Lucas 1 - Bíblia Online

Forasmuch as many have undertaken to draw up a relation concerning the matters fully believed among us, 
as those who from the beginning were eye-witnesses of and attendants on the Word have delivered them to us, 
it has seemed good to *me* also, accurately acquainted from the origin with all things, to write to thee with method, most excellent Theophilus, 
that thou mightest know the certainty of those things in which thou hast been instructed. 
There was in the days of Herod, the king of Judaea, a certain priest, by name Zacharias, of the course of Abia, and his wife of the daughters of Aaron, and her name Elizabeth. 
And they were both just before God, walking in all the commandments and ordinances of the Lord blameless. 
And they had no child, because Elizabeth was barren, and they were both advanced in years. 
And it came to pass, as he fulfilled his priestly service before God in the order of his course, 
it fell to him by lot, according to the custom of the priesthood, to enter into the temple of the Lord to burn incense. 
And all the multitude of the people were praying without at the hour of incense. 
And an angel of {the} Lord appeared to him, standing on the right of the altar of incense. 
And Zacharias was troubled, seeing {him}, and fear fell upon him. 
But the angel said to him, Fear not, Zacharias, because thy supplication has been heard, and thy wife Elizabeth shall bear thee a son, and thou shalt call his name John. 
And he shall be to thee joy and rejoicing, and many shall rejoice at his birth. 
For he shall be great before {the} Lord, and he shall drink no wine nor strong drink; and he shall be filled with {the} Holy Spirit, even from his mother's womb. 
And many of the sons of Israel shall he turn to {the} Lord their God. 
And *he* shall go before him in {the} spirit and power of Elias, to turn hearts of fathers to children, and disobedient ones to {the} thoughts of just {men}, to make ready for {the} Lord a prepared people. 
And Zacharias said to the angel, How shall I know this, for *I* am an old man, and my wife advanced in years? 
And the angel answering, said to him, *I* am Gabriel, who stand before God, and I have been sent to speak to thee, and to bring these glad tidings to thee; 
and behold, thou shalt be silent and not able to speak, till the day in which these things shall take place, because thou hast not believed my words, the which shall be fulfilled in their time. 
And the people were awaiting Zacharias, and they wondered at his delaying in the temple. 
But when he came out he could not speak to them, and they recognised that he had seen a vision in the temple. And he was making signs to them, and continued dumb. 
And it came to pass, when the days of his service were completed, he departed to his house. 
Now after these days, Elizabeth his wife conceived, and hid herself five months, saying, 
Thus has {the} Lord done to me in {these} days in which he looked upon {me} to take away my reproach among men. 
But in the sixth month, the angel Gabriel was sent of God to a city of Galilee, of which {the} name {was} Nazareth, 
to a virgin betrothed to a man whose name {was} Joseph, of the house of David; and the virgin's name {was} Mary. 
And the angel came in to her, and said, Hail, {thou} favoured one! the Lord {is} with thee: {blessed art *thou* amongst women}. 
But she, {seeing} {the angel}, was troubled at his word, and reasoned in her mind what this salutation might be. 
And the angel said to her, Fear not, Mary, for thou hast found favour with God; 
and behold, thou shalt conceive in the womb and bear a son, and thou shalt call his name Jesus. 
*He* shall be great, and shall be called Son of {the} Highest; and {the} Lord God shall give him the throne of David his father; 
and he shall reign over the house of Jacob for the ages, and of his kingdom there shall not be an end. 
But Mary said to the angel, How shall this be, since I know not a man? 
And the angel answering said to her, {The} Holy Spirit shall come upon thee, and power of {the} Highest overshadow thee, wherefore the holy thing also which shall be born shall be called Son of God. 
And behold, Elizabeth, thy kinswoman, she also has conceived a son in her old age, and this is the sixth month to her that was called barren: 
for nothing shall be impossible with God. 
And Mary said, Behold the bondmaid of {the} Lord; be it to me according to thy word. And the angel departed from her. 
And Mary, rising up in those days, went into the hill country with haste, to a city of Judah, 
and entered into the house of Zacharias, and saluted Elizabeth. 
And it came to pass, as Elizabeth heard the salutation of Mary, the babe leaped in her womb; and Elizabeth was filled with {the} Holy Spirit, 
and cried out with a loud voice and said, Blessed {art} *thou* amongst women, and blessed the fruit of thy womb. 
And whence {is} this to me, that the mother of my Lord should come to me? 
For behold, as the voice of thy salutation sounded in my ears, the babe leaped with joy in my womb. 
And blessed {is} she that has believed, for there shall be a fulfilment of the things spoken to her from {the} Lord. 
And Mary said, My soul magnifies the Lord, 
and my spirit has rejoiced in God my Saviour. 
For he has looked upon the low estate of his bondmaid; for behold, from henceforth all generations shall call me blessed. 
For the Mighty One has done to me great things, and holy {is} his name; 
and his mercy {is} to generations and generations to them that fear him. 
He has wrought strength with his arm; he has scattered haughty {ones} in the thought of their heart. 
He has put down rulers from thrones, and exalted the lowly. 
He has filled the hungry with good things, and sent away the rich empty. 
He has helped Israel his servant, in order to remember mercy, 
(as he spoke to our fathers,) to Abraham and to his seed for ever. 
And Mary abode with her about three months, and returned to her house. 
But the time was fulfilled for Elizabeth that she should bring forth, and she gave birth to a son. 
And her neighbours and kinsfolk heard that {the} Lord had magnified his mercy with her, and they rejoiced with her. 
And it came to pass on the eighth day they came to circumcise the child, and they called it after the name of his father, Zacharias. 
And his mother answering said, No; but he shall be called John. 
And they said to her, There is no one among thy kinsfolk who is called by this name. 
And they made signs to his father as to what he might wish it to be called. 
And having asked for a writing-table, he wrote saying, John is his name. And they all wondered. 
And his mouth was opened immediately, and his tongue, and he spake, blessing God. 
And fear came upon all who dwelt round about them; and in the whole hill-country of Judaea all these things were the subject of conversation. 
And all who heard them laid them up in their heart, saying, What then will this child be? And {the} Lord's hand was with him. 
And Zacharias his father was filled with {the} Holy Spirit, and prophesied, saying, 
Blessed be {the} Lord the God of Israel, because he has visited and wrought redemption for his people, 
and raised up a horn of deliverance for us in the house of David his servant; 
as he spoke by {the} mouth of his holy prophets, who have been since the world began; 
deliverance from our enemies and out of the hand of all who hate us; 
to fulfil mercy with our fathers and remember his holy covenant, 
{the} oath which he swore to Abraham our father, 
to give us, that, saved out of the hand of our enemies, we should serve him without fear 
in piety and righteousness before him all our days. 
And *thou*, child, shalt be called {the} prophet of {the} Highest; for thou shalt go before the face of {the} Lord to make ready his ways; 
to give knowledge of deliverance to his people by {the} remission of their sins 
on account of {the} bowels of mercy of our God; wherein {the} dayspring from on high has visited us, 
to shine upon them who were sitting in darkness and in {the} shadow of death, to guide our feet into {the} way of peace. 
-And the child grew and was strengthened in spirit; and he was in the deserts until the day of his shewing to Israel. 

Alldenstund många andra hava företagit sig att om de händelser, som bland oss hava timat, avfatta berättelser, 
i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som själva voro åsyna vittnen och ordets tjänare, 
så har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt ända ifrån begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning skriva därom till dig, ädle Teofilus, 
så att du kan inse huru tillförlitliga de stycken äro, i vilka du har blivit undervisad. 
På den tid då Herodes var konung över Judeen levde en präst vid namn Sakarias, av Abias' »dagsavdelning». Denne hade till hustru en av Arons döttrar som hette Elisabet. 
De voro båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar. 
Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och båda voro de komna till hög ålder. 
Medan han nu en gång, när ordningen kom till hans avdelning, gjorde prästerlig tjänst inför Gud, 
hände det sig, vid den övliga lottningen om de prästerliga sysslorna, att det tillföll honom att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen. 
Och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret förrättades. 
Då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på högra sidan om rökelsealtaret. 
Och när Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom. 
Men ängeln sade till honom: »Frukta icke, Sakarias; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes. 
Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola glädja sig över hans födelse. 
Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande. 
Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud. 
Han skall gå framför honom i Elias' ande och kraft, för att 'vända fädernas hjärtan till barnen' och omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett välberett folk.» 
Då sade Sakarias till ängeln: »Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder.» 
Ängeln svarade och sade till honom: »Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och förkunna dig detta glada budskap. 
Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas.» 
Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade sig över att han så länge dröjde i templet; 
och när han kom ut, kunde han icke tala till dem. Då förstodo de att han hade sett någon syn i templet. Och han tecknade åt dem och förblev stum. 
Och när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem. 
Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader; 
och hon sade: »Så har Herren gjort med mig nu, då han har sett till min smälek bland människorna, för att borttaga den.» 
I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret, 
till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria. 
Och ängeln kom in till henne och sade: »Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig.» 
Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära. 
Då sade ängeln till henne: »Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud. 
Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus. 
Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron. 
Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.» 
Då sade Maria till ängeln: »Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man.» 
Ängeln svarade och sade till henne: »Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son. 
Och se, jämväl din fränka Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam. 
Ty för Gud kan intet vara omöjligt.» 
Då sade Maria: »Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt.» Och ängeln lämnade henne. 
En av de närmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden. 
Och hon trädde in i Sakarias' hus och hälsade Elisabet. 
När då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande 
och brast ut och ropade högt och sade: »Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt! 
Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig? 
Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv. 
Och salig är du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt från Herren.» 
Då sade Maria: »Min själ prisar storligen Herren, 
och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare. 
Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet; och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig. 
Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig, och heligt är hans namn. 
Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som frukta honom. 
Han har utfört väldiga gärningar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan. 
Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt; 
hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer. 
Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet 
mot Abraham och mot hans säd till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder.» 
Och Maria stannade hos henne vid pass tre månader och vände därefter hem igen. 
Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son. 
Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne. 
Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader. 
Men hans moder tog till orda och sade: »Ingalunda; han skall heta Johannes.» 
Då sade de till henne: »I din släkt finnes ju ingen som har det namnet.» 
Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta. 
Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: »Johannes är hans namn.» Och alla förundrade sig. 
Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud. 
Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd. 
Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: »Vad månde väl varda av detta barn?» Också var ju Herrens hand med honom. 
Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade: 
»Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning, 
och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids hus, 
såsom han hade lovat genom sin forntida heliga profeters mun. 
Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand, 
och så göra barmhärtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund, 
vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham, 
Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand, 
ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar. 
Och du, barn, skall bliva kallad den Högstes profet, ty du skall gå framför Herren och bereda vägar för honom, 
till att giva hans folk kunskap om frälsning, i det att deras synder bliva dem förlåtna. 
Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull, som skall låta ett ljus gå upp och skåda ned till oss från höjden, 
för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga' och så styra våra fötter in på fridens väg.» 
Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för Israel. 

Lucas 2

Veja também

10 versículos bíblicos para enviar no Ano Novo

Como entender a vontade de Deus para a sua vida?