1 And he said to his disciples, It cannot be but that offences come, but woe {to him} by whom they come!
2 It would be {more} profitable for him if a millstone were hanged about his neck and he cast into the sea, than that he should be a snare to one of these little ones.
3 Take heed to yourselves: if thy brother should sin, rebuke him; and if he should repent, forgive him.
4 And if he should sin against thee seven times in the day, and seven times should return to thee, saying, I repent, thou shalt forgive him.
5 And the apostles said to the Lord, Give more faith to us.
6 But the Lord said, If ye have faith as a grain of mustard {seed}, ye had said to this sycamine tree, Be thou rooted up, and be thou planted in the sea, and it would have obeyed you.
7 But which of you {is there} who, having a bondman ploughing or shepherding, when he comes in out of the field, will say, Come and lie down immediately to table?
8 But will he not say to him, Prepare what I shall sup on, and gird thyself and serve me that I may eat and drink; and after that *thou* shalt eat and drink?
9 Is he thankful to the bondman because he has done what was ordered? I judge not.
10 Thus *ye* also, when ye shall have done all things that have been ordered you, say, We are unprofitable bondmen; we have done what it was our duty to do.
11 And it came to pass as he was going up to Jerusalem, that he passed through the midst of Samaria and Galilee.
12 And as he entered into a certain village ten leprous men met him, who stood afar off.
13 And they lifted up {their} voice saying, Jesus, Master, have compassion on us.
14 And seeing {them} he said to them, Go, shew yourselves to the priests. And it came to pass as they were going they were cleansed.
15 And one of them, seeing that he was cured, turned back, glorifying God with a loud voice,
16 and fell on {his} face at his feet giving him thanks: and *he* was a Samaritan.
17 And Jesus answering said, Were not the ten cleansed? but the nine, where {are they}?
18 There have not been found to return and give glory to God save this stranger.
19 And he said to him, Rise up and go thy way: thy faith has made thee well.
20 And having been asked by the Pharisees, When is the kingdom of God coming? he answered them and said, The kingdom of God does not come with observation;
21 nor shall they say, Lo here, or, Lo there; for behold, the kingdom of God is in the midst of you.
22 And he said to the disciples, Days are coming, when ye shall desire to see one of the days of the Son of man, and shall not see {it}.
23 And they will say to you, Lo here, or Lo there; go not, nor follow {them}.
24 For as the lightning shines which lightens from {one end} under heaven to {the other end} under heaven, thus shall the Son of man be in his day.
25 But first he must suffer many things and be rejected of this generation.
26 And as it took place in the days of Noe, thus also shall it be in the days of the Son of man:
27 they ate, they drank, they married, they were given in marriage, until the day that Noe entered into the ark, and the flood came and destroyed all {of them};
28 and in like manner as took place in the days of Lot: they ate, they drank, they bought, they sold, they planted, they builded;
29 but on the day that Lot went out from Sodom, it rained fire and sulphur from heaven, and destroyed all {of them}:
30 after this {manner} shall it be in the day that the Son of man is revealed.
31 In that day, he who shall be on the housetop, and his stuff in the house, let him not go down to take it away; and he that is in the field, let him likewise not return back.
32 Remember the wife of Lot.
33 Whosoever shall seek to save his life shall lose it, and whosoever shall lose it shall preserve it.
34 I say to you, In that night there shall be two {men} upon one bed; one shall be seized and the other shall be let go.
35 Two {women} shall be grinding together; the one shall be seized and the other shall be let go.
36 {Two men shall be in the field; the one shall be seized and the other let go.}
37 And answering they say to him, Where, Lord? And he said to them, Where the body {is}, there the eagles will be gathered together.
1 Och han sade till sina lärjungar: »Det är icke annat möjligt än att förförelser måste komma, men ve den genom vilken de komma!
2 För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små.
3 Tagen eder till vara! Om din broder försyndat sig, så tillrättavisa honom; och om han då ångrar sig, så förlåt honom.
4 Ja, om han sju gånger om dagen försyndar sig mot dig och sju gånger kommer tillbaka till dig och säger: 'Jag ångrar mig' så skall du förlåta honom.»
5 Och apostlarna sade till Herren: »Föröka vår tro.»
6 Då sade Herren: »Om I haden tro, vore den ock blott såsom ett senapskorn, så skullen I kunna säga till detta mullbärsfikonträd: 'Ryck dig upp med rötterna, och plantera dig i havet', och det skulle lyda eder.
7 Om någon bland eder har en tjänare som kör plogen eller vaktar boskap, icke säger han väl till tjänaren, när denne kommer hem från marken: 'Gå du nu strax till bords'?
8 Säger han icke fastmer till honom: 'Red till min måltid, och fäst så upp din klädnad och betjäna mig, medan jag äter och dricker; sedan må du själv äta och dricka'?
9 Icke tackar han väl tjänaren för att denne gjorde det som blev honom befallt?
10 Sammalunda, när I haven gjort allt som har blivit eder befallt, då skolen I säga: 'Vi äro blott ringa tjänare: vi hava endast gjort vad vi voro pliktiga att göra.'»
11 Då han nu var stadd på sin färd till Jerusalem, tog han vägen mellan Samarien och Galileen.
12 Och när han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män. Dessa stannade på avstånd
13 och ropade och sade: »Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.»
14 När han fick se dem, sade han till dem: »Gån och visen eder för prästerna.» Och medan de voro på väg dit, blevo de rena.
15 Och en av dem vände tillbaka, när han såg att han hade blivit botad, och prisade Gud med hög röst
16 och föll ned på mitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Och denne var en samarit.
17 Då svarade Jesus och sade: »Blevo icke alla tio gjorda rena? Var äro de nio?
18 Fanns då ibland dem ingen som vände tillbaka för att prisa Gud, utom denne främling?»
19 Och han sade till honom: »Stå upp och gå dina färde. Din tro har frälst dig.»
20 Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: »Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen,
21 ej heller skall man kunna säga: 'Se här är det', eller: 'Där är det.' Ty se, Guds rike är invärtes i eder.»
22 Och han sade till lärjungarna: »Den tid skall komma, då I gärna skullen vilja se en av Människosonens dagar, men I skolen icke få det.
23 Väl skall man då säga till eder: 'Se där är han', eller: 'Se här är han'; men gån icke dit, och löpen icke därefter.
24 Ty såsom ljungelden, när den ljungar fram, lyser från himmelens ena ända till den andra, så skall det vara med Människosonen på hand dag.
25 Men först måste han lida mycket och bliva förkastad av detta släkte.
26 Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar:
27 människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans.
28 Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde,
29 men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans,
30 alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonen uppenbaras.
31 Den som den dagen är på taket och har sitt bohag inne i huset, han må icke stiga ned för att hämta det; ej heller må den som är ute på marken vända tillbaka.
32 Kommen ihåg Lots hustru.
33 Den som står efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men den som mister det, han skall rädda det.
34 Jag säger eder: Den natten skola två ligga i samma säng; den ene skall bliva upptagen, den andre skall lämnas kvar.
35 Två kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen, den andra skall lämnas kvar.»
36 Då frågade de honom: »Var då, Herre?» Han svarade dem: »Där den döda kroppen är, dit skola ock rovfåglarna församla sig.»