1 Now at the same time there were present some who told him of the Galileans whose blood Pilate mingled with {that of} their sacrifices.
2 And he answering said to them, Think ye that these Galileans were sinners beyond all the Galileans because they suffered such things?
3 No, I say to you, but if ye repent not, ye shall all perish in the same manner.
4 Or those eighteen on whom the tower in Siloam fell and killed them, think ye that *they* were debtors beyond all the men who dwell in Jerusalem?
5 No, I say to you, but if ye repent not, ye shall all perish in like manner.
6 And he spoke this parable: A certain {man} had a fig-tree planted in his vineyard, and he came seeking fruit upon it and did not find {any}.
7 And he said to the vinedresser, Behold, {these} three years I come seeking fruit on this fig-tree and find none: cut it down; why does it also render the ground useless?
8 But he answering says to him, Sir, let it alone for this year also, until I shall dig about it and put dung,
9 and if it shall bear fruit-but if not, after that thou shalt cut it down.
10 And he was teaching in one of the synagogues on the sabbath.
11 And lo, {there was} a woman having a spirit of infirmity eighteen years, and she was bent together and wholly unable to lift her head up.
12 And Jesus, seeing her, called to {her}, and said to her, Woman, thou art loosed from thine infirmity.
13 And he laid his hands upon her; and immediately she was made straight, and glorified God.
14 But the ruler of the synagogue, indignant because Jesus healed on the sabbath, answering said to the crowd, There are six days in which {people} ought to work; in these therefore come and be healed, and not on the sabbath day.
15 The Lord therefore answered him and said, Hypocrites! does not each one of you on the sabbath loose his ox or his ass from the manger and leading {it} away, water {it}?
16 And this {woman}, who is a daughter of Abraham, whom Satan has bound, lo, {these} eighteen years, ought she not to be loosed from this bond on the sabbath day?
17 And as he said these things, all who were opposed to him were ashamed; and all the crowd rejoiced at all the glorious things which were being done by him.
18 And he said, To what is the kingdom of God like? and to what shall I liken it?
19 It is like a grain of mustard {seed} which a man took and cast into his garden; and it grew and became a great tree, and the birds of heaven lodged in its branches.
20 And again he said, To what shall I liken the kingdom of God?
21 It is like leaven, which a woman took and hid in three measures of meal until the whole was leavened.
22 And he went through one city and village after another, teaching, and journeying to Jerusalem.
23 And one said to him, Sir, {are} such as are to be saved few in number? But he said unto them,
24 Strive with earnestness to enter in through the narrow door, for many, I say to you, will seek to enter in and will not be able.
25 From the time that the master of the house shall have risen up and shall have shut the door, and ye shall begin to stand without and to knock at the door, saying, Lord, open to us; and he answering shall say to you, I know you not whence ye are:
26 then shall ye begin to say, We have eaten in thy presence and drunk, and thou hast taught in our streets;
27 and he shall say, I tell you, I do not know you whence ye are; depart from me, all {ye} workers of iniquity.
28 There shall be the weeping and the gnashing of teeth, when ye shall see Abraham and Isaac and Jacob and all the prophets in the kingdom of God, but yourselves cast out.
29 And they shall come from east and west, and from north and south, and shall lie down at table in the kingdom of God.
30 And behold, there are last who shall be first, and there are first who shall be last.
31 The same hour certain Pharisees came up, saying to him, Get out, and go hence, for Herod is desirous to kill thee.
32 And he said to them, Go, tell that fox, Behold, I cast out demons and accomplish cures to-day and to-morrow, and the third {day} I am perfected;
33 but I must needs walk to-day and to-morrow and the {day} following, for it must not be that a prophet perish out of Jerusalem.
34 Jerusalem, Jerusalem, the {city} that kills the prophets and stones those that are sent unto her, how often would I have gathered thy children together, as a hen her brood under her wings, and ye would not.
35 Behold, your house is left unto you; and I say unto you, that ye shall not see me until it come that ye say, Blessed {is} he that comes in the name of {the} Lord.
1 Vid samma tid kommo några och berättade för honom om de galiléer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.
2 Då svarade han och sade till dem: »Menen I att dessa galiléer voro större syndare än alla andra galiléer, eftersom de fingo lida sådant?
3 Nej, säger jag eder; men om I icke gören bättring, skolen I alla sammalunda förgås.
4 Eller de aderton som dödades, när tornet i Siloam föll på dem, menen I att de voro mer brottsliga än alla andra människor som bo i Jerusalem?
5 Nej, säger jag eder; men om I icke gören bättring, skolen I alla sammalunda förgås.»
6 Och han framställde denna liknelse: »En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård; och han kom och sökte frukt därpå, men fann ingen.
7 Då sade han till vingårdsmannen: 'Se, nu i tre år har jag kommit och sökt frukt på detta fikonträd, utan att finna någon. Hugg bort det. Varför skall det därjämte få utsuga jorden?'
8 Men vingårdsmannen svarade och sade till honom: 'Herre, låt det stå kvar också detta år, för att jag under tiden må gräva omkring det och göda det;
9 kanhända skall det så till nästa å bära frukt. Varom icke, så må du då hugga bort det.'»
10 När han en gång på sabbaten undervisade i en synagoga,
11 var där en kvinna som i aderton år hade varit besatt av en sjukdomsande, och hon var så hopkrumpen, att hon alls icke kunde räta upp sin kropp.
12 Då nu Jesus fick se henne, kallade han henne till sig och sade till henne »Kvinna, du är fri ifrån din sjuk dom»,
13 och han lade därvid händerna på henne. Och strax rätade hon upp sig och prisade Gud.
14 Men det förtröt synagogföreståndaren att Jesus på sabbaten botade sjuka; och han tog till orda och sade till folket: »Sex dagar finnas, på vilka man bör arbeta. På dem mån I alltså komma och låta bota eder, men icke på sabbatsdagen.
15 Då svarade Herren honom och sade: »I skrymtare, löser icke var och en av eder på sabbaten sin oxe eller åsna från krubban och leder den bort för att vattna den?
16 Och denna kvinna, en Abrahams dotter, som Satan har hållit bunden nu i aderton år, skulle då icke hon på sabbatsdagen få lösas från sin boja?»
17 När han sade detta, blygdes alla hans motståndare; och allt folket gladde sig över alla de härliga gärningar som gjordes av honom.
18 Så sade han då: »Vad är Guds rike likt, ja, vad skall jag likna det vid?
19 Det är likt ett senapskorn som en man tager och lägger ned i sin trädgård, och det växer och bliver ett träd, och himmelens fåglar bygga sina nästen på dess grenar.»
20 Ytterligare sade han: »Vad skall jag likna Guds rike vid?
21 Det är likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.»
22 Och han vandrade från stad till stad och från by till by och undervisade folket, under det att han fortsatte sin färd till Jerusalem.
23 Och någon frågade honom: »Herre, är det allenast få som bliva frälsta?» Då svarade han dem:
24 »Kämpen för att komma in genom den trånga dörren; ty många, säger jag eder, skola försöka att komma in och skola dock icke förmå det.
25 Om husbonden har stått upp och tillslutit dörren, och I sedan kommen och ställen eder därutanför och klappen på dörren och sägen: 'Herre, låt upp för oss', så skall han svara och säga till eder: 'Jag vet icke varifrån I ären.'
26 Och I skolen då säga: 'Vi hava ju ätit och druckit med dig, och du har undervisat på våra gator.'
27 Men han skall svara: 'Jag säger eder: Jag vet icke varifrån I ären; gån bort ifrån mig, alla I ogärningsmän.'
28 Där skall då bliva gråt och tandagnisslan, när I fån se Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finnen eder själva utkastade.
29 Ja, människor skola komma från öster och väster, från norr och söder och bliva bordsgäster i Guds rike.
30 Och se, då skola somliga som äro de sista bliva de första, och somliga som äro de första bliva de sista.
31 I samma stund kommo några fariséer fram och sade till honom: »Begiv dig åstad bort härifrån; ty Herodes vill dräpa dig.»
32 Då svarade han dem: »Gån och sägen den räven, att jag i dag och i morgon driver ut onda andar och botar sjuka, och att jag först på tredje dagen är färdig.
33 Men jag måste vandra i dag och i morgon och i övermorgon, ty det är icke i sin ordning att en profet förgöres annorstädes än i Jerusalem. --
34 Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men haven icke velat.
35 Se, edert hus skall komma att stå övergivet. Men jag säger eder: I skolen icke se mig, förrän den tid kommen, då I sägen: 'Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'