1 Då vid samma tid åter mycket folk hade kommit tillstädes, och de icke hade något att äta, kallade han sina lärjungar till sig och sade till dem:
2 »Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta.
3 Om jag nu låter dem fastande gå ifrån mig hem, så uppgivas de på vägen; somliga av dem hava ju kommit långväga ifrån.»
4 Då svarade hans lärjungar honom: »Varifrån skall man här i en öken kunna få bröd till att mätta dessa med?»
5 Han frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju.»
6 Då tillsade han folket att lägra sig på marken. Ock han tog de sju bröden, tackade Gud och bröt dem och gav åt sina lärjungar, för att de skulle lägga fram dem; och de lade fram åt folket.
7 De hade ock några få småfiskar; och när han hade välsignat dessa, bjöd han att man likaledes skulle lägga fram dem.
8 Så åto de och blevo mätta. Och man samlade sedan upp sju korgar med överblivna stycken.
9 Men antalet av dem som voro tillstädes var vid pass fyra tusen. Sedan lät han dem skiljas åt.
10 Och strax därefter steg han i båten med sina lärjungar och for till trakten av Dalmanuta.
11 Och fariséerna kommo ditut och begynte disputera med honom; de ville sätta honom på prov och begärde av honom något tecken från himmelen.
12 Då suckade han ur sin andes djup och sade: »Varför begär detta släkte ett tecken? Sannerligen säger jag eder: Åt detta släkte skall intet tecken givas.»
13 Så lämnade han dem och steg åter i båten och for över till andra stranden.
14 Och de hade förgätit att taga med sig bröd; icke mer än ett enda bröd hade de med sig i båten.
15 Och han bjöd dem och sade: »Sen till, att I tagen eder till vara för fariséernas surdeg och för Herodes' surdeg.»
16 Då talade de med varandra om att de icke hade bröd med sig.
17 Men när han märkte detta, sade han till dem: »Varför talen I om att I icke haven bröd med eder? Fatten och förstån I då ännu ingenting? Äro edra hjärtan så förstockade?
18 I haven ju ögon; sen I då icke? I haven ju öron; hören I då icke?
19 Och kommen I icke ihåg huru många korgar fulla av stycken I samladen upp, när jag bröt de fem bröden åt de fem tusen?» De svarade honom: »Tolv.»
20 »Och när jag bröt de sju bröden åt de fyra tusen, huru många korgar fulla av stycken samladen I då upp?» De svarade: »Sju.»
21 Då sade han till dem: »Förstån I då ännu ingenting?»
22 Därefter kommo de till Betsaida. Och man förde till honom en som var blind och bad honom att han skulle röra vid denne.
23 Då tog han den blinde vid handen och ledde honom utanför byn; sedan spottade han på hans ögon och lade händerna på honom och frågade honom: »Ser du något?»
24 Han såg då upp och svarade: »Jag kan urskilja människorna; jag ser dem gå omkring, men de likna träd.»
25 Därefter lade han åter händerna på hans ögon, och nu såg han tydligt och var botad och kunde jämväl på långt håll se allting klart.
26 Och Jesus bjöd honom gå hem och sade: »Gå icke ens in i byn.»
27 Och Jesus gick med sina lärjungar bort till byarna vid Cesarea Filippi. På vägen dit frågade han sina lärjungar och sade till dem: »Vem säger folket mig vara?»
28 De svarade och sade: »Johannes döparen; andra säga dock Elias, andra åter säga: 'Det är en av profeterna.'»
29 Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?» Petrus svarade och sade till honom: »Du är Messias.»
30 Då förbjöd han dem strängeligen att för någon säga detta om honom.
31 Sedan begynte han undervisa dem om att Människosonen måste lida mycket, och att han skulle bliva förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärde, och att han skulle bliva dödad, men att han tre dagar därefter skulle uppstå igen.
32 Och han talade detta i oförtäckta ordalag. Då tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsäga honom.
33 Men han vände sig om, och när han då såg sina lärjungar, talade han strängt till Petrus och sade: »Gå bort, Satan, och stå mig icke i vägen; ty dina tankar äro icke Guds tankar, utan människotankar.»
34 Och han kallade till sig folket jämte sina lärjungar och sade till dem: »Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig; så följe han mig.
35 Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min och för evangelii skull, han skall bevara det.
36 Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?
37 Och vad kan en människa giva till lösen för sin själ?
38 Den som blyges för mig och för mina ord, i detta trolösa och syndiga släkte, för honom skall ock Människosonen blygas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.» 9:1. den elektroniska utgåvan.
1 In those days the multitude being very great, and not having what they may eat, Jesus having called near his disciples, saith to them,
2 `I have compassion upon the multitude, because now three days they do continue with me, and they have not what they may eat;
3 and if I shall let them away fasting to their home, they will faint in the way, for certain of them are come from far.`
4 And his disciples answered him, `Whence shall any one be able these here to feed with bread in a wilderness?`
5 And he was questioning them, `How many loaves have ye?` and they said, `Seven.`
6 And he commanded the multitude to sit down upon the ground, and having taken the seven loaves, having given thanks, he brake, and was giving to his disciples that they may set before [them]; and they did set before the multitude.
7 And they had a few small fishes, and having blessed, he said to set them also before [them];
8 and they did eat and were filled, and they took up that which was over of broken pieces -- seven baskets;
9 and those eating were about four thousand. And he let them away,
10 and immediately having entered into the boat with his disciples, he came to the parts of Dalmanutha,
11 and the Pharisees came forth, and began to dispute with him, seeking from him a sign from the heaven, tempting him;
12 and having sighed deeply in his spirit, he saith, `Why doth this generation seek after a sign? Verily I say to you, no sign shall be given to this generation.`
13 And having left them, having entered again into the boat, he went away to the other side;
14 and they forgot to take loaves, and except one loaf they had nothing with them in the boat,
15 and he was charging them, saying, `Take heed, beware of the leaven of the Pharisees, and of the leaven of Herod,`
16 and they were reasoning with one another, saying -- `Because we have no loaves.`
17 And Jesus having known, saith to them, `Why do ye reason, because ye have no loaves? do ye not yet perceive, nor understand, yet have ye your heart hardened?
18 Having eyes, do ye not see? and having ears, do ye not hear? and do ye not remember?
19 When the five loaves I did brake to the five thousand, how many hand-baskets full of broken pieces took ye up?` they say to him, `Twelve.`
20 `And when the seven to the four thousand, how many hand-baskets full of broken pieces took ye up?` and they said, `Seven.`
21 And he said to them, `How do ye not understand?`
22 And he cometh to Bethsaida, and they bring to him one blind, and call upon him that he may touch him,
23 and having taken the hand of the blind man, he led him forth without the village, and having spit on his eyes, having put [his] hands on him, he was questioning him if he doth behold anything:
24 and he, having looked up, said, `I behold men, as I see trees, walking.`
25 Afterwards again he put [his] hands on his eyes, and made him look up, and he was restored, and discerned all things clearly,
26 and he sent him away to his house, saying, `Neither to the village mayest thou go, nor tell [it] to any in the village.`
27 And Jesus went forth, and his disciples, to the villages of Cesarea Philippi, and in the way he was questioning his disciples, saying to them, `Who do men say me to be?`
28 And they answered, `John the Baptist, and others Elijah, but others one of the prophets.`
29 And he saith to them, `And ye -- who do ye say me to be?` and Peter answering saith to him, `Thou art the Christ.`
30 And he strictly charged them that they may tell no one about it,
31 and began to teach them, that it behoveth the Son of Man to suffer many things, and to be rejected by the elders, and chief priests, and scribes, and to be killed, and after three days to rise again;
32 and openly he was speaking the word. And Peter having taken him aside, began to rebuke him,
33 and he, having turned, and having looked on his disciples, rebuked Peter, saying, `Get behind me, Adversary, because thou dost not mind the things of God, but the things of men.`
34 And having called near the multitude, with his disciples, he said to them, `Whoever doth will to come after me -- let him disown himself, and take up his cross, and follow me;
35 for whoever may will to save his life shall lose it; and whoever may lose his life for my sake and for the good news` sake, he shall save it;
36 for what shall it profit a man, if he may gain the whole world, and forfeit his life?
37 Or what shall a man give as an exchange for his life?
38 for whoever may be ashamed of me, and of my words, in this adulterous and sinful generation, the Son of Man also shall be ashamed of him, when he may come in the glory of his Father, with the holy messengers.`