2 Samuel 15

Ribellione di Absalom. Fuga di Davide

1 Dopo queste cose, Absalom si procurò una carrozza, dei cavalli, e cinquanta uomini che correvano davanti a lui. 2 Absalom si alzava la mattina presto e si metteva da un lato della strada che conduceva alle porte della città; quando qualcuno, avendo un processo, si recava dal re per chiedere giustizia, Absalom lo chiamava, e gli diceva: "Di quale città sei?", l’altro gli rispondeva: "Il tuo servo è di tale e tale tribù d’Israele". 3 Allora Absalom gli diceva: "Vedi, la tua causa è buona e giusta, ma non c’è chi sia delegato dal re per sentirti". 4 Poi Absalom aggiungeva: "Oh, se facessero me giudice del paese! Chiunque avesse un processo o un affare verrebbe da me, e io gli farei giustizia". 5 E quando uno gli si avvicinava per prostrarsi davanti a lui, egli gli porgeva la mano, lo abbracciava e lo baciava. 6 Absalom faceva così con tutti quelli d’Israele che andavano dal re per chiedere giustizia; in questo modo Absalom rubò il cuore alla gente d’Israele. 7 Dopo quattro anni Absalom disse al re: "Ti prego, lasciami andare a Ebron a sciogliere un voto che feci all’Eterno. 8 Poiché, durante la sua residenza a Ghesur, in Siria, il tuo servo fece un voto, dicendo: ‘Se l’Eterno mi riconduce a Gerusalemme, io servirò l’Eterno!’". 9 Il re gli disse: "Va’ in pace!". Così egli si alzò e andò a Ebron. 10 Intanto Absalom mandò degli emissari per tutte le tribù d’Israele, a dire: "Quando udrete il suono della tromba, direte: ‘Absalom è proclamato re a Ebron’". 11 Con Absalom partirono da Gerusalemme duecento uomini, i quali, essendo stati invitati, partirono in tutta la loro semplicità, senza sapere nulla. 12 Absalom, mentre offriva i sacrifici, mandò a chiamare Aitofel, il Ghilonita, consigliere di Davide, perché venisse dalla sua città di Ghilo. La congiura acquistava forza, e il popolo attorno ad Absalom cresceva sempre più di numero. 13 Venne a Davide un messaggero, che disse: "Il cuore degli uomini d’Israele si è rivolto verso Absalom". 14 Allora Davide disse a tutti i suoi servi che erano con lui a Gerusalemme: "Alzatevi, fuggiamo; altrimenti, nessuno di noi scamperà dalle mani di Absalom. Affrettatevi a partire, affinché, con una marcia rapida, non ci sorprenda, piombandoci addosso rovinosamente, e non colpisca la città mettendola a fil di spada". 15 I servi del re gli dissero: "Ecco i tuoi servi, pronti a fare tutto quello che piacerà al re, nostro signore". 16 Il re dunque partì, seguito da tutta la sua casa, e lasciò dieci concubine a custodire il palazzo. 17 Il re partì, seguito da tutto il popolo, e si fermarono a Bet-Merac. 18 Tutti i servi del re camminavano al suo fianco; e tutti i Cheretei, tutti i Peletei e tutti i Ghittei, che in seicento erano venuti da Gat, al suo seguito, camminavano davanti al re. 19 Allora il re disse a Ittai di Gat: "Perché vuoi venire anche tu con noi? Torna indietro e rimani con il re; poiché sei uno straniero e per di più un esule dalla tua patria. 20 Tu sei arrivato soltanto ieri e oggi dovrei farti andare vagando qua e là con noi, mentre io stesso non so dove vado? Torna indietro e riconduci con te i tuoi fratelli; siano con te la misericordia e la fedeltà dell’Eterno!". 21 Ma Ittai rispose al re, dicendo: "Com’è vero che l’Eterno vive e che vive il re mio signore, in qualunque luogo sarà il re mio signore, per morire o per vivere, là sarà pure il tuo servo". 22 Allora Davide disse a Ittai: "Va’, passa oltre!". E Ittai, il Ghitteo, passò oltre con tutta la sua gente e con tutti i fanciulli che erano con lui. 23 Tutti quelli del paese piangevano ad alta voce, mentre tutto il popolo passava. Il re passò il torrente Chidron, e tutto il popolo passò, prendendo la via del deserto. 24 Ecco venire anche Sadoc con tutti i Leviti, i quali portavano l’arca del patto di Dio. E mentre Abiatar saliva, essi posarono l’arca di Dio, finché tutto il popolo non ebbe terminato di uscire dalla città. 25 E il re disse a Sadoc: "Riporta in città l’arca di Dio! Se io trovo grazia agli occhi dell’Eterno, egli mi farà tornare e mi farà vedere l’arca e la sua dimora; 26 ma se dice: ‘Io non ti gradisco’, eccomi; faccia di me quello che vorrà". 27 Il re disse ancora al sacerdote Sadoc: "Vedi? Torna in pace in città con i due vostri figli: Aimaas, tuo figlio, e Gionatan, figlio di Abiatar. 28 Guardate, io aspetterò nelle pianure del deserto, finché mi sia portata qualche notizia da parte vostra". 29 Così Sadoc e Abiatar riportarono l’arca di Dio a Gerusalemme, e dimorarono là. 30 Davide saliva il monte degli Ulivi; saliva piangendo e camminava con il capo coperto e a piedi scalzi; e tutta la gente che era con lui aveva il capo coperto e, salendo, piangeva. 31 Qualcuno venne a dire a Davide: "Aitofel è con Absalom tra i congiurati". Allora Davide disse: "Ti prego, o Eterno, rendi vani i consigli di Aitofel!". 32 Quando Davide fu giunto in cima al monte, al luogo dove si adora Dio, gli venne incontro Cusai, l’Archita, con la tunica stracciata e il capo coperto di polvere. 33 Davide gli disse: "Se tu passi oltre con me, mi sarai di peso; 34 ma se torni in città e dici ad Absalom: ‘Io sarò tuo servo, o re; come fui servo di tuo padre nel passato, così sarò adesso servo tuo’, tu cambierai in mio favore i consigli di Aitofel. 35 Laggiù avrai con te i sacerdoti Sadoc e Abiatar. Tutto quello che sentirai dire della casa del re, lo farai sapere ai sacerdoti Sadoc e Abiatar. 36 Siccome essi hanno con sé i loro due figli, Aimaas figlio di Sadoc e Gionatan figlio di Abiatar, per mezzo di loro mi farete sapere tutto quello che avrete sentito". 37 Così Cusai, amico di Davide, tornò in città, e Absalom entrò in Gerusalemme.

Absalom planerar för uppror

1 *1 Kung 1:5. En tid därefter skaffade Absalom sig en vagn*15:1vagnEn tvåhjulig, dekorerad vagn var en maktsymbol (jfr 1 Mos 41:43, 1 Kung 10:29). och hästar och femtio man som sprang framför honom. 2 Tidigt varje morgon brukade Absalom ställa sig vid vägen som ledde till porten, och så ofta någon var på väg till kungen för att få en rättssak avgjord, kallade Absalom honom till sig och frågade: "Från vilken stad är du?" När han svarade: "Din tjänare är från den och den av Israels stammar", 3 sade Absalom till honom: "Din sak är både god och rätt, men du har ingen som lyssnar på dig hos kungen." 4 Absalom tillade: "Tänk om jag var satt till domare i landet! Då kunde alla som har någon rättssak eller tvist komma till mig, och jag skulle ge dem rättvisa." 5 Och när någon kom fram och ville falla ner för honom, räckte han ut handen och tog tag i honom och kysste honom. 6 Så gjorde Absalom med alla israeliter som kom för att få någon sak avgjord hos kungen. Så stal Absalom israeliternas hjärta.

7 När fyra*15:7HebronPatriarkernas ort (1 Mos 35:27, 37:14) där David hade blivit erkänd som kung (5:3). år hade gått sade Absalom till kungen: "Låt mig gå till Hebron*15:7fyraSå Septuaginta, Peshitta och Vulgata. Hebreiska texten: "fyrtio". och uppfylla mitt löfte som jag gett åt Herren. 8 *1 Mos 28:20f, 2 Sam 13:37f. Din tjänare gav nämligen ett löfte när jag bodde i Geshur i Aram: Om Herren låter mig komma tillbaka till Jerusalem ska jag tjäna Herren." 9 Kungen sade till honom: "Gå i frid." Då bröt han upp och begav sig till Hebron.

10 Men Absalom sände i hemlighet ut budbärare till Israels alla stammar och lät säga: "När ni hör basunen ljuda ska ni säga: Nu är Absalom kung i Hebron!" 11 Tvåhundra män från Jerusalem hade följt med Absalom. De hade blivit inbjudna och följde med i god tro helt ovetande. 12 *1 Krön 27:33. Medan Absalom offrade slaktoffer*15:12slaktofferTroligen gemenskapsoffer (3 Mos 7:11f), där huvuddelen av köttet åts av offerföljet vid en efterföljande offerfest (jfr t ex 5 Mos 27:7, 1 Sam 9:12f, 1 Kung 3:15). sände han bud och lät hämta giloniten Ahitofel*15:12AhitofelTroligen farfar till Davids älsklingshustru Bat-Seba (11:3, 23:34)., Davids rådgivare, från hans stad Gilo.

Sammansvärjningen växte i styrka och allt fler bland folket gick över till Absalom.

David flyr

13 En budbärare kom till David och sade: "Israels män har vänt sina hjärtan till Absalom." 14 *2 Sam 12:11, Ps 3:1f. Då sade David till alla de tjänare som var med honom i Jerusalem: "Kom, vi måste fly! Annars finns ingen räddning för oss undan Absalom.*15:14fly … undan AbsalomVid denna tid kan David ha skrivit Ps 3. Skynda er i väg! Han kan plötsligt komma över oss och dra olycka över oss och slå staden med svärd." 15 Kungens tjänare svarade kungen: "Vad än vår herre kungen beslutar är vi dina lydiga tjänare." 16 Och kungen gav sig i väg och hela hans hushåll följde med honom. Men kungen lämnade kvar tio av sina bihustrur för att se efter huset. 17 När kungen drog ut följde hela folket efter honom. Men de stannade vid det sista huset. 18 *2 Sam 8:18. Alla hans tjänare och alla kereteerna och peleteerna drog förbi honom. Och alla de sexhundra gatiterna*15:18gatiternaKämpar från filisteiska Gat där David hade vistats en tid (1 Sam 27:2f). som hade följt med honom från Gat gick förbi framför kungen.

19 Då sade kungen till gatiten Ittaj: "Varför går också du med oss? Vänd om och stanna hos kungen. Du är ju en främling och dessutom landsflyktig från ditt land. 20 Du kom i går, skulle jag då i dag låta dig irra omkring med oss när jag nu ger mig av, vart det nu bär hän? Vänd tillbaka och ta dina bröder med dig. Nåd och sanning vare med dig." 21 *Rut 1:16f. Men Ittaj svarade kungen: "Så sant Herren lever och så sant min herre kungen lever: Där min herre kungen är, där vill också din tjänare vara, i liv eller död." 22 Då sade David till Ittaj: "Kom då och gå med oss." Och gatiten Ittaj följde då med tillsammmans med alla sina män och alla barn som han hade med sig. 23 *2 Krön 29:16, Joh 18:1. Hela landet grät högljutt när folket drog fram. När kungen gick över Kidrondalen*15:23KidrondalenEn bäckravin som utgjorde Jerusalems östra gräns mot Olivberget. Här gick Jesus över tusen år senare mot Getsemane (Joh 18:1). följde allt folket med och tog vägen mot öknen.

24 Där var också Sadok*15:24SadokBetyder "rättfärdig", Davids och Salomos överstepräst (1 Kung 1:8, 1 Krön 24:3). tillsammans med alla leviterna, och de bar Guds förbundsark. Men de satte ner Guds ark tills allt folket hade hunnit gå ut ur staden och Ebjatar kommit dit upp. 25 *Ps 27:4. Då sade kungen till Sadok: "Bär tillbaka Guds ark in i staden. Om jag finner nåd för Herrens ögon ska han föra mig tillbaka så att jag får se honom och hans boning igen. 26 *1 Sam 3:18, 2 Sam 10:12. Men om han säger: Jag har inte behag till dig – se, här är jag, han kan göra med mig vad han finner för gott." 27 *1 Sam 9:9, 2 Sam 17:16f. Kungen sade vidare till prästen Sadok: "Är du inte en siare? Vänd tillbaka till staden i frid, tillsammans med era båda söner – din son Ahimaas och Ebjatars son Jonatan. 28 Jag tänker dröja vid vadställena i öknen tills det kommer bud från er med underrättelser till mig." 29 Då återförde Sadok och Ebjatar Guds ark till Jerusalem och de stannade där.

30 *2 Sam 19:4, Est 6:12, Jer 14:3f. Men David gick gråtande uppför Olivberget med täckt huvud och bara fötter. Allt folket som följde honom täckte också över sina huvuden och gick upp under gråt. 31 *Job 5:12. När det berättades för David att Ahitofel var med bland de sammansvurna hos Absalom, sade David: "Herre, förvandla Ahitofels råd till dårskap."

Hushaj blir Davids spejare

32 David kom upp på bergstoppen där han ville tillbe Gud. Då kom arkiten Hushaj mot honom med sönderrivna kläder och med jord på huvudet*15:32med sönderrivna kläder och med jord på huvudetUttryck för sorg (jfr t ex Est 4:1).. 33 David sade till honom: "Följer du med mig blir du bara till besvär för mig. 34 *2 Sam 17:6f. Men om du vänder tillbaka till staden och säger till Absalom: ’Jag vill vara din tjänare, o konung. Jag var din fars tjänare förut, men nu vill jag vara din tjänare’, då kan du göra Ahitofels råd om intet. 35 Där har du också prästerna Sadok och Ebjatar. Allt du får höra från kungens hus ska du berätta för prästerna Sadok och Ebjatar.

36 Deras två söner är med dem där, Sadok har Ahimaas och Ebjatar har Jonatan. Genom dem kan ni sända bud till mig om allt ni får höra." 37 Och Hushaj, Davids vän, kom in i staden när Absalom drog in i Jerusalem.