1 Aŭskultu la vorton de la Eternulo, ho Izraelidoj; ĉar la Eternulo havas juĝan disputon kun la loĝantoj de la tero; ĉar sur la tero ne ekzistas vero, nek amo, nek konado de Dio. 2 Malbenado kaj trompado, mortigado, ŝtelado, kaj adultado tre disvastiĝis, kaj sangoverŝo sekvas sangoverŝon. 3 Pro tio ekploros la tero, kaj malfeliĉo trafos ĉiujn ĝiajn loĝantojn kaj la bestojn de la kampo kaj la birdojn de la ĉielo; eĉ la fiŝoj de la maro malaperos. 4 Sed neniu malpacu, neniu riproĉu; via popolo estas kiel insultantoj de pastro. 5 Vi falos meze de la tago, kaj ankaŭ la profeto falos kun vi en la nokto; kaj Mi pereigos vian patrinon. 6 Mia popolo pereos pro tio, ke ĝi ne havas scion. Ĉar vi forpuŝis la scion, tial Mi vin forpuŝos, ke vi ne plu estu Mia pastro. Ĉar vi forgesis la instruon de via Dio, tial ankaŭ Mi forgesos viajn infanojn. 7 Ju pli ili multiĝas, des pli ili pekas kontraŭ Mi; ilian honoron Mi faros senhonoreco. 8 Per la pekoj de Mia popolo ili sin nutras, kaj al ĝia malpieco strebas ilia animo. 9 Kaj fariĝos al la popolo tiel same, kiel al la pastroj: Mi punos ĝin pro ĝia konduto, kaj Mi repagos al ĝi pro ĝiaj agoj. 10 Ili manĝos kaj ne satiĝos, ili malĉastos kaj ne disvastiĝos; ĉar ili forlasis la Eternulon kaj ne atentas Lin. 11 Malĉastado, vino, kaj mosto forprenas la prudenton. 12 Mia popolo demandas sian lignon, kaj ĝia bastono donas al ĝi respondon; ĉar la spirito de malĉasteco erarigas ilin, kaj ili malĉastas kontraŭ sia Dio. 13 Sur la supro de montoj ili alportas oferojn, kaj sur montetoj ili incensas sub kverko, poplo, kaj terebintarbo, ĉar bona estas ilia ombro. Tial malĉastos viaj filinoj, kaj viaj bofilinoj adultos. 14 Ĉu Mi povas ne puni viajn filinojn, se ili malĉastas, kaj viajn bofilinojn, se ili adultas, se ili apartiĝas kune kun la malĉastistinoj kaj alportas oferojn kune kun la publikaj virinoj, kaj la malklera popolo pereas? 15 Se malĉastas vi, ho Izrael, tiam almenaŭ Jehuda ne kulpiĝu; ne iru en Gilgalon, ne iru en Bet-Avenon, kaj ne ĵuru: Kiel vivas la Eternulo. 16 Ĉar Izrael obstinas, kiel obstina bovino; ĉu nun la Eternulo povas paŝti ilin, kiel ŝafidon sur vasta paŝtejo? 17 Efraim aliĝis al idoloj; lasu lin. 18 Abomeninda fariĝis ilia drinkado; ili fordonis sin al malĉastado kaj malhonora amo; honto al iliaj protektantoj. 19 La vento forportos ilin per siaj flugiloj, kaj ili hontos pri siaj oferoj.
Herrens anklagelser mot Israel
1 Jes 1:18, 3:13f, Mika 6:2. Hör Herrens ord, ni Israels barn,
för Herren går till rätta
med dem som bor i landet,
för det finns ingen sanning
och ingen kärlek
och ingen kunskap om Gud
i landet.
2 Jer 7:9. De svär och ljuger,
mördar och stjäl och är otrogna.
De brukar våld
och blodsdåd följer på blodsdåd.
3 Jes 24:4, 33:9, Jer 4:25, 12:4, Sef 1:3. Därför sörjer landet
och allt som lever där tynar bort,
både markens djur
och himlens fåglar
och havets fiskar försvinner.
4 4 Mos 16:3f, 5 Mos 17:12. Ingen ska anklaga eller gå till rätta
med någon annan.
Ditt folk liknar dem som anklagar
en präst.
5 Hos 2:2, 5:5. Du ska komma på fall om dagen,
även profeten ska komma på fall
tillsammans med dig om natten.
Också din mor ska jag förgöra.
6 2 Mos 20:5, 1 Sam 15:26, Amos 2:4f. Mitt folk går under
av brist på kunskap.
Eftersom du har förkastat kunskap
ska också jag förkasta dig
från att vara min präst.
Du glömde
din Guds undervisning,
därför ska också jag glömma
dina barn.
7 Ju fler de blev,
desto mer syndade de mot mig.
Jag ska förvandla deras ära4:7Jag ska förvandla deras äraArameiska targumer och Peshitta: "De har förvandlat sin ära".
till skam.
8 De lever av mitt folks synd
och längtar efter folkets
missgärning.
9 Jes 24:2, Matt 15:14. Därför ska det gå prästen
och folket lika.
Jag ska straffa dem för deras vägar
och ge dem för deras gärningar.
10 3 Mos 26:26, Mika 6:14, Hagg 1:6. De ska äta men inte bli mätta,
begå otukt men inte föröka sig,
för de har slutat
hålla sig till Herren.
11 Ords 20:1. Otukt och vin, gammalt eller nytt,
tar bort förståndet.
12 Jes 44:19, Jer 2:27, Hos 5:4. Mitt folk frågar sin avgudabild av trä
och hämtar svar från sin stav,
för en otuktsande har vilselett dem
så att de begår otukt
och överger sin Gud.
13 Jes 57:5f, Hes 6:13, 20:28. På bergens toppar offrar de,
och på höjderna tänder de rökelse
under ekar, popplar
och terebinter
eftersom skuggan där är skön.
Så begår era döttrar otukt
och era sonhustrur otrohet.
14 5 Mos 23:17. Jag kan inte straffa era döttrar
för deras otukt
eller era sonhustrur
för deras otrohet,
för männen går själva iväg
med prostituerade
och offrar med tempelflickor.4:14otukt … tempelflickorHedniska fruktbarhetsriter till avgudaparet Baals och Astartes ära kopplade samman mänsklig sexualitet med hoppet om goda skördar.
Ett folk som inget förstår går under.
15 5 Mos 6:13, 1 Kung 12:29, Hos 9:15, 10:5, 12:11, Amos 5:5. Om du, Israel, vill begå otukt,
så låt inte Juda dra på sig skuld.
Gå inte till Gilgal,
dra inte upp till Bet-Aven4:15Bet-AvenBetyder "syndens hus", platsnamn nära Betel, "Guds hus" (jfr Jos 7:2, 1 Kung 12:28f).
och svär inte:
"Så sant Herren lever."
16 Som en envis kviga envisas Israel.
Ska då Herren låta dem beta4:16Ska då Herren låta dem betaAnnan översättning: "Nu ska HERREN låta dem beta".
som lamm på en stor äng?
17 Efraim är i förbund med avgudar
– låt honom vara!
18 Deras drickande går överstyr4:18Deras drickande går överstyrGrundtexten oklar. Annan översättning: "Deras drycker är slut".,
hejdlöst begår de otukt.
Landets sköldar4:18Landets sköldarDvs de styrande i landet (jfr Ps 47:10, 84:10). älskar
skamliga ting.
19 Sak 5:9f. Men en stormvind ska gripa dem
med sina vingar,
och de ska få skämmas
med sina offer.