; men här skall förvisso icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet.»

3 När han sedan satt på Oljeberget, mitt emot helgedomen, frågade honom Petrus och Jakob och Johannes och Andreas, då de voro allena:

4 »Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till att tiden är inne, då allt detta skall gå i fullbordan.»

5 Då begynte Jesus tala till dem och sade: »Sen till, att ingen förvillar eder.

6 Många skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och skola förvilla många.

7 Men när I fån höra krigslarm och rykten om krig, så förloren icke besinningen; sådant måste komma, men därmed är ännu icke änden inne.

8 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva jordbävningar på den ena orten efter den andra, och hungersnöd skall uppstå; detta är begynnelsen till 'födslovåndorna'.

9 Men tagen I eder till vara. Man skall då draga eder inför domstolar, och I skolen bliva gisslade i synagogor och ställas fram inför landshövdingar och konungar, för min skull, till ett vittnesbörd för dem.

10 Men evangelium måste först bliva predikat för alla folk.

11 När man nu för eder åstad och drager eder inför rätta, så gören eder icke förut bekymmer om vad I skolen tala; utan vad som bliver eder givet i den stunden, det mån I tala. Ty det är icke I som skolen tala, utan den helige Ande.

12 Och den ene brodern skall då överlämna den andre till att dödas, ja ock fadern sitt barn; och barn skola sätta sig upp mot sina föräldrar och skola döda dem.

13 Och I skolen bliva hatade av alla, för mitt namns skull. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.

14 Men när I fån se 'förödelsens styggelse' stå där han icke borde stå -- den som läser detta, han give akt därpå -- då må de som äro i Judeen fly bort till bergen,

15 och den som är på taket må icke stiga ned och gå in för att hämta något ur sitt hus,

16 och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att hämta sin mantel.

17 Och ve de som äro havande, eller som giva di på den tiden!

18 Men bedjen att det icke må ske om vintern.

19 Ty den tiden skall bliva 'en tid av vedermöda, så svår att dess like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse, från den tid då Gud skapade världen, intill nu', ej heller någonsin skall förekomma.

20 Och om Herren icke förkortade den tiden, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull, för de människors skull, som han har utvalt, har han förkortat den tiden.

21 Och om någon då säger till eder: 'Se här är Messias', eller: 'Se där är han', så tron det icke.

22 Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra tecken och under, för att, om möjligt, förvilla de utvalda.

23 Men tagen I eder till vara. Jag har nu sagt eder allt förut.

24 Men på den tiden, efter den vedermödan, skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken,

25 och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och makterna i himmelen skola bäva.

26 Och då skall man få se 'Människosonen komma i skyarna' med stor makt och härlighet.

27 Och han skall då sända ut sina änglar och församla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himmelens ända.

28 Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära.

29 Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren.

30 Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.

31 Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola icke förgås.

32 Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna i himmelen, icke ens Sonen -- ingen utom Fadern.

33 Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke när tiden är inne.

34 Såsom när en man reser utrikes och lämnar sitt hus och giver sina tjänare makt och myndighet däröver, åt var och en hans särskilda syssla, och därvid ock bjuder portvaktaren att vaka.

35 likaså bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke när husets herre kommer, om han kommer på aftonen eller vid midnattstiden eller i hanegället eller på morgonen;

36 vaken, så att han icke finner eder sovande, när han oförtänkt kommer.

37 Men vad jag säger till eder, det säger jag till alla: Vaken!»

1 And as he is going forth out of the temple, one of his disciples saith to him, `Teacher, see! what stones! and what buildings!`

2 and Jesus answering said to him, `Seest thou these great buildings? there may not be left a stone upon a stone, that may not be thrown down.`

3 And as he is sitting at the mount of the Olives, over-against the temple, Peter, and James, and John, and Andrew, were questioning him by himself,

4 `Tell us when these things shall be? and what [is] the sign when all these may be about to be fulfilled?`

5 And Jesus answering them, began to say, `Take heed lest any one may lead you astray,

6 for many shall come in my name, saying -- I am [he], and many they shall lead astray;

7 and when ye may hear of wars and reports of wars, be not troubled, for these behove to be, but the end [is] not yet;

8 for nation shall rise against nation, and kingdom against kingdom, and there shall be earthquakes in divers places, and there shall be famines and troubles; beginnings of sorrows [are] these.

9 `And take ye heed to yourselves, for they shall deliver you up to sanhedrims, and to synagogues, ye shall be beaten, and before governors and kings ye shall be set for my sake, for a testimony to them;

10 and to all the nations it behoveth first that the good news be proclaimed.

11 `And when they may lead you, delivering up, be not anxious beforehand what ye may speak, nor premeditate, but whatever may be given to you in that hour, that speak ye, for it is not ye who are speaking, but the Holy Spirit.

12 `And brother shall deliver up brother to death, and father child, and children shall rise up against parents, and shall put them to death,

13 and ye shall be hated by all because of my name, but he who hath endured to the end -- he shall be saved.

14 `And when ye may see the abomination of the desolation, that was spoken of by Daniel the prophet, standing where it ought not, (whoever is reading let him understand), then those in Judea, let them flee to the mountains;

15 and he upon the house-top, let him not come down to the house, nor come in to take anything out of his house;

16 and he who is in the field, let him not turn to the things behind, to take up his garment.

17 `And wo to those with child, and to those giving suck, in those days;

18 and pray ye that your flight may not be in winter,

19 for those days shall be tribulation, such as hath not been from the beginning of the creation that God created, till now, and may not be;

20 and if the Lord did not shorten the days, no flesh had been saved; but because of the chosen, whom He did choose to Himself, He did shorten the days.

21 `And then, if any may say to you, Lo, here [is] the Christ, or, Lo, there, ye may not believe;

22 for there shall rise false Christs and false prophets, and they shall give signs and wonders, to seduce, if possible, also the chosen;

23 and ye, take heed; lo, I have foretold you all things.

24 `But in those days, after that tribulation, the sun shall be darkened, and the moon shall not give her light,

25 and the stars of the heaven shall be falling, and the powers that are in the heavens shall be shaken.

26 `And then they shall see the Son of Man coming in clouds with much power and glory,

27 and then he shall send his messengers, and gather together his chosen from the four winds, from the end of the earth unto the end of heaven.

28 `And from the fig-tree learn ye the simile: when the branch may already become tender, and may put forth the leaves, ye know that nigh is the summer;

29 so ye, also, when these ye may see coming to pass, ye know that it is nigh, at the doors.

30 Verily I say to you, that this generation may not pass away till all these things may come to pass;

31 the heaven and the earth shall pass away, but my words shall not pass away.

32 `And concerning that day and the hour no one hath known -- not even the messengers who are in the heaven, not even the Son -- except the Father.

33 Take heed, watch and pray, for ye have not known when the time is;

34 as a man who is gone abroad, having left his house, and given to his servants the authority, and to each one his work, did command also the porter that he may watch;

35 watch ye, therefore, for ye have not known when the lord of the house doth come, at even, or at midnight, or at cock-crowing, or at the morning;

36 lest, having come suddenly, he may find you sleeping;

37 and what I say to you, I say to all, Watch.`