1 Tessalonicenses 2

L’apostolato di Paolo a Tessalonica

1 Voi stessi, fratelli, sapete che la nostra venuta tra voi non è stata vana, 2 anzi, sebbene avessimo prima patito e fossimo stati oltraggiati, come sapete, a Filippi, abbiamo trovato il coraggio nel nostro Dio per annunciarvi l’evangelo di Dio in mezzo a molte lotte. 3 Poiché la nostra esortazione non proviene da finzione, né da motivi impuri, né è fatta con frode, 4 ma, come siamo stati approvati da Dio che ci ha stimati tali da poterci affidare l’evangelo, parliamo in modo da piacere non agli uomini, ma a Dio che prova i nostri cuori.

5 Difatti, non abbiamo mai usato un parlare lusinghiero, come ben sapete, né pretesti ispirati da avidità; Dio ne è testimone. 6 E non abbiamo cercato gloria dagli uomini, né da voi, né da altri, sebbene, come apostoli di Cristo, avessimo potuto far valere la nostra autorità, 7 invece siamo stati mansueti in mezzo a voi, come una nutrice che cura teneramente i suoi bambini. 8 Così, nel nostro grande affetto per voi, eravamo disposti a darvi non soltanto l’evangelo di Dio, ma anche la nostra stessa vita, tanto ci eravate diventati cari. 9 Perché, fratelli, voi ricordate la nostra fatica e la nostra pena, infatti è lavorando notte e giorno per non essere di peso ad alcuno di voi, che vi abbiamo predicato l’evangelo di Dio. 10 Voi siete testimoni, e Dio lo è pure, del modo santo, giusto e irreprensibile con cui ci siamo comportati verso voi che credete 11 e sapete pure che, come fa un padre con i suoi figli, noi abbiamo esortato, 12 confortato e scongiurato ciascuno di voi a comportarsi in modo degno di Dio, che vi chiama al suo regno e alla sua gloria.

L’evangelo ricevuto dai Tessalonicesi e rifiutato dai Giudei

13 E per questa ragione anche noi rendiamo continuamente grazie a Dio: perché quando riceveste da noi la parola della predicazione, cioè la parola di Dio, voi l’accettaste non come parola d’uomini, ma quale essa è veramente, come parola di Dio, la quale opera efficacemente in voi che credete. 14 Infatti, fratelli, voi siete diventati imitatori delle chiese di Dio che sono in Cristo Gesù nella Giudea, perché anche voi avete sofferto dai vostri connazionali le stesse cose che quelle chiese hanno sofferto dai Giudei, 15 i quali hanno ucciso il Signore Gesù e i profeti, hanno scacciato noi, non piacciono a Dio e sono avversi a tutti gli uomini, 16 impedendoci di parlare ai Gentili perché siano salvati. Essi vengono così colmando senza posa la misura dei loro peccati, ma ormai li ha raggiunti l’ira finale.

Paolo desidera rivedere i Tessalonicesi

17 Quanto a noi, fratelli, privati di voi per breve tempo, di persona ma non di cuore, abbiamo tanto più cercato, con grande desiderio, di vedere il vostro volto. 18 Perciò abbiamo voluto, almeno io, Paolo, non una ma due volte, venire da voi, ma Satana ce lo ha impedito. 19 Qual è infatti la nostra speranza o la nostra gioia o la corona di cui ci gloriamo? Non siete forse voi, davanti al nostro Signore Gesù quand’egli verrà? 20 Sì, certo, il nostro vanto e la nostra gioia siete voi.

Apostelns tjänst i Tessalonike

1 *1 Tess 1:5, 9. Ni vet själva, bröder, att vårt besök hos er inte var förgäves. 2 *Fil 1:30. Tidigare hade vi, som ni vet, lidit och blivit misshandlade i Filippi*2:2misshandlade i FilippiSe Apg 16:16f.. Men genom vår Gud fick vi mod att predika Guds evangelium för er trots hård kamp. 3 *2 Kor 4:2. Vår predikan kommer inte ur villfarelse, orena motiv eller dolda avsikter. 4 *Gal 2:7, 1 Tim 1:11. Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet och därför talar vi som vi gör, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar våra hjärtan.

5 *Mark 12:40, 2 Kor 2:17, Apg 20:33. Vi har aldrig kommit med smickrande ord, det vet ni, eller med förevändningar för att roffa åt oss. Gud är vårt vittne. 6 *Joh 5:41. Vi har inte heller sökt bli ärade av människor, varken av er eller andra, 7 *1 Kor 9:12. även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk*2:7kommit med anspråkpå vördnadsbetygelser (2:6) eller ekonomiskt understöd (2:9).. I stället uppträdde vi kärleksfullt*2:7kärleksfulltAndra handskrifter: "som barn", dvs utan pondus och myndighet (jfr 2 Kor 1:24). I sammanhanget blir den sakliga innebörden densamma. bland er. Som när en mor*2:7en morOrdagrant: "en som ammar". sköter om sina barn 8 *Apg 20:24, 2 Kor 12:15, Fil 2:17. ville vi i ömhet ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, eftersom ni hade blivit så kära för oss.

9 *Apg 18:3, 1 Kor 4:12, 1 Tess 4:11. Bröder, ni minns ju hur vi arbetade och slet. Natt och dag arbetade vi för att inte ligga någon av er till last medan vi predikade Guds evangelium för er. 10 Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och rent vi uppträdde bland er troende. 11 Ni vet också hur vi förmanade och uppmuntrade var och en av er, som en far sina barn, 12 *Apg 20:31, Ef 4:1, Kol 1:10, 2 Tess 1:11. och vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, som kallar*2:12kallarAndra handskrifter: "har kallat". er till sitt rike och sin härlighet.

13 *Matt 10:20, Gal 1:11, 1 Tess 1:5. Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som människors ord utan så som det verkligen är: Guds ord som är verksamt i er som tror. 14 *Apg 17:5. Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden från era landsmän som de har fått från judarna*2:14judarnaPaulus, som själv är jude, syftar på de fientligt inställda judiska ledarna (jfr not till Joh 1:19)., 15 *Apg 7:52. som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud, och de motarbetar alla människor 16 *Matt 23:32f, Rom 2:5. när de försöker hindra oss från att predika för hedningarna så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått.*2:16fyller … sina synders måttNär syndens mått är fullt kommer domen. Jfr 1 Mos 15:16. Men vredesdomen har till slut kommit över dem.

Längtan att besöka tessalonikerna

17 *Rom 1:11, 1 Tess 3:10. Bröder, när vi nu för en tid har varit skilda från er – bara till det yttre, inte till hjärtat – har vi längtat mycket efter er och blivit ännu ivrigare att få se era ansikten. 18 Vi har verkligen önskat få komma till er – jag, Paulus, både en och två gånger – men Satan har hindrat oss.*2:18önskat att få kommaKanske från Tessalonikes grannstad Berea (Apg 17:10f).19 *2 Kor 1:14, Fil 4:1, 2 Tess 1:4. Vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrans inför vår Herre Jesus när han kommer om inte ni? 20 Ja, ni är vår ära och vår glädje.