1 But it came to pass in those days that a decree went out from Caesar Augustus, that a census should be made of all the habitable world.
2 The census itself first took place when Cyrenius had the government of Syria.
3 And all went to be inscribed in the census roll, each to his own city:
4 and Joseph also went up from Galilee out of the city Nazareth to Judaea, to David's city, the which is called Bethlehem, because he was of the house and family of David,
5 to be inscribed in the census roll with Mary who was betrothed to him {as his} wife, she being great with child.
6 And it came to pass, while they were there, the days of her giving birth {to her child} were fulfilled,
7 and she brought forth her first-born son, and wrapped him up in swaddling-clothes and laid him in the manger, because there was no room for them in the inn.
8 And there were shepherds in that country abiding without, and keeping watch by night over their flock.
9 And lo, an angel of {the} Lord was there by them, and {the} glory of {the} Lord shone around them, and they feared {with} great fear.
10 And the angel said to them, Fear not, for behold, I announce to you glad tidings of great joy, which shall be to all the people;
11 for to-day a Saviour has been born to you in David's city, who is Christ {the} Lord.
12 And this is the sign to you: ye shall find a babe wrapped in swaddling-clothes, and lying in a manger.
13 And suddenly there was with the angel a multitude of the heavenly host, praising God and saying,
14 Glory to God in the highest, and on earth peace, good pleasure in men.
15 And it came to pass, as the angels departed from them into heaven, that the shepherds said to one another, Let us make our way then now as far as Bethlehem, and let us see this thing that is come to pass, which the Lord has made known to us.
16 And they came with haste, and found both Mary and Joseph, and the babe lying in the manger;
17 and having seen {it} they made known about the country the thing which had been said to them concerning this child.
18 And all who heard {it} wondered at the things said to them by the shepherds.
19 But Mary kept all these things {in her mind}, pondering {them} in her heart.
20 And the shepherds returned, glorifying and praising God for all things which they had heard and seen, as it had been said to them.
21 And when eight days were fulfilled for circumcising him, his name was called Jesus, which was the name given by the angel before he had been conceived in the womb.
22 And when the days were fulfilled for their purifying according to the law of Moses, they brought him to Jerusalem to present {him} to the Lord
23 (as it is written in the law of {the} Lord: Every male that opens the womb shall be called holy to the Lord),
24 and to offer a sacrifice according to what is said in the law of {the} Lord: A pair of turtle doves, or two young pigeons.
25 And behold, there was a man in Jerusalem whose name was Simeon; and this man was just and pious, awaiting the consolation of Israel, and {the} Holy Spirit was upon him.
26 And it was divinely communicated to him by the Holy Spirit, that he should not see death before he should see {the} Lord's Christ.
27 And he came in the Spirit into the temple; and as the parents brought in the child Jesus that they might do for him according to the custom of the law,
28 *he* received him into his arms, and blessed God, and said,
29 Lord, now thou lettest thy bondman go, according to thy word, in peace;
30 for mine eyes have seen thy salvation,
31 which thou hast prepared before the face of all peoples;
32 a light for revelation of {the} Gentiles and {the} glory of thy people Israel.
33 And his father and mother wondered at the things which were said concerning him.
34 And Simeon blessed them, and said to Mary his mother, Lo, this {child} is set for the fall and rising up of many in Israel, and for a sign spoken against;
35 (and even a sword shall go through thine own soul;) so that {the} thoughts may be revealed from many hearts.
36 And there was a prophetess, Anna, daughter of Phanuel, of {the} tribe of Asher, who was far advanced in years, having lived with {her} husband seven years from her virginity,
37 and herself a widow up to eighty-four years; who did not depart from the temple, serving night and day with fastings and prayers;
38 and she coming up the same hour gave praise to the Lord, and spoke of him to all those who waited for redemption in Jerusalem.
39 And when they had completed all things according to the law of {the} Lord, they returned to Galilee to their own city Nazareth.
40 And the child grew and waxed strong {in spirit}, filled with wisdom, and God's grace was upon him.
41 And his parents went yearly to Jerusalem at the feast of the passover.
42 And when he was twelve years old, and they went up {to Jerusalem} according to the custom of the feast
43 and had completed the days, as they returned, the boy Jesus remained behind in Jerusalem, and his parents knew not {of it};
44 but, supposing him to be in the company that journeyed together, they went a day's journey, and sought him among their relations and acquaintances:
45 and not having found him they returned to Jerusalem seeking him.
46 And it came to pass, after three days they found him in the temple, sitting in the midst of the teachers and hearing them and asking them questions.
47 And all who heard him were astonished at his understanding and answers.
48 And when they saw him they were amazed: and his mother said to him, Child, why hast thou dealt thus with us? behold, thy father and I have sought thee distressed.
49 And he said to them, Why {is it} that ye have sought me? did ye not know that I ought to be {occupied} in my Father's business?
50 And they understood not the thing that he said to them.
51 And he went down with them and came to Nazareth, and he was in subjection to them. And his mother kept all these things in her heart.
52 And Jesus advanced in wisdom and stature, and in favour with God and men.
1 Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.
2 Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.
3 Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.
4 Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen,
5 för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.
6 Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda.
7 Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.
8 I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord.
9 Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta.
10 Men ängeln sade till dem: »Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.
11 Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.
12 Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.»
13 I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:
14 »Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!»
15 När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.»
16 Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.
17 Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn.
18 Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.
19 Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.
20 Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.
21 När sedan åtta dagar hade gått till ända och han skulle omskäras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit nämnt av ängeln, förrän han blev avlad i sin moders liv.
22 Och när deras reningsdagar hade gått till ända, de som voro föreskrivna i Moses' lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära honom fram inför Herren,
23 enligt den föreskriften i Herrens lag, att »allt mankön som öppnar moderlivet skall räknas såsom helgat åt Herren»,
24 så ock för att offra »ett par duvor eller två unga turturduvor», såsom stadgat var i Herrens lag.
25 I Jerusalem levde då en man, vid namn Simeon, en rättfärdig och from man, som väntade på Israels tröst; och helig ande var över honom.
26 Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han icke skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde.
27 Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och när föräldrarna buro in barnet Jesus, för att så göra med honom som sed var efter lagen,
28 då tog också han honom i sin famn och lovade Gud och sade:
29 »Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord,
30 ty mina ögon hava sett din frälsning,
31 vilken du har berett till att skådas av alla folk:
32 ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet som skall givas åt ditt folk Israel.»
33 Och hans fader och moder förundrade sig över det som sades om honom.
34 Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: »Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt.
35 Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. Så skola många hjärtans tankar bliva uppenbara.»
36 Där fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till hög ålder; i sju år hade hon levat med sin man, från den tid då hon var jungfru,
37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner, natt och dag.
38 Hon kom också i samma stund tillstädes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem.
39 Och när de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, vände de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen.
40 Men barnet växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom.
41 Nu plägade hans föräldrar årligen vid påskhögtiden begiva sig till Jerusalem.
42 När han var tolv år gammal, gingo de också dit upp, såsom sed var vid högtiden.
43 Men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar lade märke därtill.
44 De menade att han var med i ressällskapet och vandrade så en dagsled och sökte efter honom bland fränder och vänner.
45 När de då icke funno honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom.
46 Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem;
47 och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar.
48 När de nu fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans moder sade till honom: »Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro.»
49 Då sade han till dem: »Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?»
50 Men de förstodo icke det som han talade till dem.
51 Så följde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem underdånig. Och hans moder gömde allt detta i sitt hjärta.
52 Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor.