1 Ĉar la leĝo, havante ombron de estontaj bonaĵoj, ne la bildon mem de la aferoj, neniam povas, per tiuj samaj oferoj, kiujn oni oferadas senĉese jaron post jaro, perfektigi la tien venantajn. 2 Ĉar alie ĉu ili ne ĉesus esti oferataj? tial, ke la adorantoj, unufoje purigite, jam ne havus konsciencon pri pekoj. 3 Sed en tiuj oferoj estas ĉiujara rememorigo pri pekoj. 4 Ĉar ne eble estas, ke la sango de bovoj kaj kaproj forprenus pekojn. 5 Tial, venante en la mondon, li diris:
Oferojn kaj donacojn Vi ne deziras,
Sed korpon Vi preparis por mi;
6 Bruloferojn kaj pekoferojn Vi ne ŝatis.
7 Tiam mi diris: Jen mi venis
(En la rulaĵo de la libro estas skribite pri mi),
Por plenumi Vian volon, ho Dio!
8 Antaŭe dirinte: Oferojn kaj donacojn kaj bruloferojn kaj pekoferojn Vi nek deziris nek ŝatis (kiuj estas oferataj laŭ la leĝo), 9 tiam li diris: Jen mi venis, por plenumi Vian volon. Li forprenas la unuan, por ke li starigu la duan. 10 Laŭ tiu volo ni estas sanktigitaj per la ofero de la korpo de Jesuo Kristo unufoje por ĉiam. 11 Kaj ĉiu pastro staradas ĉiutage, servante kaj oferante ofte la samajn oferojn, kiuj neniam povas forpreni pekojn; 12 sed li, oferinte unu oferon por pekoj por ĉiam, sidiĝis dekstre de Dio; 13 de nun atendante, ĝis liaj malamikoj fariĝos benketo por liaj piedoj. 14 Ĉar per unu ofero li perfektigis ĝis eterneco la sanktigatojn. 15 Kaj la Sankta Spirito ankaŭ atestas al ni; ĉar, dirinte:
16 Jen estas la interligo, kiun Mi faros kun ili
Post tiu tempo, diras la Eternulo:
Mi metos Miajn leĝojn en ilian internon,
Kaj sur ilia koro Mi ilin skribos; li ankaŭ diras:
17 Kaj iliajn pekojn kaj malbonaĵojn Mi ne plu rememoros.
18 Sed kie estas absolvo de ĉi tiuj, ne plu estas oferado pro peko.
19 Havante do, fratoj, kuraĝon eniri en la plejsanktejon per la sango de Jesuo, 20 per la vojo nova kaj vivanta, kiun li dediĉis por ni, tra la kurteno, tio estas, lia karno, 21 kaj havante grandan pastron super la domo de Dio, 22 ni alproksimiĝu kun sincera koro, en pleneco de fido, kun niaj koroj aspergitaj for de malbona konscienco, kaj kun la korpoj lavitaj per akvo pura; 23 ni tenu firme la konfeson de nia espero sendekliniĝe; ĉar la promesinto estas fidela; 24 kaj ni pripensu unu la alian, por instigi al amo kaj bonaj faroj; 25 ne forlasante nian kunvenadon, kiel estas la kutimo de iuj; sed konsilante unu la alian, kaj des pli forte, ju pli vi vidas la tagon alproksimiĝanta.
26 Ĉar se, ricevinte la scion de la vero, ni pekos memvole, jam ne restas ofero pro pekoj, 27 sed ia timoplena atendo de juĝo, kaj de fajra kolero, kiu ekstermos la kontraŭulojn. 28 Tiu, kiu malŝatis la leĝon de Moseo, sen kompato mortas ĉe du aŭ tri atestantoj; 29 kiom pli severan punon, vi opinias, ke meritos tiu, kiu piedpremis la Filon de Dio kaj rigardas kiel ne sanktan la sangon de la interligo, per kiu li estis sanktigita, kaj kiu spitis la Spiriton de graco? 30 Ĉar ni konas Tiun, kiu diris: Ĉe Mi estas venĝo, Mi repagos. Kaj ankaŭ: La Eternulo juĝos Sian popolon. 31 Terure estas fali en la manojn de la vivanta Dio.
32 Sed memoru la antaŭajn tagojn, en kiuj vi, jam allumite, elportis grandan konflikton de suferoj; 33 unuflanke, kiam vi fariĝis spektaklo per riproĉoj kaj doloroj, kaj aliflanke, kiam vi partoprenis kun tiuj, kiuj tian sperton havis. 34 Ĉar vi kompatis tiujn, kiuj estis en katenoj, kaj ĝoje akceptis la rabadon de via posedaĵo, sciante, ke vi mem havas pli bonan kaj restantan posedaĵon. 35 Tial ne forĵetu vian kuraĝon, kiu havas rekompencon grandan. 36 Ĉar vi havas bezonon de pacienco, por ke, plenuminte la volon de Dio, vi ricevu la promeson.
37 Ĉar ankoraŭ iomete da tempo,
La venonto venos, kaj ne malfruos.
38 Sed virtulo vivos per sia fideleco;
Kaj se li sin tiros malantaŭen, mia spirito ne ĝojos en li.
39 Sed ni ne estas el la malantaŭen tiriĝantaj en pereon, sed el la kredantaj por la gajnado de la animo.
1 Kol 2:17, Hebr 7:19, 8:5. Lagen ger en skuggbild av det goda som kommer, men inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan aldrig lagen genom samma offer som ständigt frambärs år efter år fullkomna dem som träder fram. 2 Annars hade man väl slutat offra? De som tjänstgör hade då redan varit renade en gång för alla och inte längre haft några synder på sitt samvete. 3 3 Mos 16:21. Men nu ligger i offren en årlig påminnelse om synderna, 4 Jes 1:11f, Hebr 9:12f. för tjurars och bockars blod kan omöjligt utplåna synder. 5 Ps 51:18, Jes 1:11, Matt 9:13. Därför säger Kristus när han träder in i världen:
Offer och gåvor ville du inte ha,
men du har berett mig en kropp.
6 Brännoffer och syndoffer
gladde dig inte.
7 Då sade jag:
Se, jag har kommit
för att göra din vilja, Gud.
I bokrullen står det skrivet om mig.10:5f Ps 40:7f (Septuaginta).
8 Först säger han: Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer ville du inte ha, de gladde dig inte, fastän de frambärs enligt lagen. 9 Joh 4:34, 6:38. Sedan säger han: Se, jag har kommit för att göra din vilja. Han upphäver det första för att upprätta det andra. 10 Ef 5:2, Hebr 9:28. Och i kraft av den viljan är vi helgade, genom att Jesu Kristi kropp har offrats en gång för alla.
11 2 Mos 29:38, Hebr 10:1. Alla andra präster står och förrättar sin tjänst dag efter dag och bär gång på gång fram samma offer som aldrig kan ta bort synderna. 12 Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har sedan satt sig på Guds högra sida 13 Ps 110:1, Hebr 1:13. och väntar nu på att hans fiender ska läggas som en pall under hans fötter10:13som en pall under hans fötterEtt uttryck för triumf (jfr Jos 10:24).. 14 Hebr 7:25. Med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som helgas.
15 Även den helige Ande vittnar om detta för oss. Först säger han:
16 Rom 11:26f, Hebr 8:10, 12.Detta är det förbund
som jag efter denna tid
ska sluta med dem.
Och sedan säger Herren:
Jag ska lägga mina lagar
i deras hjärtan
och skriva dem i deras sinnen,
17 och deras synder och överträdelser
ska jag aldrig mer minnas.10:16f Jer 31:33f.
18 Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.
Uppmuntran till tro och kärlek
19 Hebr 4:16, 6:20. Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste 20 Joh 14:6. på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. 21 Sak 6:12f, Hebr 3:1. Vi har en stor överstepräst över Guds hus.
22 Ef 5:26, Hebr 12:24, 1 Petr 3:21. Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten. 23 1 Kor 1:9, 1 Tess 5:24. Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. 24 Hebr 13:1. Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. 25 Rom 13:11, Hebr 3:13f. Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.
Varning för avfall
26 4 Mos 15:30, Hebr 6:4f, 2 Petr 2:21. För om vi fortsätter att synda med vett och vilja efter att ha fått kunskap om sanningen, då finns det inte längre något offer för synderna, 27 Jes 26:11, Sef 1:18. utan bara en fruktansvärd väntan på domen och en rasande eld som ska förtära motståndarna. 28 5 Mos 17:6. Den som förkastar Mose lag ska utan förbarmande dö om två eller tre vittnar mot honom. 29 Hebr 2:3, 12:25. Hur mycket strängare straff tror ni då inte den förtjänar som trampar på Guds Son, föraktar10:29föraktarOrdagrant: "betraktar som orent". det förbundsblod som har helgat honom, och som kränker nådens Ande? 30 Rom 12:19. Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag ska utkräva den, och dessutom: Herren ska döma sitt folk.10:30 5 Mos 32:35f, Ps 135:14.31 Matt 10:28. Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.
32 Fil 1:29f, Hebr 6:4. Kom ihåg den första tiden när ljuset nådde er. Ni fick utstå hård kamp10:32den första tiden … hård kampKanske åsyftas oroligheterna i Rom under Claudius runt år 50 e Kr, då kejsaren enligt historikern Suetonius utvisade judar efter stridigheter på grund av en viss "Chrestus" (jfr Apg 18:2). och mycket lidande. 33 1 Kor 4:9. Dels blev ni hånade och plågade och gjorda till offentligt åtlöje, dels stod ni sida vid sida med andra som behandlades så. 34 Matt 5:12, 6:20, Hebr 13:3. Ni led med fångarna och accepterade med glädje att bli fråntagna era ägodelar, eftersom ni visste att ni ägde något som är bättre och bestående.
35 Hebr 3:6. Så kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön. 36 Luk 21:19, Hebr 6:12. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. 37 Jes 26:20. För:
Ännu en kort liten tid,
så kommer han
som ska komma,
och han ska inte dröja.
38 Rom 1:17, Gal 3:11.Min rättfärdige ska leva av tro.
Men drar han sig undan,
har min själ ingen glädje
i honom.10:37f Hab 2:3-4.
39 Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade, utan dem som tror och vinner sina själar.