Josué 9

1 When all the kings who were beyond the Jordan, in the hill country, and in the lowland, and on all the shore of the great sea in front of Lebanon, the Hittite, the Amorite, the Canaanite, the Perizzite, the Hivite, and the Jebusite, heard of it 2 they gathered themselves together to fight with Joshua and with Israel, with one accord. 3 But when the inhabitants of Gibeon heard what Joshua had done to Jericho and to Ai, 4 they also resorted to a ruse, and went and made as if they had been ambassadors, and took old sacks on their donkeys, and old, torn-up and bound up wineskins, 5 and old and patched sandals on their feet, and wore old garments. All the bread of their food supply was dry and moldy. 6 They went to Joshua at the camp at Gilgal, and said to him and to the men of Israel, "We have come from a far country. Now therefore make a covenant with us."

7 The men of Israel said to the Hivites, "What if you live among us? How could we make a covenant with you?"

8 They said to Joshua, "We are your servants."

Joshua said to them, "Who are you? Where do you come from?"

9 They said to him, "Your servants have come from a very far country because of the name of Yahweh your God; for we have heard of his fame, all that he did in Egypt, 10 and all that he did to the two kings of the Amorites who were beyond the Jordan, to Sihon king of Heshbon and to Og king of Bashan, who was at Ashtaroth. 11 Our elders and all the inhabitants of our country spoke to us, saying, ‘Take supplies in your hand for the journey, and go to meet them. Tell them, "We are your servants. Now make a covenant with us."’ 12 This our bread we took hot for our supplies out of our houses on the day we went out to go to you; but now, behold, it is dry, and has become moldy. 13 These wineskins, which we filled, were new; and behold, they are torn. These our garments and our sandals have become old because of the very long journey."

14 The men sampled their provisions, and didn’t ask counsel from Yahweh’s mouth. 15 Joshua made peace with them, and made a covenant with them, to let them live. The princes of the congregation swore to them. 16 At the end of three days after they had made a covenant with them, they heard that they were their neighbors, and that they lived among them. 17 The children of Israel traveled and came to their cities on the third day. Now their cities were Gibeon, Chephirah, Beeroth, and Kiriath Jearim. 18 The children of Israel didn’t strike them, because the princes of the congregation had sworn to them by Yahweh, the God of Israel. All the congregation murmured against the princes. 19 But all the princes said to all the congregation, "We have sworn to them by Yahweh, the God of Israel. Now therefore we may not touch them. 20 We will do this to them, and let them live; lest wrath be on us, because of the oath which we swore to them." 21 The princes said to them, "Let them live." So they became wood cutters and drawers of water for all the congregation, as the princes had spoken to them.

22 Joshua called for them, and he spoke to them, saying, "Why have you deceived us, saying, ‘We are very far from you,’ when you live among us? 23 Now therefore you are cursed, and some of you will never fail to be slaves, both wood cutters and drawers of water for the house of my God."

24 They answered Joshua, and said, "Because your servants were certainly told how Yahweh your God commanded his servant Moses to give you all the land, and to destroy all the inhabitants of the land from before you. Therefore we were very afraid for our lives because of you, and have done this thing. 25 Now, behold, we are in your hand. Do to us as it seems good and right to you to do."

26 He did so to them, and delivered them out of the hand of the children of Israel, so that they didn’t kill them. 27 That day Joshua made them wood cutters and drawers of water for the congregation and for Yahweh’s altar to this day, in the place which he should choose.

Gibeoniterna bedrar Josua

1 *5 Mos 1:7. När alla kungarna på andra sidan Jordan, i Bergsbygden, i Låglandet och i hela Kustlandet vid Stora havet upp mot Libanon hörde vad som hade hänt hetiterna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, 2 slöt de sig samman för att strida tillsammans mot Josua och Israel.

3 *Jos 6:21, 24, 8:26f. Men när invånarna i Gibeon*9:3GibeonBetydande stad (10:2) ca 1 mil nordväst om Jerusalem, delvis utgrävd. hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai, 4 handlade de för sin del med list: De gick i väg och påstod sig vara sändebud. De lade utslitna packsäckar på sina åsnor, och utslitna, sönderspruckna och lagade vinsäckar av skinn, 5 och tog utslitna, lappade skor på fötterna och klädde sig i utslitna kläder. Dessutom var allt bröd de tog med sig som reskost torrt och smuligt.

6 De kom till Josua i lägret vid Gilgal och sade till honom och till Israels män: "Vi kommer från ett avlägset land. Slut förbund med oss." 7 *2 Mos 23:32f, 34:12, 5 Mos 7:2f. Men Israels män svarade hiveerna: "Kanske bor ni här mitt ibland oss. Hur skulle vi då kunna sluta förbund med er?" 8 Då sade de till Josua: "Vi är dina tjänare." Josua frågade dem: "Vilka är ni, och varifrån kommer ni?" 9 De svarade: "Dina tjänare har kommit från ett mycket avlägset land för Herren din Guds namns skull. Vi har hört ryktet om honom och allt han har gjort i Egypten, 10 *4 Mos 21:23f, 33f, 5 Mos 1:4, 2:32f, 3:3f, Jos 2:10. och allt han har gjort med amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, med kung Sichon i Heshbon och kung Og i Bashan som bodde i Ashtarot. 11 Därför sade våra äldste och alla invånare i vårt land till oss: Ta med er reskost och gå och möt dem och säg till dem: Vi är era tjänare, slut nu förbund med oss.’ 12 Det här brödet var nybakat när vi tog med det hemifrån till reskost, den dag vi gav oss i väg för att gå till er. Men se, nu är det torrt och smuligt. 13 De här vinsäckarna var nya när vi fyllde dem, och se, nu är de sönderspruckna. Och kläderna och skorna vi har på oss har blivit utslitna under vår mycket långa resa."

14 *4 Mos 27:21. Då tog Israels män av deras reskost*9:14tog … av deras reskostAtt dela en måltid hörde ihop med att sluta förbund (jfr t ex 1 Mos 31:44, 54). men frågade inte Herren. 15 *Jos 11:19. Och Josua lovade dem fred och ingick förbund med dem att de skulle få leva, och församlingens furstar gav dem sin ed.

16 Men när tre dagar hade gått sedan de ingått förbund med dem, fick de höra att männen var deras grannar och att de bodde mitt ibland dem. 17 Då bröt Israels barn upp och kom på tredje dagen till deras städer, och dessa var Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim. 18 Men Israels barn angrep dem inte, eftersom församlingens furstar hade gett dem sin ed vid Herren, Israels Gud. Men hela församlingen klagade på furstarna. 19 *Ps 15:4. Då svarade alla furstarna hela församlingen: "Vi har gett dem vår ed vid Herren, Israels Gud. Nu kan vi inte röra dem. 20 *2 Sam 21:1f. Så här ska vi göra med dem: Vi ska låta dem leva, så att inte vreden kommer över oss på grund av den ed vi gav dem." 21 De fortsatte: "Låt dem leva." Och de blev vedhuggare och vattenbärare åt hela församlingen såsom furstarna hade sagt till dem.

22 Josua kallade dem till sig och sade: "Varför har ni lurat oss och sagt att ni bor mycket långt bort från oss, fastän ni bor mitt ibland oss? 23 Nu är ni under förbannelse. Ni ska aldrig upphöra att vara slavar, vedhuggare och vattenbärare vid min Guds hus." 24 *5 Mos 7:1f. De svarade Josua: "Dina tjänare hade hört berättas hur Herren din Gud hade befallt sin tjänare Mose att ge er hela detta land och förgöra landets alla invånare för er. Vi fruktade starkt för våra liv på grund av er, därför gjorde vi detta. 25 Och nu är vi i din hand. Gör med oss vad du finner vara gott och riktigt." 26 Och han gjorde så: Han befriade dem från Israels barns hand så att de inte dödade dem.

27 På den dagen gjorde Josua dem till vedhuggare och vattenbärare åt församlingen och vid Herrens altare, på den plats han skulle utvälja. Så är de än i dag.