13 And behold, two of them were going on the same day to a village distant sixty stadia from Jerusalem, called Emmaus;

14 and they conversed with one another about all these things which had taken place.

15 And it came to pass as they conversed and reasoned, that Jesus himself drawing nigh, went with them;

16 but their eyes were holden so as not to know him.

17 And he said to them, What discourses are these which pass between you as ye walk, and are downcast?

18 And one {of them}, named Cleopas, answering said to him, Thou sojournest alone in Jerusalem, and dost not know what has taken place in it in these days?

19 And he said to them, What things? And they said to him, The things concerning Jesus the Nazaraean, who was a prophet mighty in deed and word before God and all the people;

20 and how the chief priests and our rulers delivered him up to {the} judgment of death and crucified him.

21 But *we* had hoped that *he* was {the one} who is about to redeem Israel. But then, besides all these things, it is now, to-day, the third day since these things took place.

22 And withal, certain women from amongst us astonished us, having been very early at the sepulchre,

23 and, not having found his body, came, saying that they also had seen a vision of angels, who say that he is living.

24 And some of those with us went to the sepulchre, and found it so, as the women also had said, but him they saw not.

25 And *he* said to them, O senseless and slow of heart to believe in all that the prophets have spoken!

26 Ought not the Christ to have suffered these things and to enter into his glory?

27 And having begun from Moses and from all the prophets, he interpreted to them in all the scriptures the things concerning himself.

28 And they drew near to the village where they were going, and *he* made as though he would go farther.

29 And they constrained him, saying, Stay with us, for it is toward evening and the day is declining. And he entered in to stay with them.

30 And it came to pass as he was at table with them, having taken the bread, he blessed, and having broken it, gave it to them.

31 And their eyes were opened, and they recognised him. And he disappeared from them.

32 And they said to one another, Was not our heart burning in us as he spoke to us on the way, {and} as he opened the scriptures to us?

13 Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.

14 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.

15 Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.

16 Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.

17 Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.

18 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»

19 Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:

20 huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.

21 Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.

22 Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven

23 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.

24 Och när några av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»

25 Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!

26 Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»

27 Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.

28 När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.

29 Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.

30 Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.

31 Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.

32 Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»