2 Samuel 13

Incesto di Amnon. Amnon assassinato dai servi di Absalom suo fratello. Fuga di Absalom

1 Dopo queste cose avvenne che Absalom, figlio di Davide, aveva una sorella di nome Tamar, che era di bell’aspetto; e Amnon, figlio di Davide, se ne innamorò. 2 Amnon si appassionò a tal punto per Tamar sua sorella da diventarne malato; perché lei era vergine e sembrava difficile ad Amnon di poterle fare qualcosa. 3 Ora Amnon aveva un amico, di nome Ionadab, figlio di Simea, fratello di Davide; e Ionadab era un uomo molto astuto. 4 Questi gli disse: "O figlio del re, perché continui a dimagrire in questo modo, giorno dopo giorno? Non me lo vuoi dire?". Amnon gli rispose: "Sono innamorato di Tamar, sorella di mio fratello Absalom". 5 Ionadab gli disse: "Mettiti a letto e fingiti malato; e quando tuo padre verrà a vederti, digli: ‘Fa’, ti prego, che mia sorella Tamar venga a darmi da mangiare e a preparare il cibo in mia presenza, così che io lo veda; e lo mangerò quando mi sarà servito dalle sue mani’". 6 Amnon dunque si mise a letto e si finse ammalato; e quando il re lo venne a vedere, Amnon gli disse: "Fa’, ti prego, che mia sorella Tamar venga e faccia un paio di frittelle in mia presenza; così le mangerò quando mi saranno servite dalle sue mani". 7 Allora Davide mandò a casa di Tamar a dirle: "Va’ a casa di Amnon, tuo fratello, e preparagli qualcosa da mangiare". 8 Tamar andò a casa di Amnon suo fratello, che giaceva a letto. Lei prese della farina stemperata, la impastò, ne fece delle frittelle in sua presenza, e le cosse. 9 Poi, prese la padella, tolse le frittelle e gliele mise davanti; ma egli rifiutò di mangiare, e disse: "Fate uscire di qui tutta la gente". 10 E tutti uscirono. Allora Amnon disse a Tamar: "Portami il cibo in camera e lo prenderò dalle tue mani". Allora Tamar prese le frittelle che aveva fatto e le portò in camera ad Amnon suo fratello. 11 E mentre gliele porgeva perché mangiasse, egli la afferrò, e le disse: "Vieni a unirti a me, sorella mia". 12 Essa gli rispose: "No, fratello mio, non farmi violenza; questo non si fa in Israele; non commettere una tale infamia! 13 Io dove andrei a portare la mia vergogna? E quanto a te, tu saresti considerato tra gli scellerati in Israele. Ti prego, parlane piuttosto al re, ed egli non mi negherà a te". 14 Ma egli non volle darle ascolto; ed essendo più forte di lei, la violentò e si unì a lei. 15 Poi Amnon concepì verso di lei un odio fortissimo; tanto che l’odio per lei fu maggiore dell’amore di cui l’aveva amata prima. 16 E le disse: "Alzati, vattene!". Lei gli rispose: "Non mi fare, scacciandomi, un torto maggiore di quello che mi hai già fatto". Ma egli non volle ascoltarla. 17 Anzi, chiamato il servo che lo assisteva, gli disse: "Caccia via costei lontano da me e chiudile la porta dietro!". 18 Ora lei portava una tunica con le maniche, poiché le figlie del re portavano simili vesti finché erano vergini. Il servo di Amnon dunque la mise fuori e le chiuse la porta dietro. 19 E Tamar si sparse della cenere sulla testa, si stracciò di dosso la tunica con le maniche, e, mettendosi la mano sul capo, se ne andò gridando. 20 Absalom, suo fratello, le disse: "Forse Amnon, tuo fratello, è stato con te? Per ora, taci, sorella mia; è tuo fratello, non tormentarti per questo". Allora Tamar, desolata, rimase in casa di Absalom, suo fratello. 21 Il re Davide udì tutte queste cose, e ne fu fortemente adirato. 22 Absalom non rivolse parola ad Amnon, né in bene né in male; poiché odiava Amnon perché aveva violentato Tamar, sua sorella. 23 Due anni dopo, Absalom fece tosare le sue pecore a Baal-Asor presso Efraim, e invitò tutti i figli del re. 24 Absalom andò a trovare il re, e gli disse: "Ecco, il tuo servo ha i tosatori; ti prego, venga anche il re con i suoi servitori a casa del tuo servo!". 25 Ma il re disse ad Absalom: "No, figlio mio, non andiamo tutti, per non esserti di peso". E benché Absalom insistesse, il re non volle andare; ma gli diede la sua benedizione. 26 Allora Absalom disse: "Se non vuoi venire tu, ti prego, permetti ad Amnon, mio fratello, di venire con noi". Il re gli rispose: "E perché dovrebbe venire con te?". 27 Ma Absalom tanto insistette che Davide lasciò andare con lui Amnon e tutti i figli del re. 28 Ora Absalom diede quest’ordine ai suoi servi: "Badate, quando Amnon avrà il cuore riscaldato dal vino, e io vi dirò: ‘Colpite Amnon!’, voi uccidetelo, e non abbiate paura; non sono io che ve lo comando? Fatevi coraggio e comportatevi da forti!". 29 I servi di Absalom fecero ad Amnon come Absalom aveva comandato. Allora tutti i figli del re si alzarono, montarono ciascuno sul suo mulo e se ne fuggirono. 30 Mentre essi erano ancora per la strada, giunse a Davide la notizia che Absalom aveva ucciso tutti i figli del re e che nessuno di loro era sopravvissuto. 31 Allora il re si alzò, si strappò le vesti e si gettò per terra; e tutti i suoi servi gli stavano dietro, con le vesti stracciate. 32 Ma Ionadab, figlio di Simea, fratello di Davide, prese a dire: "Non dica il mio signore che tutti i giovani, figli del re, sono stati uccisi; soltanto Amnon è morto. Per Absalom era una cosa decisa fin dal giorno che Amnon violentò sua sorella Tamar. 33 Così dunque non si affligga il re, mio signore, come se tutti i figli del re fossero morti; soltanto Amnon è morto". Ora Absalom si era dato alla fuga. 34 Il giovane che stava di sentinella alzò gli occhi, guardò, ed ecco che una gran folla di gente veniva per la via di ponente dal lato del monte. 35 Ionadab disse al re: "Ecco i figli del re che arrivano! La cosa sta come il tuo servo ha detto". 36 Appena egli ebbe finito di parlare, ecco giungere i figli del re, i quali alzarono la voce e piansero; e anche il re e tutti i suoi servi versarono abbondanti lacrime. 37 Quanto ad Absalom, fuggì e andò da Talmai, figlio di Ammiur, re di Ghesur. Davide faceva cordoglio per suo figlio ogni giorno. 38 Absalom rimase tre anni a Ghesur, dove era andato dopo essersi dato alla fuga. 39 Poi l’ira del re Davide contro Absalom si calmò perché Davide si era consolato della morte di Amnon.

Amnon och Tamar

1 *2 Sam 3:2. Därefter hände följande: Davids son Absalom hade en vacker syster som hette Tamar, och Davids son Amnon*13:1Absalom ... Tamar ... AmnonBetyder "fadern är frid", "dadelpalm" (Höga V 7:7) och "trofast". blev förälskad i henne. 2 Amnon längtade så efter sin syster Tamar att han blev sjuk, för hon var jungfru och det tycktes omöjligt för Amnon att göra något med henne. 3 *1 Sam 16:9, 2 Sam 21:21, 1 Krön 2:13. Men han hade en vän som hette Jonadab, son till Davids bror Shima. Jonadab var en mycket klok man.

4 Han sade nu till honom: "Varför ser du så tärd ut morgon efter morgon, du kungason? Säg mig vad det är!" Amnon svarade honom: "Jag är förälskad i Tamar, min bror Absaloms syster*13:4min bror Absaloms systerHelsyster till Absalom men halvsyster till Amnon (jfr 3:3f). ." 5 Jonadab sade till honom: "Lägg dig på din säng och spela sjuk. När din far kommer och besöker dig, säg då till honom: Låt min syster Tamar komma och ge mig något att äta, och låt henne laga maten inför mina ögon så att jag kan se det och äta den ur hennes hand."

6 Amnon gick och lade sig och låtsades vara sjuk. När kungen kom och besökte honom sade Amnon till kungen: "Låt min syster Tamar komma hit och baka ett par kakor*13:6kakorGrundtexten har ett ovanligt ord (hebr. levivót) som kan översättas "hjärtkakor". inför mina ögon, så att jag kan få äta dem ur hennes hand."

7 Då sände David bud in i huset till Tamar och lät säga: "Gå till din bror Amnons hus och laga lite mat åt honom." 8 Då gick Tamar till sin bror Amnons hus där han låg till sängs. Hon tog deg och knådade den och gjorde kakor inför hans ögon och gräddade kakorna. 9 Därefter tog hon pannan och lade upp dem framför honom. Men han ville inte äta. Amnon sade: "Låt alla gå ut härifrån." När alla hade gått 10 sade Amnon till Tamar: "Kom in med maten hit till kammaren, så att jag får äta ur din hand." Tamar tog kakorna som hon hade bakat och bar in dem i kammaren till sin bror Amnon. 11 Men när hon kom fram med dem till honom för att han skulle äta, grep han tag i henne och sade: "Kom och ligg med mig, min syster." 12 *3 Mos 18:9, 20:17, 5 Mos 27:22. Men hon svarade honom: "Nej, min bror, kränk mig inte! Sådant får inte ske i Israel, gör inte en sådan dårskap! 13 Vart skulle jag ta vägen med min skam? Och du skulle ses som en dåre i Israel. Tala nu med kungen, han skulle inte neka dig att få mig." 14 Men han ville inte lyssna på henne, och eftersom han var starkare än hon, tvingade han sig på henne och låg med henne.

15 Sedan greps Amnon av ett mycket starkt hat mot henne. Hatet som han kände mot henne var större än kärleken han hade haft till henne. Amnon sade till henne: "Upp med dig och gå din väg!" 16 Då sade hon till honom: "Nej! Att förskjuta mig vore ännu värre än det andra som du har gjort med mig." Men han ville inte lyssna på henne 17 utan ropade på den unge man som var hans tjänare och sade: "Skicka ut den här kvinnan härifrån och regla dörren efter henne!"

18 Tamar hade en hellång*13:18hellångAnnan översättning: "färggrann" (jfr 1 Mos 37:3 med not). dräkt på sig, för kungens döttrar bar sådana kåpor så länge de var jungfrur. När tjänaren hade fört ut henne och reglat dörren efter henne, 19 *Job 2:12, 1 Sam 4:12, Est 4:1, Jer 2:37. tog Tamar aska och strödde över sitt huvud och rev sönder den hellånga dräkten som hon hade på sig. Hon lade handen på huvudet*13:19lade handen på huvudetKvinnlig sorgegest, känd t ex från den feniciske kungen Ahirams sarkofag (1200-tal f Kr). och gick där och ropade i sin nöd. 20 Då sade hennes bror Absalom till henne: "Har din bror Amnon varit tillsammans med dig? Var nu tyst om det här, min syster. Han är ju din bror. Låt det inte gå dig djupt till sinnes." Så stannade Tamar i sin bror Absaloms hus, ensam och övergiven.

21 Men kung David fick höra om allt detta och blev mycket upprörd. 22 Och Absalom sade inte ett ord till Amnon, varken gott eller ont, för Absalom hatade Amnon för att han hade kränkt hans syster Tamar.

Absalom dödar Amnon

23 Två år därefter hade Absalom fårklippning*13:23fårklippningFestlighet på våren (jfr 1 Sam 25:7). i Baal-Hasor*13:23Baal-HasorLåg troligen bland bergen drygt 2 mil norr om Jerusalem., som ligger vid Efraim. Och Absalom bjöd in kungens alla söner. 24 *1 Sam 25:2, 36. Absalom gick till kungen och sade: "Din tjänare ska ha fårklippning. Vill inte kungen och hans tjänare följa med mig dit?" 25 Men kungen svarade Absalom: "Nej, min son. Vi kan inte gå med allesammans, vi vill inte bli till besvär för dig." Trots att Absalom bad honom enträget ville kungen inte gå med, utan tog avsked av honom. 26 Då sade Absalom: "Om inte, kan väl min bror Amnon få gå med oss?" Kungen frågade honom: "Varför skulle han följa med dig?" 27 Men Absalom bad honom så enträget att han lät Amnon och alla de andra kungasönerna gå med honom.

28 Och Absalom befallde sina tjänare: "Se efter när Amnons hjärta blir glatt av vinet. När jag säger till er: Hugg ner Amnon, ska ni döda honom. Var inte rädda, det är jag som har gett er befallningen. Var modiga och tappra." 29 Och Absaloms tjänare gjorde med Amnon som Absalom hade befallt. Då bröt kungens alla söner upp och red i väg på sina mulåsnor och flydde.

30 Medan de ännu var på väg nåddes David av ryktet att Absalom hade huggit ner kungens alla söner och att inte en enda av dem var kvar. 31 Då reste sig kungen och rev sönder sina kläder och lade sig på marken, och alla hans tjänare stod där med sönderrivna kläder. 32 Men Jonadab, son till Davids bror Shima, sade: "Min herre får inte tro att de har dödat alla de unga männen, kungens söner, för det är bara Amnon som är död. Det har skett på Absaloms order och blev bestämt redan den dag då Amnon våldtog hans syster Tamar. 33 Min herre kungen ska inte sätta tilltro till ryktet att alla kungens söner är döda. Det är bara Amnon som är död." 34 Under tiden flydde Absalom.

Men mannen som höll vakt lyfte blicken och fick se att det kom mycket folk från vägen bakom honom vid sidan av berget. 35 Då sade Jonadab till kungen: "Här kommer nu kungens söner. Det var som din tjänare sade." 36 Just när han hade sagt detta, kom kungasönerna in och de brast i gråt. Också kungen och alla hans tjänare grät mycket.

37 Men Absalom hade flytt och begett sig till Talmaj*13:37TalmajAbsaloms morfar (3:3). Geshur låg öster om Galileiska sjön, ca 15 mil bort., Ammihurs son, kungen i Geshur. David sörjde sin son varje dag. 38 Sedan Absalom hade flytt och begett sig till Geshur stannade han där i tre år. 39 Detta avhöll kung David från att dra ut mot Absalom, för han hade blivit tröstad i sin sorg över Amnons död.