1 Be my imitators, even as *I* also {am} of Christ.
2 Now I praise you, that in all things ye are mindful of me; and that as I have directed you, ye keep the directions.
3 But I wish you to know that the Christ is the head of every man, but woman's head {is} the man, and the Christ's head God.
4 Every man praying or prophesying, having {anything} on his head, puts his head to shame.
5 But every woman praying or prophesying with her head uncovered puts her own head to shame; for it is one and the same as a shaved {woman}.
6 For if a woman be not covered, let her hair also be cut off. But if {it be} shameful to a woman to have her hair cut off or to be shaved, let her be covered.
7 For man indeed ought not to have his head covered, being God's image and glory; but woman is man's glory.
8 For man is not of woman, but woman of man.
9 For also man was not created for the sake of the woman, but woman for the sake of the man.
10 Therefore ought the woman to have authority on her head, on account of the angels.
11 However, neither {is} woman without man, nor man without woman, in {the} Lord.
12 For as the woman {is} of the man, so also {is} the man by the woman, but all things of God.
13 Judge in yourselves: is it comely that a woman should pray to God uncovered?
14 Does not even nature itself teach you, that man, if he have long hair, it is a dishonour to him?
15 But woman, if she have long hair, {it is} glory to her; for the long hair is given {to her} in lieu of a veil.
16 But if any one think to be contentious, *we* have no such custom, nor the assemblies of God.
17 But {in} prescribing {to you on} this {which I now enter on}, I do not praise, {namely,} that ye come together, not for the better, but for the worse.
18 For first, when ye come together in assembly, I hear there exist divisions among you, and I partly give credit {to it}.
19 For there must also be sects among you, that the approved may become manifest among you.
20 When ye come therefore together into one place, it is not to eat {the} Lord's supper.
21 For each one in eating takes his *own* supper before {others}, and one is hungry and another drinks to excess.
22 Have ye not then houses for eating and drinking? or do ye despise the assembly of God, and put to shame them who have not? What shall I say to you? shall I praise you? In this {point} I do not praise.
23 For *I* received from the Lord, that which I also delivered to you, that the Lord Jesus, in the night in which he was delivered up, took bread,
24 and having given thanks broke {it}, and said, This is my body, which {is} for you: this do in remembrance of me.
25 In like manner also the cup, after having supped, saying, This cup is the new covenant in my blood: this do, as often as ye shall drink {it}, in remembrance of me.
26 For as often as ye shall eat this bread, and drink the cup, ye announce the death of the Lord, until he come.
27 So that whosoever shall eat the bread, or drink the cup of the Lord, unworthily, shall be guilty in respect of the body and of the blood of the Lord.
28 But let a man prove himself, and thus eat of the bread, and drink of the cup.
29 For {the} eater and drinker eats and drinks judgment to himself, not distinguishing the body.
30 On this account many among you {are} weak and infirm, and a good many are fallen asleep.
31 But if we judged ourselves, so were we not judged.
32 But being judged, we are disciplined of {the} Lord, that we may not be condemned with the world.
33 So that, my brethren, when ye come together to eat, wait for one another.
34 If any one be hungry, let him eat at home, that ye may not come together for judgment. But the other things, whenever I come, I will set in order.
1 Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi. Paulus' första brev till korintierna, 11 Kapitlet Kvinnan må icke vid gudstjänsten uppträda med ohöljt huvud. Herrens måltid må icke hållas på ovärdigt sätt.
2 Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.
3 Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.
4 Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.
5 Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.
6 Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.
7 En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.
8 Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.
9 Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.
10 Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en »makt», för änglarnas skull.
11 Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.
12 Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --
13 Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?
14 Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,
15 men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.
16 Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.
17 Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.
18 Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.
19 Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.
20 När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;
21 ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.
22 Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.
23 Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd
24 och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»
25 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.»
26 Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.
27 Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.
28 Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.
29 Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.
30 Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.
31 Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.
32 Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.
33 Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.
34 Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.