2 Samuel 9

Benevolenza di Davide verso Mefiboset, figlio di Gionatan

1 Davide disse: "È rimasto ancora qualcuno della casa di Saul a cui io possa fare del bene per amore di Gionatan?". 2 Ora c’era un servo della casa di Saul, per nome Siba, che fu fatto venire da Davide. Il re gli chiese: "Sei tu Siba?". Egli rispose: "Servo tuo". 3 Il re gli disse: "C’è ancora qualcuno della casa di Saul a cui io possa fare del bene per amore di Dio?". Siba rispose al re: "C’è ancora un figlio di Gionatan, che ha i piedi storpi". 4 Il re gli disse: "Dov’è?". Siba rispose al re: "È in casa di Machir, figlio di Ammiel, a Lodebar". 5 Allora il re lo mandò a prendere in casa di Machir, figlio di Ammiel, a Lodebar. 6 E Mefiboset, figlio di Gionatan, figlio di Saul venne da Davide, si gettò con la faccia a terra e si prostrò davanti a lui. Davide disse: "Mefiboset!": Ed egli rispose: "Ecco il tuo servo!". 7 Davide gli disse: "Non temere, perché io non mancherò di trattarti con bontà per amore di Gionatan tuo padre, e ti restituirò tutte le terre di Saul tuo antenato e tu mangerai sempre alla mia mensa". 8 Mefiboset si inchinò profondamente, e disse: "Che cos’è il tuo servo, che tu ti degni guardare un cane morto come sono io?". 9 Allora il re chiamò Siba, servo di Saul, e gli disse: "Tutto quello che apparteneva a Saul e a tutta la sua casa io lo do al figlio del tuo signore. 10 Tu dunque, con i tuoi figli e con i tuoi servi, coltiva le sue terre e fa’ le raccolte, affinché il figlio del tuo signore abbia del pane da mangiare; Mefiboset, figlio del tuo signore, mangerà sempre alla mia mensa". Ora Siba aveva quindici figli e venti servi. 11 Siba disse al re: "Il tuo servo farà tutto quello che il re mio signore ordina al suo servo". Mefiboset mangiò alla mensa di Davide come uno dei figli del re. 12 Ora Mefiboset aveva un figlio di nome Mica; e tutti quelli che stavano in casa di Siba erano servi di Mefiboset. 13 Mefiboset dimorava a Gerusalemme perché mangiava sempre alla mensa del re. Era zoppo da entrambi i piedi.

David och Mefiboshet

1 *1 Sam 20:15. David frågade: "Finns det någon kvar av Sauls hus som jag kan visa godhet mot för Jonatans skull?"*9:1för Jonatans skullSå som Jonatan hade bett honom göra (1 Sam 20:15).2 Sauls hus hade haft en tjänare som hette Siba, och honom hämtade man nu till David.

Kungen frågade honom: "Är du Siba?" Han svarade: "Jag är din tjänare." 3 *1 Sam 20:14f, 2 Sam 4:4. Kungen frågade: "Finns det ingen kvar av Sauls hus mot vilken jag kan visa Guds godhet?" Siba svarade kungen: "Det finns kvar en son till Jonatan, en som är förlamad i fötterna." 4 *2 Sam 17:27f. Kungen frågade: "Var finns han?" Han svarade: "Han är nu hos Makir, Ammiels son, i Lo-Debar*9:4Makir ... i Lo-DebarStrax öster om Galileiska sjön. Makir hjälpte senare även David (17:27).." 5 Då sände kung David och lät hämta honom från Ammiels son Makirs hus i Lo-Debar.

6 När Mefiboshet, Jonatans son, Sauls sonson, kom till David, föll han ner på sitt ansikte och bugade sig. David sade: "Mefiboshet." Han svarade: "Jag är din tjänare." 7 David sade till honom: "Var inte rädd, för jag vill visa godhet mot dig för din far Jonatans skull. Jag ska ge tillbaka till dig all mark som tillhört din farfar Saul, och du ska alltid äta vid mitt bord." 8 *1 Sam 24:15, 2 Kung 8:13. Då bugade han sig och sade: "Vad är din tjänare, att du skulle bry dig om en död hund som jag?" 9 Sedan kallade kungen till sig Sauls tjänare Siba och sade till honom: "Allt som tillhörde Saul och hela hans hus har jag gett åt din herres son. 10 Du och dina söner och dina tjänare ska bruka jorden åt honom och bärga skörden så att din herres son har bröd att äta. Men Mefiboshet, din herres son, ska alltid äta vid mitt bord." Siba hade femton söner och tjugo tjänare, 11 och han sade till kungen: "Din tjänare ska göra allt som min herre kungen befaller sin tjänare." Och Mefiboshet åt vid Davids bord som en av kungens söner.

12 Mefiboshet hade en liten son som hette Mika. Och alla som bodde i Sibas hus blev Mefiboshets tjänare. 13 Själv bodde Mefiboshet i Jerusalem, eftersom han alltid åt vid kungens bord. Han var halt på båda fötterna.