2 Samuel 24

6. Il censimento d’Israele. La peste. Il sacrificio offerto da Davide

1 L’Eterno si accese di nuovo d’ira contro Israele, e incitò Davide contro il popolo, dicendo: "Va’ e fa’ il censimento d’Israele e di Giuda". 2 Il re disse a Ioab, che era il capo dell’esercito e che era con lui: "Recati da tutte le tribù d’Israele, da Dan fino a Beer-Sceba, e fate il censimento del popolo perché io ne sappia il numero". 3 Ioab rispose al re: "L’Eterno, il tuo Dio, moltiplichi il popolo cento volte più di quello che è, e faccia sì che gli occhi del re, mio signore, possano vederlo! Ma perché il re mio signore prende piacere nel fare questo?". 4 Ma l’ordine del re prevalse contro Ioab e contro i capi dell’esercito, e Ioab e i capi dell’esercito partirono dalla presenza del re per andare a fare il censimento del popolo d’Israele. 5 Passarono il Giordano e si accamparono ad Aroer, a destra della città che è in mezzo alla valle di Gad, e presso Iazer. 6 Poi andarono in Galaad e nel paese di Tatim-Odsi; poi andarono a Dan-Iaan e nei dintorni di Sidone; 7 andarono alla fortezza di Tiro e in tutte le città degli Ivvei e dei Cananei, e finirono con il meridione di Giuda, e Beer-Sceba. 8 Percorsero così tutto il paese, e dopo nove mesi e venti giorni tornarono a Gerusalemme. 9 Ioab consegnò al re la cifra del censimento del popolo: c’erano in Israele ottocentomila uomini forti, adatti a portare le armi; e in Giuda, cinquecentomila. 10 Dopo che Davide ebbe fatto il censimento del popolo, provò un rimorso al cuore, e disse all’Eterno: "Io ho gravemente peccato in ciò che ho fatto; ma ora, o Eterno, perdona l’iniquità del tuo servo, poiché io ho agito con grande stoltezza". 11 E quando Davide si fu alzato la mattina, la parola dell’Eterno fu così rivolta al profeta Gad, il veggente di Davide: 12 "Va’ a dire a Davide: ‘Così dice l’Eterno: Io ti propongo tre cose: scegline una, e quella farò’". 13 Gad venne dunque a Davide, gli riferì questo, e disse: "Vuoi sette anni di carestia nel tuo paese, oppure tre mesi di fuga davanti ai tuoi nemici che ti inseguono, oppure tre giorni di peste nel tuo paese? Ora rifletti e vedi che cosa io debba rispondere a colui che mi ha mandato". 14 Davide disse a Gad: "Io sono in una grande angoscia! Ebbene, che cadiamo nelle mani dell’Eterno, perché le sue compassioni sono immense; ma che io non cada nelle mani degli uomini!". 15 Così l’Eterno mandò la peste in Israele, da quella mattina fino al tempo fissato; e da Dan a Beer-Sceba morirono settantamila persone del popolo. 16 Mentre l’angelo stendeva la sua mano su Gerusalemme per distruggerla, l’Eterno si pentì della calamità che aveva inflitta, e disse all’angelo che distruggeva il popolo: "Basta; ritira ora la tua mano!". Ora l’angelo dell’Eterno si trovava presso l’aia di Arauna, il Gebuseo. 17 Davide, vedendo l’angelo che colpiva il popolo, disse all’Eterno: "Sono io che ho peccato; sono io che ho agito ingiustamente; ma queste pecore che hanno fatto? La tua mano si volga dunque contro di me e contro la casa di mio padre!". 18 Quel giorno Gad venne da Davide, e gli disse: "Sali, erigi un altare all’Eterno nell’aia di Arauna, il Gebuseo". 19 E Davide salì, secondo la parola di Gad, come l’Eterno aveva comandato. 20 Arauna guardò e vide il re e i suoi servi che si dirigevano verso di lui; e Arauna uscì e si prostrò davanti al re, con la faccia a terra. 21 Poi Arauna disse: "Perché il re, mio signore, viene dal suo servo?". E Davide rispose: "Per comprare da te quest’aia ed erigervi un altare all’Eterno, affinché la piaga cessi di infierire sul popolo". 22 Arauna disse a Davide: "Il re, mio signore, prenda e offra quello che gli piacerà! Ecco i buoi per l’olocausto; e le macchine per trebbiare e gli arnesi per i buoi serviranno da legna. 23 Tutte queste cose, o re, Arauna te le dà". Poi Arauna disse al re: "L’Eterno, il tuo Dio, ti sia propizio!". 24 Ma il re rispose ad Arauna: "No, io comprerò da te queste cose per il loro prezzo e non offrirò all’Eterno, al mio Dio, olocausti che non mi costino nulla". E Davide comprò l’aia e i buoi per cinquanta sicli d’argento; 25 costruì là un altare all’Eterno e offrì olocausti e sacrifici di ringraziamento. Così l’Eterno fu placato verso il paese, e la piaga cessò di infierire sul popolo.

Davids folkräkning

1 *1 Krön 21:1f. Åter upptändes Herrens vrede mot Israel, och han eggade David mot dem och sade: "Gå och räkna Israel och Juda." 2 *2 Mos 30:12f, Dom 20:1. Då sade kungen till Joab, befälhavaren*24:2Joab, befälhavarenAndra handskrifter: "Joab och befälhavarna". för hans här som var med honom: "Res runt bland Israels alla stammar, från Dan till Beer-Sheba, och räkna folket*24:2räkna folketFolkräkningar var impopulära, eftersom de ofta förknippades med krigstjänst eller skatt (2 Mos 30:13, Luk 2:1). så att jag får veta hur många de är." 3 Joab svarade kungen: "Må Herren din Gud föröka folket hundrafalt mer än vad det är, och må min herre kungen få se det med egna ögon. Men varför vill min herre kungen göra det här?" 4 Men kungens ord stod fast mot Joab och härförarna. Och Joab och härförarna gav sig i väg på kungens uppdrag för att räkna folket i Israel.

5 *5 Mos 2:36, Jos 13:16. De gick*24:5De gickDen beskrivna resrutten gick österut och sedan motsols runt landet. över Jordan och slog läger vid Aroer på högra sidan om staden i Gads dal mot Jaeser. 6 *1 Mos 14:14, Jos 19:28. Därifrån kom de till Gilead och Tatim-Hodshis land*24:6Tatim-Hodshis landAndra handskrifter: "hetiternas land i riktning mot Kadesh".. Sedan kom de till Dan-Jaan och vek av mot Sidon. 7 Därefter kom de till Tyrus befästningar och till hiveernas och kananeernas alla städer. De drog vidare till Negev i Juda, ända till Beer-Sheba. 8 När de hade rest runt i hela landet kom de hem efter nio månader och tjugo dagar till Jerusalem. 9 *1 Krön 27:24. Och Joab meddelade kungen resultatet av folkräkningen: I Israel fanns 800 000 vapenföra män, beväpnade med svärd, och Juda män var 500 000.

Domen över Davids synd

10 *2 Sam 12:13. Men Davids samvete slog honom när han hade räknat folket, och han sade till Herren: "Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men Herre, förlåt nu din tjänares skuld, för jag har handlat mycket dåraktigt."

11 *1 Sam 9:9, 22:5. När David steg upp på morgonen kom Herrens ord till profeten Gad,*24:11GadBetyder "lycka" (jfr 1 Mos 30:11). Hade varnat David tidigare (1 Sam 22:5). Davids siare. Han sade: 12 "Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig." 13 *Jer 29:17, Hes 6:11f. Då gick Gad in till David och meddelade honom detta och sade till honom: "Ska det komma svält i ditt land i sju*24:13sjuAndra handskrifter: "tre". år? Eller ska du fly i tre månader för dina fiender medan de förföljer dig? Eller ska pest drabba ditt land i tre dagar? Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig."

14 David svarade Gad: "Jag är i svår vånda. Men låt oss falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är stor. I människors hand vill jag inte falla." 15 *1 Krön 21:14.Herren sände då pest i Israel, från morgonen fram till den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog från Dan till Beer-Sheba. 16 *2 Mos 12:23. Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som fördärvade folket: "Det är nog! Dra tillbaka din hand." Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats. 17 *4 Mos 16:22. Men när David fick se ängeln som slog folket sade han till Herren: "Det är jag som har syndat, det är jag som har gjort fel. Men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand drabba mig och min fars hus."

David bygger ett altare åt Herren

18 Gad kom till David samma dag och sade till honom: "Gå och res ett altare åt Herren på jebusiten Araunas*24:18AraunaMotsvarar kanske ewrine, "herreman" på hurritiska som kan ha varit jebusiternas språk. tröskplats."*24:18tröskplatsMarken låg strax norr om Davids stad där templet senare restes (2 Krön 3:1).19 David gick i väg som Herren hade befallt genom Gad.

20 När Arauna blickade ut och fick se kungen och hans tjänare komma till honom, gick han ut och föll ner till marken på sitt ansikte för kungen. 21 Arauna sade: "Varför kommer min herre kungen till sin tjänare?" David svarade: "För att köpa tröskplatsen av dig och där bygga ett altare åt Herren så att plågan upphör bland folket." 22 Då sade Arauna till David: "Min herre kungen får ta till sitt offer vad han önskar. Här är boskapen till brännoffer, och här är tröskvagnarna och boskapens ok till ved. 23 Alltsammans, o konung, ger Arauna till kungen." Och Arauna sade till kungen: "Må Herren din Gud vara nådig mot dig."

24 Men kungen svarade Arauna: "Nej, jag vill köpa det av dig till ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt Herren min Gud brännoffer som jag har fått för intet." Så köpte David tröskplatsen och boskapen för femtio siklar silver*24:24femtio siklar silverDrygt ett halvt kg eller fem årslöner för arbetaren (jfr Dom 17:10). Den högre summan som nämns i 1 Krön 21:25 (600 siklar guld) gällde troligen hela markområdet, inte bara tröskplatsen.. 25 *1 Krön 22:1, 2 Krön 3:1. Och David byggde där ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och Herren hörde bönerna för landet, och plågan avvärjdes från Israel.