3. Canto di ringraziamento di Davide
1 Davide rivolse all’Eterno le parole di questo canto quando l’Eterno lo liberò dalla mano di tutti i suoi nemici e dalla mano di Saul. Egli disse:
2 "L’Eterno è la mia rocca, la mia fortezza, il mio liberatore; 3 l’Iddio che è la mia rupe, in cui mi rifugio, il mio scudo, il mio potente salvatore, il mio alto rifugio, il mio asilo. O mio salvatore, tu mi salvi dalla violenza! 4 Io invocai l’Eterno che è degno di ogni lode e fui salvato dai miei nemici. 5 Le onde della morte mi avevano circondato e i torrenti della distruzione mi avevano spaventato. 6 I legami del soggiorno dei morti mi avevano attorniato, i lacci della morte mi avevano sorpreso. 7 Nella mia angoscia invocai l’Eterno e gridai al mio Dio. Egli udì la mia voce dal suo tempio e il mio grido giunse ai suoi orecchi. 8 Allora la terra fu scossa e tremò, le fondamenta dei cieli furono smosse e scrollate, perché egli era acceso d’ira. 9 Un fumo saliva dalle sue narici; un fuoco consumante gli usciva dalla bocca, e ne procedevano carboni accesi. 10 Egli abbassò i cieli e discese, avendo sotto i piedi una densa nube. 11 Cavalcava sopra un cherubino e volava, appariva sulle ali del vento. 12 Aveva posto intorno a sé, come un padiglione, le tenebre, le raccolte delle acque, le dense nubi dei cieli. 13 Dallo splendore che lo precedeva si sprigionavano carboni accesi. 14 L’Eterno tuonò dai cieli e l’Altissimo fece udire la sua voce. 15 Scagliò saette e disperse i nemici; lanciò folgori e li mise in rotta. 16 Allora apparve il letto del mare, e le fondamenta del mondo furono scoperte al rimprovero dell’Eterno, al soffio del vento delle sue narici. 17 Egli distese dall’alto la mano e mi prese, mi trasse fuori dalle grandi acque. 18 Mi liberò dal mio potente nemico, da quelli che mi odiavano; perché erano più forti di me. 19 Essi mi erano piombati addosso nel giorno della mia calamità, ma l’Eterno fu il mio sostegno. 20 Egli mi trasse fuori al largo, mi liberò perché mi gradisce. 21 L’Eterno mi ha retribuito secondo la mia giustizia, mi ha reso secondo la purezza delle mie mani, 22 poiché ho osservato le vie dell’Eterno e non mi sono empiamente sviato dal mio Dio. 23 Poiché ho tenuto tutte le sue leggi davanti a me e non mi sono allontanato dai suoi statuti. 24 E sono stato integro verso di lui e mi sono guardato dalla mia iniquità. 25 Perciò l’Eterno mi ha reso secondo la mia giustizia, secondo la mia purezza nel suo cospetto. 26 Tu ti mostri pietoso verso il pio, integro verso l’uomo integro; 27 ti mostri puro con il puro e ti mostri astuto con il perverso; 28 tu salvi la gente afflitta e il tuo sguardo si ferma sugli alteri, per abbassarli. 29 Sì, tu sei la mia lampada, o Eterno, e l’Eterno illumina le mie tenebre. 30 Con te io assalgo tutta una schiera, con il mio Dio salgo sulle mura. 31 La via di Dio è perfetta, la parola dell’Eterno è purificata con il fuoco. Egli è lo scudo di tutti quelli che sperano in lui. 32 Poiché chi è Dio all’infuori dell’Eterno? Chi è Rocca all’infuori del nostro Dio? 33 Iddio è la mia potente fortezza, e rende la mia via perfetta. 34 Egli rende i miei piedi simili a quelli delle cerve e mi rende saldo sui miei alti luoghi. 35 Egli ammaestra le mie mani alla battaglia e le mie braccia tendono un arco di rame. 36 Tu mi hai anche dato lo scudo della tua salvezza e la tua benignità mi ha reso grande. 37 Tu hai allargato la via ai miei passi e i miei piedi non hanno vacillato. 38 Io ho inseguito i miei nemici e li ho distrutti, e non sono tornato indietro prima di averli annientati. 39 Li ho annientati, schiacciati; non sono risorti; sono caduti sotto i miei piedi. 40 Tu mi hai cinto di forza per la guerra, tu hai fatto piegare sotto di me i miei avversari; 41 hai fatto voltare le spalle davanti a me ai miei nemici; quelli che mi odiavano io li ho distrutti. 42 Hanno guardato, ma non ci fu chi li salvasse; hanno gridato all’Eterno, ma egli non rispose loro; 43 io li ho tritati come polvere della terra, li ho pestati, calpestati, come il fango delle strade. 44 Tu mi hai liberato dalle contese del mio popolo, mi hai conservato capo di nazioni; un popolo che non conoscevo mi è stato sottoposto. 45 I figli degli stranieri mi hanno reso omaggio, al solo udire parlare di me, mi hanno ubbidito. 46 I figli degli stranieri sono venuti meno, sono usciti tremanti dai loro nascondigli. 47 Viva l’Eterno! Sia benedetta la mia rocca! e sia esaltato Iddio, la rocca della mia salvezza! 48 l’Iddio che fa la mia vendetta e mi sottomette i popoli, 49 che mi libera dalle mani dei miei nemici. Sì, tu mi innalzi sopra i miei avversari, mi liberi dall’uomo violento. 50 Perciò, o Eterno, ti loderò fra le nazioni e salmeggerò al tuo nome. 51 Egli accorda al suo re grandi liberazioni e usa benignità verso il suo unto, verso Davide e la sua progenie per sempre".
Davids segersång
1 Ps 18:1f. David sjöng denna sång22:1 denna sångEn snarlik version av psalmen finns i Psaltaren som Ps 18. till Herren när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och ur Sauls våld. 2 5 Mos 32:4. Han sade:
Herre, mitt bergfäste,
min borg och min räddare,
3 Ps 3:4, 144:2, Luk 1:69, Hebr 2:13. min Gud, min klippa
och min tillflykt,
min sköld och min frälsnings horn,
mitt värn och mitt skydd,
min frälsare som frälser mig
från våldet.
4 Till Herren, den högt lovade,
ropar jag,
och jag blir frälst från mina fiender.
5 Job 22:10, Ps 55:5, Jona 2:3. Dödens vågor omgav mig,
fördärvets strömmar skrämde mig.
6 Ps 116:3. Dödsrikets band omslöt mig,
dödens snaror mötte mig.
7 Ps 3:5, 120:1, Jona 2:3f. I min nöd åkallade jag Herren,
jag ropade till min Gud.
Från sitt tempel hörde han min röst,
mitt rop nådde hans öron.
8 Ps 68:9. Då skakade jorden och bävade,
himlens grundvalar darrade,
de skakade av hans brinnande vrede.
9 2 Mos 19:18, 24:17, 5 Mos 4:24, 32:22, Ps 97:3, Hebr 12:29. Rök steg ur hans näsa
och förtärande eld ur hans mun,
det gnistrade av glöd från honom.
10 Ps 99:1, 104:3. Han sänkte himlen och steg ner
med mörka moln under sina fötter,
11 han red på keruben och flög,
han svävade fram på vindens vingar.
12 Ps 97:2, Jes 45:15, 50:3. Han gjorde mörker till sitt skydd
omkring honom:
vattenmassor, tjocka moln.
13 Ur glansen framför honom
flammade glödande kol.
14 Ps 29:3.Herren dundrade från himlen,
den Högste höjde sin röst.
15 1 Sam 7:10, Ps 148:8. Han sköt pilar och skingrade dem,
blixtar och förvirrade dem.
16 Flodbäddar blev synliga,
jordens grundvalar blottades
för Herrens tillrättavisning,
för hans vredes stormvind.
17 Ps 32:6, 69:2f, 144:7. Han räckte sin hand från höjden
och grep tag i mig,
han drog mig upp
ur de väldiga vattnen.
18 1 Sam 23:1f. Han räddade mig
från min mäktige fiende,
från dem som hatade mig
och var starkare än jag.
19 De anföll mig på min olyckas dag,
men Herren var mitt stöd.
20 Han förde mig ut på rymlig plats,
han räddade mig
eftersom han älskar mig.
21 1 Sam 26:23, 1 Kung 8:32, Job 22:30, Ps 17:1, 24:4.Herren var god mot mig
efter min rättfärdighet,
han lönade mig
efter mina händers renhet,
22 för jag har hållit mig
på Herrens vägar
och inte avfallit från min Gud.
23 Jag har haft alla hans domar
för ögonen
och inte avvisat hans stadgar.
24 1 Kung 14:8, 15:5. Jag har varit fullkomlig inför honom
och aktat mig för synd.
25 1 Sam 26:23f. Ords 11:31. Därför har Herren lönat mig efter min rättfärdighet,
efter min renhet inför hans ögon.
26 Mot den trogne är du trofast,
mot den fullkomlige
är du fullkomlig.
27 3 Mos 26:23f, Ps 146:9, Ords 3:34, Hes 7:27. Mot den rene är du ren,
men mot den falske är du vrång.
28 Ords 29:23, Dan 4:34, Luk 1:51f, 1 Petr 5:5. Du frälser ett förtryckt folk,
men du har ögonen på de stolta
och ödmjukar dem.
29 Ps 112:4. Ja, du är min lampa, Herre,
Herren gör mitt mörker ljust.
30 2 Sam 5:6f, Ps 60:14, Fil 4:13. Med dig slår jag ner en armé,
med min Gud stormar jag murar.
31 Ps 12:7, 19:9, 119:140. Guds väg är fullkomlig,
Herrens ord är rent.
Han är en sköld för alla
som flyr till honom.
32 5 Mos 4:35, 32:39, 1 Sam 2:2, Jes 43:11, 44:6, 8. Vem är Gud förutom Herren,
vem är en klippa utom vår Gud?
33 Gud är mitt starka värn,
han gör min väg fullkomlig22:33han gör min väg fullkomligAndra handskrifter: "han leder den fullkomlige på hans väg"..
34 Ps 40:3, Hab 3:19. Du gör mina fötter som hindens
och ställer mig på mina höjder.
35 Ps 144:1. Du lär mina händer att strida,
mina armar
att spänna kopparbågen.
36 2 Sam 7:18, Ps 8:5, Ef 6:16f. Du ger mig din frälsnings sköld,
din ödmjukhet gör mig stor.
37 Ps 17:5, 31:9, Ords 4:12. Du gör plats för mina steg
där jag går,
mina fötter vacklar inte.
38 Jag förföljde mina fiender
och förgjorde dem,
jag vände inte förrän
jag gjort slut på dem.
39 Jag gjorde slut på dem och slog dem
så att de inte kunde resa sig,
de föll under mina fötter.
40 Du rustade mig med kraft
för striden,
du böjde mina motståndare
under mig.
41 2 Mos 23:27. Mina fiender drev du
på flykten för mig,
dem som hatade mig förintade jag.
42 Joh 9:31. De såg sig omkring,
men ingen räddare fanns,
till Herren,
men han svarade dem inte.
43 Jag malde dem till stoft på marken,
jag krossade dem
och trampade ner dem
som smuts på gatan.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider,
du bevarade mig
som ett huvud över hednafolk,
folk jag inte kände blev mina tjänare.
45 5 Mos 33:29, Ps 66:3, 72:9, 81:15. Främlingar kröp för mig,
så snart de hörde om mig
lydde de mig.
46 Främlingarnas mod vissnade bort,
bävande lämnade de sina fästen.
47 Herren lever!
Lovad är min klippa,
upphöjd är Gud,
min frälsnings klippa.
48 Gud, du har gett mig hämnd
och lagt folken under mig.
49 Du har fört mig ut från mina fiender,
du har upphöjt mig
över mina motståndare
och räddat mig från våldsmän.
50 Rom 15:9. Därför vill jag tacka dig
bland hednafolken, Herre,
och lovsjunga ditt namn,
51 2 Sam 7:8f, Ps 144:10. för du ger stora segrar till din kung
och visar nåd mot din smorde,
mot David och hans ätt till evig tid.