1 Och han gick åter in i en synagoga. Där var då en man som hade en förvissnad hand.
2 Och de vaktade på honom, för att se om han skulle bota denne på sabbaten; de ville nämligen få något att anklaga honom för.
3 Då sade han till mannen som hade den förvissnade handen: »Stå upp, och kom fram.»
4 Sedan sade han till dem: »Vilketdera är lovligt på sabbaten: att göra vad gott är, eller att göra vad ont är, att rädda någons liv, eller att döda?» Men de tego.
5 Då såg han sig omkring på dem med vrede, bedrövad över deras hjärtans förstockelse, och sade till mannen: »Räck ut din hand.» Och han räckte ut den; och hans hand blev frisk igen. --
6 Då gingo fariséerna bort och fattade strax, tillsammans med herodianerna, det beslutet att de skulle förgöra honom.
7 Och Jesus drog sig med sina lärjungar undan till sjön, och en stor hop folk följde honom från Galileen.
8 Och från Judeen och Jerusalem och Idumeen och från landet på andra sidan Jordan och från trakterna omkring Tyrus och Sidon kom en stor hop folk till honom, när de fingo höra huru stora ting han gjorde.
9 Och han tillsade sina lärjungar att en båt skulle hållas tillreds åt honom, för folkets skull, för att de icke skulle tränga sig inpå honom.
10 Ty han botade många och blev därför överlupen av alla som hade någon plåga och fördenskull ville röra vid honom.
11 Och när de orena andarna sågo honom, föllo de ned för honom och och ropade och sade: »Du är Guds Son.»
12 Men han förbjöd dem strängeligen, åter och åter, att röja honom.
13 Och han gick upp på berget och kallade till sig några som han själv utsåg; och de kommo till honom.
14 Så förordnade han tolv som skulle följa honom, och som han ville sända ut till att predika,
15 och de skulle hava makt att bota sjuka och driva ut onda andar.
16 Han förordnade alltså dessa tolv: Simon, åt vilken han gav tillnamnet Petrus;
17 vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, Jakobs broder, åt vilka han gav tillnamnet Boanerges (det betyder tordönsmän);
18 vidare Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Taddeus och Simon ivraren
19 och Judas Iskariot, densamme som förrådde honom.
20 Och när han kom hem, församlade sig folket åter, så att de icke ens fingo tillfälle att äta.
21 Då nu hans närmaste fingo höra härom, gingo de åstad för att taga vara på honom; ty de menade att han var från sina sinnen.
22 Och de skriftlärde som hade kommit ned från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda andarnas furste som han drev ut de onda andarna.
23 Då kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser: »Huru skulle Satan kunna driva ut Satan?
24 Om ett rike har kommit i strid med sig självt, så kan det riket ju icke hava bestånd;
25 och om ett hus har kommit i strid med sig självt, så skall icke heller det huset kunna äga bestånd.
26 Om alltså Satan har satt sig upp mot sig själv och kommit i strid med sig själv, så kan han icke äga bestånd, utan det är då ute med honom. --
27 Nej, ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke. Först därefter kan han plundra hans hus.
28 Sannerligen säger jag eder: Alla andra synder skola bliva människors barn förlåtna, ja ock alla andra hädelser, huru hädiskt de än må tala;
29 men den som hädar den helige Ande, han får icke någonsin förlåtelse, utan är skyldig till evig synd.»
30 De hade ju nämligen sagt att han var besatt av en oren ande.
31 Så kommo nu hans moder och hans bröder; och de stannade därutanför och sände bud in till honom för att kalla honom ut.
32 Och mycket folk satt där omkring honom; och man sade till honom: »Se, din moder och dina bröder stå härutanför och fråga efter dig.»
33 Då svarade han dem och sade: Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?»
34 Och han såg sig omkring på dem som sutto där runt omkring honom, och han sade: »Se här är min moder, och här äro mina bröder!
35 Den som gör Guds vilja, den är min broder och min syster och min moder.»
1 And he entered again into the synagogue, and there was there a man having the hand withered,
2 and they were watching him, whether on the sabbaths he will heal him, that they might accuse him.
3 And he saith to the man having the hand withered, `Rise up in the midst.`
4 And he saith to them, `Is it lawful on the sabbaths to do good, or to do evil? life to save, or to kill?` but they were silent.
5 And having looked round upon them with anger, being grieved for the hardness of their heart, he saith to the man, `Stretch forth thy hand;` and he stretched forth, and his hand was restored whole as the other;
6 and the Pharisees having gone forth, immediately, with the Herodians, were taking counsel against him how they might destroy him.
7 And Jesus withdrew with his disciples unto the sea, and a great multitude from Galilee followed him, and from Judea,
8 and from Jerusalem, and from Idumea and beyond the Jordan; and they about Tyre and Sidon -- a great multitude -- having heard how great things he was doing, came unto him.
9 And he said to his disciples that a little boat may wait on him, because of the multitude, that they may not press upon him,
10 for he did heal many, so that they threw themselves on him, in order to touch him -- as many as had plagues;
11 and the unclean spirits, when they were seeing him, were falling down before him, and were crying, saying -- `Thou art the Son of God;`
12 and many times he was charging them that they might not make him manifest.
13 And he goeth up to the mountain, and doth call near whom he willed, and they went away to him;
14 and he appointed twelve, that they may be with him, and that he may send them forth to preach,
15 and to have power to heal the sicknesses, and to cast out the demons.
16 And he put on Simon the name Peter;
17 and James of Zebedee, and John the brother of James, and he put on them names -- Boanerges, that is, `Sons of thunder;`
18 and Andrew, and Philip, and Bartholomew, and Matthew, and Thomas, and James of Alpheus, and Thaddeus, and Simon the Cananite,
19 and Judas Iscariot, who did also deliver him up; and they come into a house.
20 And come together again doth a multitude, so that they are not able even to eat bread;
21 and his friends having heard, went forth to lay hold on him, for they said that he was beside himself,
22 and the scribes who [are] from Jerusalem having come down, said -- `He hath Beelzeboul,` and -- `By the ruler of the demons he doth cast out the demons.`
23 And, having called them near, in similes he said to them, `How is the Adversary able to cast out the Adversary?
24 and if a kingdom against itself be divided, that kingdom cannot be made to stand;
25 and if a house against itself be divided, that house cannot be made to stand;
26 and if the Adversary did rise against himself, and hath been divided, he cannot be made to stand, but hath an end.
27 `No one is able the vessels of the strong man -- having entered into his house -- to spoil, if first he may not bind the strong man, and then his house he will spoil.
28 `Verily I say to you, that all the sins shall be forgiven to the sons of men, and evil speakings with which they might speak evil,
29 but whoever may speak evil in regard to the Holy Spirit hath not forgiveness -- to the age, but is in danger of age-during judgment;`
30 because they said, `He hath an unclean spirit.`
31 Then come do his brethren and mother, and standing without, they sent unto him, calling him,
32 and a multitude was sitting about him, and they said to him, `Lo, thy mother and thy brethren without do seek thee.`
33 And he answered them, saying, `Who is my mother, or my brethren?`
34 And having looked round in a circle to those sitting about him, he saith, `Lo, my mother and my brethren!
35 for whoever may do the will of God, he is my brother, and my sister, and mother.`