2 Samuel 1

Davide riceve la notizia della morte di Saul e di Gionatan

1 Dopo la morte di Saul, Davide, tornato dalla sconfitta degli Amalechiti, si fermò due giorni a Siclag. 2 Al terzo giorno, ecco arrivare dall’accampamento di Saul, un uomo con le vesti stracciate e con il capo sparso di polvere, il quale, giunto alla presenza di Davide, si gettò in terra e gli si prostrò dinanzi. 3 Davide gli chiese: "Da dove vieni?". L’altro gli rispose: "Sono fuggito dall’accampamento d’Israele". 4 Davide gli disse: "Che è successo? dimmelo, ti prego". Egli rispose: "Il popolo è fuggito dal campo di battaglia, e molti uomini sono caduti e sono morti; anche Saul e Gionatan, suo figlio, sono morti". 5 Davide domandò al giovane che gli raccontava queste cose: "Come sai che sono morti Saul e Gionatan, suo figlio?". 6 Il giovane che gli raccontava queste cose, disse: "Mi trovavo per caso sul monte Ghilboa e vidi Saul che si appoggiava sulla sua lancia e i carri e i cavalieri stavano per raggiungerlo. 7 Lui si voltò indietro, mi vide e mi chiamò. Io risposi: ‘Eccomi’. 8 Mi chiese: ‘Chi sei tu?’. Io gli risposi: ‘Sono un Amalechita’. 9 Lui mi disse: ‘Avvicinati e uccidimi, poiché mi ha preso la vertigine, ma sono sempre vivo’. 10 Io dunque mi avvicinai e lo uccisi, perché sapevo che, una volta caduto, non avrebbe potuto vivere. Poi presi il diadema che aveva in testa e il braccialetto che aveva al braccio e li ho portati qui al mio signore". 11 Allora Davide prese le sue vesti e le stracciò; e lo stesso fecero tutti gli uomini che erano con lui. 12 E fecero cordoglio e piansero e digiunarono fino a sera, a causa di Saul, di Gionatan, suo figlio, del popolo dell’Eterno e della casa d’Israele, perché erano caduti per la spada. 13 Poi Davide chiese al giovane che gli aveva raccontato quelle cose: "Di dove sei tu?". Egli rispose: "Sono figlio di uno straniero, di un Amalechita". 14 E Davide gli disse: "Come mai non hai temuto di stendere la mano per uccidere l’unto dell’Eterno?". 15 Poi chiamò uno dei suoi uomini, e gli disse: "Avvicinati e colpisci costui!". Quello lo colpì, ed egli morì. 16 Davide gli disse: "Il tuo sangue ricada sul tuo capo, poiché la tua bocca ha testimoniato contro di te quando hai detto: ‘Io ho ucciso l’unto dell’Eterno’".

Elegia di Davide per la morte di Saul e di Gionatan

17 Allora Davide compose questa elegia su Saul e su Gionatan, suo figlio, 18 e ordinò che fosse insegnata ai figli di Giuda. È l’elegia dell’arco. Si trova scritta nel Libro del Giusto:

19 "Il fiore dei tuoi figli, o Israele, giace ucciso sulle tue alture! Come mai sono caduti quei prodi? 20 Non portate la notizia a Gat, non lo pubblicate per le strade di Ascalon; le figlie dei Filistei ne gioirebbero, le figlie degli incirconcisi ne farebbero festa. 21 O monti di Ghilboa, su di voi non cada più né rugiada né pioggia, né ci siano più campi per le offerte; poiché là fu gettato via lo scudo dei prodi, lo scudo di Saul, che l’olio non ungerà più. 22 L’arco di Gionatan non tornava mai dalla battaglia senza avere sparso sangue di uccisi, senza aver trafitto grasso di prodi; e la spada di Saul non tornava indietro senza avere colpito. 23 Saul e Gionatan, tanto amati e cari, mentre erano in vita, non sono stati divisi nella loro morte. Erano più veloci delle aquile, più forti dei leoni! 24 Figlie d’Israele, piangete su Saul, che vi rivestiva deliziosamente di scarlatto, che alle vostre vesti metteva degli ornamenti d’oro. 25 Come mai sono caduti i prodi in mezzo alla battaglia? Come mai venne ucciso Gionatan sulle tue alture? 26 Io sono in angoscia a causa tua, o Gionatan, fratello mio; tu mi eri molto caro e il tuo amore per me era più meraviglioso dell’amore delle donne. 27 Come mai sono caduti i prodi? come mai sono state infrante le loro armi?".

Budskapet om Sauls död

1 *1 Sam 30:17f, 26. Efter Sauls död, när David hade kommit tillbaka efter segern över Amalek, var han två dagar i Siklag.*1:1SiklagDavids läger nära Beer-Sheba (1 Sam 30), nästan 15 mil söder om Sauls här.2 *Jos 7:6, 1 Sam 4:12. Och se, på tredje dagen kom en man från Sauls här, med kläderna sönderrivna och med jord på huvudet. När han kom in till David, föll han ner till marken och bugade sig. 3 David frågade honom: "Varifrån kommer du?" Han svarade: "Jag har flytt från Israels här." 4 David sade till honom: "Hur har det gått? Berätta för mig." Han sade: "Folket har flytt från striden och många har fallit och dött. Saul och hans son Jonatan är också döda."

5 David frågade den unge mannen som berättade det för honom: "Hur vet du att Saul och hans son Jonatan är döda?" 6 *1 Sam 31:1f. Den unge mannen som berättade det för honom svarade: "Jag råkade vara där på berget Gilboa, och där stödde sig Saul mot sitt spjut medan vagnar och ryttare ansatte honom. 7 När han vände sig om och fick se mig ropade han på mig, och jag svarade: Här är jag. 8 Han frågade mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var amalekit.*1:8amalekitIsraels arvfiender, en sydlig nomadstam som Saul hade bekämpat (se 1 Sam 15). De hade nyligen rövat bort Davids familj (1 Sam 30:1f).

9 Då sade han till mig: Ställ dig över mig och ge mig dödsstöten. Dödsångesten griper mig*1:9dödsångestAnnan översättning: "yrsel", "mörker" (så Septuaginta)., för livet är fortfarande kvar i mig. 10 Då gick jag fram till honom och dödade honom, för jag visste att han inte skulle överleva sitt fall. Och jag tog kronan som satt på hans huvud och ett armband som han hade på armen och tog med dem hit till min herre." 11 Då grep David tag i sina kläder och rev sönder*1:11kläder … rev sönderUttryck för sorg (jfr 1 Mos 37:29, 34, Job 1:20). dem. Detsamma gjorde alla som var hos honom. 12 De höll dödsklagan och grät och fastade ända till kvällen för Saul och hans son Jonatan, och för Herrens folk och för Israels hus, därför att de hade fallit för svärd.

13 David frågade den unge mannen som hade berättat det för honom: "Varifrån är du?" Han svarade: "Jag är son till en amalekit som lever här som främling." 14 *1 Sam 24:7, 26:11, Ps 105:15. David sade till honom: "Hur vågade du räcka ut din hand och förgöra Herrens smorde*1:14HERRENS smordeGuds utvalde, helgade kung, en förebild till Messias (Apg 10:38).?" 15 Och David kallade på en av de unga männen och sade till honom: "Kom hit och hugg ner honom!" Och han stack ner honom så att han dog. 16 David sade till honom: "Ditt blod ska komma över ditt eget huvud,*1:16blod … över ditt eget huvudDvs ansvarig för sin egen död. för din egen mun vittnade mot dig när du sade: Jag har dödat Herrens smorde."

Sorgesång över Saul och Jonatan

17 David sjöng denna sorgesång över Saul och hans son Jonatan, 18 *Jos 10:13. och han bestämde att man skulle lära Juda barn "Bågsången", som finns nertecknad i "Den redliges bok":

19 "Ditt majestät*1:19Ditt majestätAnnan översättning: "Hjorten"., Israel,

ligger slaget på dina höjder.

Hur har inte hjältarna fallit!

20 *Mika 1:10. Förkunna det inte i Gat,

ropa inte ut det

på Ashkelons gator,

så att inte filisteernas döttrar

gläder sig,

de oomskurnas döttrar fröjdar sig.

21 Ni Gilboas berg,

på er må det varken falla

dagg eller regn

och inte finnas fält för offergåvor,

för hjältarnas sköld

ligger nersölad där,

Sauls sköld blir aldrig mer

smord med olja.*1:21smord med oljaVård av sköldens läderöverdrag, samtidigt en anspelning på Sauls ställning som "Herrens smorde".

22 *1 Sam 14:6f, 47f. Från slagnas blod,

från hjältars hull

vek inte Jonatans båge,

vände inte Sauls svärd

hungrigt tillbaka.

23 Saul och Jonatan,

älskade och ljuvliga i livet

och inte åtskilda i döden.

De var snabbare än örnar,

starkare än lejon.

24 Ni Israels döttrar, gråt över Saul,

som klädde er

i scharlakan och prakt

och prydde era kläder

med smycken av guld.

25 Hur har inte hjältarna

fallit mitt i striden!

Jonatan ligger slagen

på dina höjder.

26 *1 Sam 18:3, 19:1. Jag sörjer dig,

Jonatan, min broder.

Du var mycket ljuvlig för mig,

din kärlek till mig var underbar,

mer än kvinnors kärlek.

27 Hur har inte hjältarna fallit

och krigets vapen förstörts!"