1 Und Ahitophel sprach zu Absalom: Laß mich doch zwölftausend Mann auslesen, und mich aufmachen und diese Nacht David nachjagen; 2 und ich werde über ihn kommen, während er müde und an Händen schlaff ist, und ihn in Schrecken setzen; und alles Volk, das bei ihm ist, wird fliehen, und ich werde den König allein schlagen; 3 und so werde ich alles Volk zu dir zurückbringen. Gleich der Rückkehr aller ist der Mann, den du suchst: das ganze Volk wird in Frieden sein. 4 Und das Wort war recht in den Augen Absaloms und in den Augen aller Ältesten von Israel. 5 Und Absalom sprach: Rufe doch auch Husai, den Arkiter, daß wir hören, was auch er sagt. 6 Und Husai kam zu Absalom; und Absalom sprach zu ihm und sagte: Nach diesem Worte hat Ahitophel geredet; sollen wir sein Wort ausführen? Wenn nicht, so rede du! 7 Da sprach Husai zu Absalom: Nicht gut ist der Rat, den Ahitophel diesmal gegeben hat. 8 Und Husai sprach: Du kennst ja deinen Vater und seine Männer, daß sie Helden, und daß sie erbitterten Gemütes sind, wie eine der Jungen beraubte Bärin auf dem Felde; und dein Vater ist ein Kriegsmann: er wird nicht bei dem Volke übernachten. 9 Siehe, er hat sich jetzt in irgend einer Schlucht oder sonst an einem Orte versteckt. Und es wird geschehen, wenn zu Anfang etliche unter ihnen fallen, so wird jeder, der es hört, sagen: Es hat eine Niederlage unter dem Volke stattgefunden, das Absalom nachfolgt! 10 und ist er auch ein tapferer Mann, dessen Herz wie ein Löwenherz ist, so wird er sicher verzagen; denn ganz Israel weiß, daß dein Vater ein Held ist, und die bei ihm sind tapfere Männer. 11 Sondern ich rate: Es werde ganz Israel insgesamt zu dir versammelt, von Dan bis Beerseba, wie der Sand, der am Meere ist, an Menge; und deine Person W. dein Angesicht ziehe mit ins Treffen. 12 Und wir werden über ihn kommen an einem der Orte, wo er sich befindet, und uns auf ihn niederlassen, wie der Tau auf den Erdboden fällt; und es wird von ihm und von all den Männern, die bei ihm sind, auch nicht einer übrigbleiben. 13 Und wenn er sich in eine Stadt zurückzieht, so soll ganz Israel Seile an jene Stadt legen, und wir schleppen sie an den Fluß, O. in das Tal bis dort auch nicht ein Steinchen mehr gefunden wird. 14 Und Absalom und alle Männer von Israel sprachen: Der Rat Husais, des Arkiters, ist besser als der Rat Ahitophels. Aber O. denn Jehova hatte es so angeordnet, um den guten Rat Ahitophels zunichte zu machen, damit Jehova das Unglück über Absalom brächte.
15 Und Husai sprach zu Zadok und zu Abjathar, den Priestern: So und so hat Ahitophel dem Absalom und den Ältesten von Israel geraten, und so und so habe ich geraten. 16 So sendet nun eilends hin und berichtet David und sprechet: Übernachte nicht diese Nacht in den Ebenen der Wüste, sondern gehe jedenfalls hinüber, damit nicht der König und alles Volk, das bei ihm ist, verschlungen werde. 17 Jonathan aber, und Achimaaz Vergl. Kap. 15,36 standen bei En-Rogel die Walkerquelle, südöstlich von Jerusalem (eine Magd ging nämlich hin und berichtete ihnen, und sie gingen hin und berichteten dem König David; denn sie durften sich nicht sehen lassen, indem sie in die Stadt kamen). O. daß sie in die Stadt hätten kommen können18 Und ein Knabe sah sie und berichtete es Absalom. Da gingen sie beide eilends und kamen in das Haus eines Mannes zu Bachurim; der hatte einen Brunnen in seinem Hofe, und sie stiegen dort hinab. 19 Und das Weib nahm eine Decke und breitete sie über den Brunnen, und streute Grütze darüber aus, so daß nichts bemerkt wurde. 20 Und die Knechte Absaloms kamen zu dem Weibe ins Haus und sprachen: Wo sind Achimaaz und Jonathan? Und das Weib sprach zu ihnen: Sie sind über das Wasserbächlein gegangen. Und sie suchten, aber sie fanden sie nicht, und kehrten nach Jerusalem zurück. 21 Und es geschah, nachdem sie weggegangen waren, da stiegen sie aus dem Brunnen herauf und gingen hin und berichteten dem König David; und sie sprachen zu David: Machet euch auf und gehet eilends über das Wasser, denn so hat Ahitophel wider euch geraten.
22 Da machte David sich auf, und alles Volk, das bei ihm war, und sie gingen über den Jordan; bis der Morgen hell wurde, ward auch nicht einer vermißt, der nicht über den Jordan gegangen wäre. 23 Als aber Ahitophel sah, daß sein Rat nicht ausgeführt worden war, sattelte er den Esel und machte sich auf und zog nach seinem Hause, nach seiner Stadt; und er bestellte sein Haus und erdrosselte sich; und er starb und wurde begraben im Begräbnis seines Vaters. 24 Und David kam nach Machanaim; und Absalom ging über den Jordan, er und alle Männer von Israel mit ihm. 25 Und Absalom setzte Amasa an Joabs Statt über das Heer. Amasa war aber der Sohn eines Mannes, dessen Name Jithra war, der Israelit, Wahrsch. zu lesen: der Ismaelit; wie 1. Chron. 2,17 der zu Abigail eingegangen war, der Tochter des Nahas, der Schwester der Zeruja, der Mutter Joabs. 26 Und Israel und Absalom lagerten sich im Lande Gilead. 27 Und es geschah, als David nach Machanaim kam, da brachten Schobi, der Sohn des Nahas, aus Rabba der Kinder Ammon, und Makir, der Sohn Ammiels, aus Lodebar, und Barsillai, der Gileaditer, aus Rogelim, 28 Betten und Becken und Töpfergefäße, und Weizen und Gerste und Mehl, und geröstete Körner und Bohnen und Linsen und Geröstetes Eig. geröstete Körner davon, 29 und Honig und geronnene Milch, und Kleinvieh und Kuhkäse zu David und zu dem Volke, das bei ihm war, daß sie äßen; denn sie sprachen: Das Volk ist hungrig und matt und durstig in der Wüste.
Ka Tinihanga a Huhai i a Apohārama
1 I mea anō a Ahitopere ki a Apohārama, "Tēnā kia whiriwhiria ētahi tāngata e ahau, kia kotahi tekau mā rua mano, kia whakatika ahau ki te whai i a Rāwiri i te pō nei. 2 Ā, ka huakina ia e ahau i a ia e ngenge ana, i ngā ringa e kahakore ana. Nā, ka whakaoho ahau i a ia, ā, ka rere tōna nuinga katoa. Ko reira ahau patu ai i te kīngi, i a ia anake; 3 ā, ka whakahokia mai e ahau te iwi katoa ki a koe. Ko te hokinga mai tēnei o te katoa, ki te mau te tangata e whāia nei e koe, pēnei ka āta noho te iwi katoa." 4 Nā, tika tonu taua kupu ki te whakaaro o Apohārama, ki te whakaaro hoki o ngā kaumātua katoa o Īharaira.
5 Nā, ka mea a Apohārama, "Tēnā, karangatia anō hoki a Huhai Araki, kia rongo ai tātou ki tāna kupu." 6 Ā, nō te taenga o Huhai ki a Apohārama, ka kōrero a Apohārama ki a ia, ka mea, "Ko te kupu tēnei i kōrero ai a Ahitopere; me mea rānei e tātou tāna i kōrero ai? Ki te kāhore, kōrero mai?"
7 Nā, ka mea a Huhai ki a Apohārama, "Ko te whakaaro i whakaaro ai a Ahitopere i tēnei wā nei, kāhore i pai." 8 I mea hoki a Huhai, "E mōhio ana koe ki tōu pāpā, rātou ko āna tāngata, he toa rātou, e mamae ana hoki ō rātou ngākau, e rite tonu ana ki te pea kua tangohia nei āna kūao i te pārae; he tangata whawhai hoki tōu pāpā; e kore e moe i roto i ngā tāngata. 9 Nanā, kei te piri tērā i roto i tētahi rua, i tētahi atu wāhi rānei. Nā, ākuanei, hei te hinganga o ētahi o rātou i te tīmatanga, ā, ka rongo tētahi, ka kī ia, ‘Kua pā te patu ki te hunga e whai ana i a Apohārama.’ 10 Ahakoa ko wai tētahi toa, i rite tōna ngākau ki tō te raiona, ka ngohe noa iho; e mōhio ana hoki a Īharaira katoa he mārohirohi tōu pāpā, he toa hoki āna tāngata.
11 "Koia ahau ka mea ai: Me āta kohikohi ki a koe a Īharaira katoa, o Rāna ā tae noa ki Peerehepa; kia rite ki te onepū i te moana te tini; me haere anō hoki koe, a koe nā anō, ki te tatauranga. 12 Nā, ka whakaekea ia e tātou ki tētahi wāhi e kitea ai ia; ā, ka tau iho ki runga ki a ia, ka pērā anō me te tōmairangi e tau ana ki runga ki te oneone. Ā, ko ia me āna tāngata katoa, e kore e mahue tētahi i a tātou ahakoa kia kotahi nei. 13 Ā, ki te tomo ia ki tētahi pā, nā, ka mau taura atu a Īharaira katoa ki taua pā, ka tōia taua pā e tātou ki roto ki te awa, kia kore rā anō e kitea tētahi kōhatu, ahakoa ririki, ki reira."
14 Nā, ka mea a Apohārama rātou ko ngā tāngata katoa o Īharaira, "Pai atu te whakaaro o Huhai Araki i te whakaaro o Ahitopere." Nā Ihowā hoki te tikanga kia whakatakā te whakaaro pai o Ahitopere, kia kawea ai he kino e Ihowā ki runga ki a Apohārama.
Ka Whakatūpatoria a Rāwiri kia Rere
15 Kātahi a Huhai ka mea ki ngā tohunga, ki a Hāroko rāua ko Apiātara, "Ko ngā whakaaro tēnei o Ahitopere ki a Apohārama rātou ko ngā kaumātua o Īharaira; ko ōku whakaaro hoki ēnei i whakatakoto atu nei. 16 Nā, kia hohoro te tono tāngata ki te whakaatu ki a Rāwiri; mea atu, ‘Kaua e moe i tēnei pō ki ngā kauanga i te koraha; engari kia hohoro te whiti atu, kei horomia ake te kīngi me tōna nuinga katoa.’ "
17 Nā, i Enerōkere a Honatana rāua ko Ahimāta e tatari ana; kīhai hoki i āhei kia kitea e haere mai ana ki te pā. Nā, ka haere tētahi pononga wahine, ka whakaatu ki a rāua, ā, haere ana rāua ki te whakaatu ki a Kīngi Rāwiri. 18 Otiia i kitea rāua e tētahi taitamariki, ā, kōrerotia atu ana e ia ki a Apohārama; heoi hohoro tonu rāua, ā, ka tae ki te whare o tētahi tangata i Pahurimi. Nā, he poka wai tāna i tōna marae, ā, heke iho ana rāua ki reira. 19 Nā, ka tīkina tētahi hīpoki e te wahine, taupokina ana e ia ki te poka, nā, horahia ana e ia he wīti tuki ki runga, ā, kīhai taua mea i mōhiotia.
20 Nā, ka tae ngā tāngata a Apohārama ki te wahine, ki te whare, ka mea, "Kei hea a Ahimāta rāua ko Honatana?"
Nā, ka mea te wahine ki a rātou, "Kua whiti rāua i te awa wai." Nā, ka rapu rātou, ā, kīhai i kitea, ā, hoki ana ki Hiruhārama.
21 Ā, i muri i tō rātou haerenga, ka piki ake rāua i roto i te poka, ā, haere ana, whakaatu ana ki a Kīngi Rāwiri; i mea ki a Rāwiri, "Whakatika, hohoro koutou te whiti atu i te wai nei; ko te whakaaro hoki tēnei o Ahitopere mō koutou." 22 Kātahi ka whakatika a Rāwiri rātou ko tōna nuinga katoa, ā, whiti ana i Horano; ao rawa ake te rā, kīhai tētahi i kore te whiti i Horano.
23 Ā, i te kitenga o Ahitopere kīhai i meatia tāna i whakaaro ai, whakanohoia ana e ia tana kāihe, ā, whakatika ana, haere ana ki tōna whare ki tōna pā, nā, kei te whakariterite i ngā mea o tōna whare, tārona ana i a ia, ā, mate ake, tanumia iho ki te tanumanga o tōna pāpā.
24 Kātahi ka haere a Rāwiri ki Mahanaima, ā, i whiti anō a Apohārama i Horano me ngā tāngata katoa o Īharaira. 25 Ā, ka meatia a Amaha e Apohārama hei whakakapi mō Ioapa, hei rangatira mō te ope. Nā, he tama a Amaha nā tētahi tangata, ko Itira tōna ingoa, nō Īharaira, i haere nei ki roto, ki a Apikaira tamāhine a Nahaha, ki te teina o Teruia whaea o Ioapa. 26 Nā, noho ana a Īharaira rātou ko Apohārama ki te whenua o Kireara.
27 Ā, nō te taenga o Rāwiri ki Mahanaima, ka kawea mai e Hopi tama a Nahaha o Rapa o ngā tama a Āmona, e Makiri tama a Amiere o Rotepara, rātou ko Paratirai Kireari o Rokerimi, 28 he moenga, he peihana, he oko oneone, he wīti, he pārei, he parāoa, he kānga pāhūhū, he pīni, he pī, me ētahi atu mea pāhūhū, 29 he honi, he pata, he hipi, me te tīhi, hei kai mā Rāwiri rātou ko tōna nuinga; i mea hoki rātou, "E matekai ana te iwi, e ngenge ana, e matewai ana i te koraha."