Joel 1

Locuste e siccità. Esortazione al ravvedimento

1 La parola dell’Eterno rivolta a Gioele, figlio di Petuel. 2 Udite questo, o vecchi! Porgete orecchio, voi tutti abitanti del paese! È mai avvenuta una cosa simile ai giorni vostri o ai giorni dei vostri padri? 3 Raccontatelo ai vostri figli, e i vostri figli ai loro figli, e i loro figli alla generazione seguente! 4 L’avanzo lasciato dal bruco lo ha mangiato il grillo; l’avanzo lasciato dal grillo lo ha mangiato la cavalletta; l’avanzo lasciato dalla cavalletta, lo ha mangiato la locusta.

5 Svegliatevi, ubriachi, e piangete! Gemete voi tutti, bevitori di vino, poiché il vino nuovo vi è tolto dalla bocca! 6 Un popolo forte e innumerevole è salito contro il mio paese. I suoi denti sono denti di leone e ha mascelle da leonessa. 7 Ha devastato la mia vigna, ha fatto a pezzi i miei fichi, ha tolto loro la corteccia e li ha lasciati là, con i rami tutti bianchi.

8 Piangi come una vergine vestita di sacco che piange lo sposo della sua giovinezza! 9 Offerte e libazioni sono scomparse dalla casa dell’Eterno; i sacerdoti, ministri dell’Eterno, fanno cordoglio. 10 La campagna è devastata, la terra fa cordoglio, perché il grano è distrutto, il mosto è inaridito e l’olio manca. 11 Siate confusi, o agricoltori, gemete, o viticultori, a causa del grano e dell’orzo, perché il raccolto dei campi è perduto. 12 La vite è secca, il fico è inaridito; il melograno, la palma, il melo, tutti gli alberi della campagna sono secchi; la gioia è scomparsa tra i figli degli uomini.

13 Vestitevi di sacchi e fate cordoglio, o sacerdoti! Urlate, voi ministri dell’altare! Venite, passate la notte vestiti di sacco, o ministri del mio Dio! poiché le offerte e le libazioni sono scomparse dalla casa del nostro Dio. 14 Proclamate un digiuno, convocate una solenne assemblea! Riunite gli anziani, tutti gli abitanti del paese, nella casa dell’Eterno, del vostro Dio e gridate all’Eterno!

15 Ahi, che giorno! Poiché il giorno dell’Eterno è vicino, e verrà come una devastazione mandata dall’Onnipotente. 16 Non ci è forse stato tolto il cibo davanti ai nostri occhi? La gioia e l’esultanza non sono forse scomparse dalla casa del nostro Dio? 17 I semi marciscono sotto le zolle, i depositi sono vuoti, i granai cadono in rovina, perché il grano è venuto a mancare. 18 Oh, come geme il bestiame! Le mandrie vanno errando, perché non c’è pastura per loro; anche le greggi di pecore soffrono. 19 A te, o Eterno, io grido, perché un fuoco ha divorato i pascoli del deserto e una fiamma ha bruciato tutti gli alberi della campagna. 20 Anche le bestie dei campi desiderano te, perché i corsi d’acqua sono asciutti, e un fuoco ha divorato i pascoli del deserto.

Guds dom genom gräshoppor

1 Herrens ord som kom till Joel, Petuels son.

2 Hör detta, ni äldste,

lyssna, alla ni som bor i landet.

Har något sådant hänt i era dagar

eller under era fäders tid?

3 Det här ska ni berätta för era barn,

era barn ska säga det till sina barn

och deras barn

till ett kommande släkte.

4 *2 Mos 10:4, Jes 33:4, Joel 2:25, Amos 4:9, Nah 3:15f. Det som gräsgnagarna*1:4gräsgnagarna etcDe fyra orden syftar på antingen fyra olika arter eller på fyra stadier i gräshoppans livscykel (larv, vinglös, utvecklad och äggläggande). Gräshoppssvärmar förtär allt i sin väg (se 2 Mos 10:4f) och har drabbat Israel även i modern tid. lämnade

åt gräshopporna upp,

det som gräshopporna lämnade

åt gräsbitarna upp,

och det som gräsbitarna lämnade

åt gräsätarna upp.

5 Vakna, ni druckna, och gråt!

Jämra er, alla ni som dricker vin,

över druvsaften

som ryckts från er mun.

6 För ett hednafolk

har invaderat mitt land,

ett mäktigt folk

som ingen kan räkna,

med tänder som ett lejon

och käftar som en lejonhona.

7 De har ödelagt min vinstock

och förstört mitt fikonträd,

skalat dem nakna

och kastat bort barken,

lämnat grenarna vita.

8 Klaga som en brud i sorgdräkt

efter sin ungdoms brudgum.

9 *2 Mos 29:41, Joel 2:14, 17. Matoffer och dryckesoffer

har försvunnit från Herrens hus.

Prästerna, Herrens tjänare, sörjer.

10 *Jes 24:4, 7, Amos 1:2. Fältet är ödelagt, marken sörjer,

för säden är förstörd.

Det nya vinet har torkat bort

och oljan har sinat.

11 *Jes 16:10, 17:11, Jer 9:12, 48:33. Stå besvikna, ni jordbrukare,

jämra er, ni vinodlare,

över vetet och kornet,

för skörden på fälten är förstörd.

12 *Amos 4:7, 5:17, Hab 3:17, Hagg 2:19. Vinstocken är förtorkad

och fikonträdet vissnat.

Granatäppelträdet, dadelpalmen

och äppelträdet –

markens alla träd har torkat bort,

glädjen har vissnat

från människors barn.

13 Klä er i säcktyg och klaga, ni präster,

jämra er, ni som tjänstgör

vid altaret.

Gå in och sitt i säcktyg hela natten,

ni min Guds tjänare,

för det finns inga mer matoffer

eller drickoffer i er Guds hus.

14 *2 Krön 20:3, Esra 8:21, Joel 2:15, Jona 3:5. Pålys en helig fasta,*1:13fsäcktyg … fastaUttryck för djup sorg och omvändelse (jfr Est 4:1f, Jona 3:5f).

utropa en högtidsförsamling.

Samla de äldste,

samla alla som bor i landet

till Herren er Guds hus,

och ropa till Herren.

15 *Jes 13:6, 9, Hes 30:3, Joel 2:1, Sef 1:14. Ve oss, vilken dag!

Herrens dag är nära,

den kommer som förödelse

från den Allsmäktige.*1:15förödelse från den AllsmäktigeHebr. shod mi-Shaddaí.

16 Har inte vårt levebröd ryckts bort

inför ögonen på oss,

glädje och fröjd

från vår Guds hus?

17 Utsädet ligger förtorkat

under klumpar av jord,

förrådshusen står öde

och ladorna förfaller,

för säden har torkat bort.

18 *1 Kung 18:5, Jer 14:5, Hos 4:3, Rom 8:2. Vad boskapen stönar!

Hjordar av kor irrar omkring,

de finner inget bete.

Även fårhjordarna går under.

19 Jag ropar till dig, Herre,

för en eld har förtärt

betet i ödemarken

och flamman förbränt

markens alla träd.

20 *1 Kung 17:7, Job 39:3, Ps 104:11, 27, 147:9, Jer 14:6. Även de vilda djuren

längtar efter dig,

för bäckarnas vatten har torkat ut

och en eld har förtärt

betet i ödemarken.