1 Follow after love, and be emulous of spiritual {manifestations}, but rather that ye may prophesy.

2 For he that speaks with a tongue does not speak to men but to God: for no one hears; but in spirit he speaks mysteries.

3 But he that prophesies speaks to men {in} edification, and encouragement, and consolation.

4 He that speaks with a tongue edifies himself; but he that prophesies edifies {the} assembly.

5 Now I desire that ye should all speak with tongues, but rather that ye should prophesy. But greater is he that prophesies than he that speaks with tongues, unless he interpret, that the assembly may receive edification.

6 And now, brethren, if I come to you speaking with tongues, what shall I profit you, unless I shall speak to you either in revelation, or in knowledge, or in prophecy, or in teaching?

7 Even lifeless things giving a sound, whether pipe or harp, if they give not distinction to the sounds, how shall it be known what is piped or harped?

8 For also, if the trumpet give an uncertain sound, who shall prepare himself for war?

9 Thus also *ye* with the tongue, unless ye give a distinct speech, how shall it be known what is spoken? for ye will be speaking to the air.

10 There are, it may be, so many kinds of voices in the world, and none of undistinguishable sound.

11 If therefore I do not know the power of the sound, I shall be to him that speaks a barbarian, and he that speaks a barbarian for me.

12 Thus *ye* also, since ye are desirous of spirits, seek that ye may abound for the edification of the assembly.

13 Wherefore let him that speaks with a tongue pray that he may interpret.

14 For if I pray with a tongue, my spirit prays, but my understanding is unfruitful.

15 What is it then? I will pray with the spirit, but I will pray also with the understanding; I will sing with the spirit, but I will sing also with the understanding.

16 Since otherwise, if thou blessest with {the} spirit, how shall he who fills the place of the simple {Christian} say Amen, at thy giving of thanks, since he does not know what thou sayest?

17 For *thou* indeed givest thanks well, but the other is not edified.

18 I thank God I speak in a tongue more than all of you:

19 but in {the} assembly I desire to speak five words with my understanding, that I may instruct others also, {rather} than ten thousand words in a tongue.

20 Brethren, be not children in {your} minds, but in malice be babes; but in {your} minds be grown {men}.

21 It is written in the law, By people of other tongues, and by strange lips, will I speak to this people; and neither thus will they hear me, saith the Lord.

22 So that tongues are for a sign, not to those who believe, but to unbelievers; but prophecy, not to unbelievers, but to those who believe.

23 If therefore the whole assembly come together in one place, and all speak with tongues, and simple {persons} enter in, or unbelievers, will not they say ye are mad?

24 But if all prophesy, and some unbeliever or simple {person} come in, he is convicted of all, he is judged of all;

25 the secrets of his heart are manifested; and thus, falling upon {his} face, he will do homage to God, reporting that God is indeed amongst you.

26 What is it then, brethren? whenever ye come together, each {of you} has a psalm, has a teaching, has a tongue, has a revelation, has an interpretation. Let all things be done to edification.

27 If any one speak with a tongue, {let it be} two, or at the most three, and separately, and let one interpret;

28 but if there be no interpreter, let him be silent in {the} assembly, and let him speak to himself and to God.

29 And let two or three prophets speak, and let the others judge.

30 But if there be a revelation to another sitting {there}, let the first be silent.

31 For ye can all prophesy one by one, that all may learn and all be encouraged.

32 And spirits of prophets are subject to prophets.

33 For God is not {a God} of disorder but of peace, as in all the assemblies of the saints.

34 Let {your} women be silent in the assemblies, for it is not permitted to them to speak; but to be in subjection, as the law also says.

35 But if they wish to learn anything, let them ask their own husbands at home; for it is a shame for a woman to speak in assembly.

36 Did the word of God go out from you, or did it come to you only?

37 If any one thinks himself to be a prophet or spiritual, let him recognise the things that I write to you, that it is {the} Lord's commandment.

38 But if any be ignorant, let him be ignorant.

39 So that, brethren, desire to prophesy, and do not forbid the speaking with tongues.

40 But let all things be done comelily and with order.

1 Faren efter kärleken, men varen ock ivriga att undfå de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva.

2 Ty den som talar tungomål, han talar icke för människor, utan för Gud; ingen förstår honom ju, han talar i andehänryckning hemlighetsfulla ord.

3 Men den som profeterar, han talar för människor, dem till uppbyggelse och förmaning och tröst.

4 Den som talar tungomål uppbygger allenast sig själv, men den som profeterar, han uppbygger en hel församling.

5 Jag skulle väl vilja att I alla taladen tungomål, men ännu hellre ville jag att I profeteraden. Den som profeterar är förmer än den som talar tungomål, om nämligen den senare icke därjämte uttyder sitt tal, så att församlingen får någon uppbyggelse.

6 Ja, mina bröder, om jag komme till eder och talade tungomål, vad gagn gjorde jag eder därmed, såframt jag icke därjämte genom mitt tal meddelade eder antingen någon uppenbarelse eller någon kunskap eller någon profetia eller någon undervisning?

7 Gäller det icke jämväl om livlösa ting som giva ljud ifrån sig, det må nu vara en flöjt eller en harpa, att vad som spelas på dem icke kan uppfattas, om de icke giva ifrån sig toner som kunna skiljas från varandra?

8 Likaså, om den signal som basunen giver är otydlig, vem gör sig då redo till strid?

9 Detsamma gäller nu för eder; om I icke med edra tungor frambringen begripliga ord, huru skall man då kunna förstå vad I talen? Då bliver det ju ett tal i vädret.

10 Det finnes här i världen olika språk, vem vet huru många, och bland dem finnes intet vars ljud äro utan mening.

11 Men om jag nu icke förstår språket, så bliver jag en främling för den som talar, och den som talar bliver en främling för mig.

12 Detta gäller ock för eder; när I ären ivriga att undfå andliga gåvor, så må eder strävan efter att dessa hos eder skola överflöda hava församlingens uppbyggelse till mål.

13 Därför må den som talar tungomål bedja om att han ock må kunna uttyda.

14 Ty om jag talar tungomål, när jag beder, så beder visserligen min ande, men mitt förstånd kommer ingen frukt åstad.

15 Vad följer då härav? Jo, jag skall väl bedja med anden, men jag skall ock bedja med förståndet; jag skall väl lovsjunga med anden, men jag skall ock lovsjunga med förståndet.

16 Eljest, om du lovar Gud med anden, huru skola de som sitta på de olärdas plats då kunna säga sitt »amen» till din tacksägelse? De förstå ju icke vad du säger.

17 Om än din tacksägelse är god, så bliva de andra dock icke uppbyggda därav. --

18 Gud vare tack, jag talar tungomål mer än I alla;

19 och dock vill jag hellre i församlingen tala fem ord med mitt förstånd, till undervisning jämväl för andra, än tio tusen ord i tungomål.

20 Mina bröder, varen icke barn till förståndet; nej varen barn i ondskan, men varen fullmogna till förståndet.

21 Det är skrivet i lagen: »Genom människor med främmande tungomål och genom främlingars läppar skall jag tala till detta folk, men icke ens så skola de höra på mig, säger Herren.»

22 Alltså äro »tungomålen» ett tecken, ej för dem som tro, utan för dem som icke tro; profetian däremot är ett tecken, ej för dem som icke tro, utan för dem som tro.

23 Om nu hela församlingen komme tillhopa till gemensamt möte, och alla där talade tungomål, och så några som vore olärda komme ditin, eller några som icke trodde, skulle då icke dessa säga att I voren ifrån edra sinnen?

24 Om åter alla profeterade, och så någon som icke trodde, eller som vore olärd komme ditin, då skulle denne känna sig avslöjad av alla och av alla utrannsakad.

25 Vad som vore fördolt i hans hjärta bleve då uppenbart, och så skulle han falla ned på sitt ansikte och tillbedja Gud och betyga att »Gud verkligen är i eder».

26 Vad följer då härav, mina bröder? Jo, när I kommen tillsammans, så har var och en något särskilt att meddela: den ene har en psalm, den andre något till undervisning, en annan åter någon uppenbarelse, en talar tungomål, en annan uttyder; allt detta må nu ske så, att det länder till uppbyggelse.

27 Vill man tala tungomål, så må för var gång två eller högst tre få tala, och av dessa en i sänder, och en må uttyda det.

28 Är ingen uttydare tillstädes, så må de tiga i församlingen och tala allenast för sig själva och för Gud.

29 Av dem som vilja profetera må två eller tre få tala, och de andra må döma om det som talas.

30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, då må den förste tiga.

31 Ty I kunnen alla få profetera, den ene efter den andre, så att alla bliva undervisade och alla förmanade;

32 och profeters andar äro profeterna underdåniga.

33 Gud är ju icke oordningens Gud, utan fridens.

34 Såsom kvinnorna tiga i alla andra de heligas församlingar, så må de ock tiga i edra församlingar. Det är dem icke tillstatt att tala, utan de böra underordna sig, såsom lagen bjuder.

35 Vilja de hava upplysning om något, så må de hemma fråga sina män; ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. --

36 Eller är det från eder som Guds ord har utgått? Eller har det kommit allenast till eder?

37 Om någon menar sig vara en profet eller en man med andegåva, så må han ock inse att vad jag skriver till eder är Herrens bud.

38 Men vill någon icke inse detta, så vare det hans egen sak.

39 Alltså, mina bröder, varen ivriga att undfå profetians gåva och förmenen ej heller någon att tala tungomål.

40 Men låten allt tillgå på höviskt sätt och med ordning.