2 Crônicas 36

Ioacaz, Ioiachim, Ioiachin, re di Giuda

1 Allora il popolo del paese prese Ioacaz, figlio di Giosia, e lo fece re a Gerusalemme, al posto di suo padre. 2 Ioacaz aveva ventitré anni quando cominciò a regnare e regnò tre mesi a Gerusalemme. 3 Il re d’Egitto lo depose a Gerusalemme, e gravò il paese di un tributo di cento talenti d’argento e di un talento d’oro. 4 E il re d’Egitto fece re su Giuda e su Gerusalemme Eliachim, fratello di Ioacaz, e gli cambiò il nome in quello di Ioiachim. Neco prese Ioacaz, suo fratello, e lo condusse in Egitto. 5 Ioiachim aveva venticinque anni quando cominciò a regnare; regnò undici anni a Gerusalemme, e fece ciò che è male agli occhi dell’Eterno, il suo Dio. 6 Nabucodonosor, re di Babilonia, salì contro di lui, e lo legò con catene di bronzo per condurlo a Babilonia. 7 Nabucodonosor portò a Babilonia anche parte degli utensili della casa dell’Eterno e li mise nel suo palazzo a Babilonia. 8 Il resto delle azioni di Ioiachim, le abominazioni che commise e tutto quello di cui si rese colpevole, sono cose scritte nel libro dei re d’Israele e di Giuda. E Ioiachin, suo figlio, regnò al suo posto. 9 Ioiachin aveva otto anni quando cominciò a regnare; regnò tre mesi e dieci giorni a Gerusalemme, e fece ciò che è male agli occhi dell’Eterno. 10 L’anno seguente il re Nabucodonosor mandò a prenderlo, lo fece condurre a Babilonia con gli utensili preziosi della casa dell’Eterno, e fece re di Giuda e di Gerusalemme Sedechia, fratello di Ioiachin.

Sedechia, ultimo re di Giuda. Presa e distruzione di Gerusalemme. Gli abitanti del regno di Giuda deportati a Babilonia

11 Sedechia aveva ventun anni quando cominciò a regnare, e regnò a Gerusalemme undici anni. 12 Egli fece ciò che è male agli occhi dell’Eterno, del suo Dio, e non si umiliò davanti al profeta Geremia, che gli parlava da parte dell’Eterno. 13 Egli si ribellò pure a Nabucodonosor, che lo aveva fatto giurare nel nome di Dio; e indurì il suo collo e il suo cuore rifiutando di convertirsi all’Eterno, all’Iddio d’Israele. 14 Anche tutti i capi dei sacerdoti e il popolo moltiplicarono le loro infedeltà, seguendo tutte le abominazioni delle nazioni; e contaminarono la casa dell’Eterno, che egli aveva santificato a Gerusalemme. 15 L’Eterno, l’Iddio dei loro padri, mandò loro a più riprese degli ammonimenti, per mezzo dei suoi messaggeri, poiché voleva risparmiare il suo popolo e la sua propria casa: 16 ma quelli si beffarono dei messaggeri di Dio, disprezzarono le sue parole e derisero i suoi profeti, finché l’ira dell’Eterno contro il suo popolo arrivò al punto che non ci fu più rimedio. 17 Allora egli fece salire contro di loro il re dei Caldei, che uccise con la spada i loro giovani nella casa del loro santuario, e non risparmiò né giovane, né fanciulla, né anziano, né vecchio. L’Eterno gli diede nelle mani ogni cosa. 18 Nabucodonosor portò a Babilonia tutti gli utensili della casa di Dio, grandi e piccoli, i tesori della casa dell’Eterno, e i tesori del re e dei suoi capi. 19 I Caldei incendiarono la casa di Dio, demolirono le mura di Gerusalemme, diedero alle fiamme tutti i suoi palazzi, e ne distrussero tutti gli oggetti preziosi. 20 E Nabucodonosor deportò a Babilonia quelli che erano scampati dalla spada; ed essi furono assoggettati a lui e ai suoi figli, fino all’avvento del regno di Persia 21 (affinché si adempisse la parola dell’Eterno pronunciata per bocca di Geremia), fino a che il paese avesse goduto dei suoi sabati; infatti esso dovette riposare per tutto il tempo della sua desolazione, finché furono compiuti i settant’anni.

Editto di Ciro

22 Nel primo anno di Ciro, re di Persia, affinché si adempisse la parola dell’Eterno pronunciata per bocca di Geremia, l’Eterno destò lo spirito di Ciro, re di Persia, il quale, a voce e per iscritto, fece pubblicare per tutto il suo regno questo editto: 23 "Così dice Ciro, re di Persia: ‘L’Eterno, l’Iddio dei cieli, mi ha dato tutti i regni della terra, ed egli mi ha comandato di costruirgli una casa in Gerusalemme, che è in Giuda. Chiunque tra voi è del suo popolo, l’Eterno, il suo Dio, sia con lui, e parta!’".

Joahas kung i Juda

1 *2 Kung 23:30f. Folket i landet tog Joahas, Josias son, och gjorde honom till kung i Jerusalem efter hans far. 2 Han var tjugotre år när han blev kung, och han regerade tre månader *36:1fJoahas … tre månaderÅr 609 f Kr. Joahas betyder "Herren griper". Se även 2 Kung 23:31f. i Jerusalem.

3 Kungen av Egypten avsatte honom i Jerusalem och tvingade landet betala en skatt på hundra talenter silver och en talent guld.*36:3hundra talenter silver och en talent guldCa 3 ton silver och 30 kg guld.4 Och kungen av Egypten gjorde hans bror Eljakim till kung över Juda och Jerusalem och ändrade hans namn till Jojakim. Men Neko tog med sig hans bror Joahas och förde honom till Egypten.

Jojakim kung i Juda

5 Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade elva år*36:5Jojakim … elva årÅr 609-598 f Kr. Jojakim betyder "Herren ska upprätta". Se även 2 Kung 23:34f. Föraktade Herrens ord (Jer 26, 36) och kritiserades av Jeremia (Jer 22:13f). i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herren sin Guds ögon. 6 *2 Kung 24:1f. Och Babels kung Nebukadnessar*36:6NebukadnessarRegerade i Babel 605-562 f Kr. Förde krig mot Egypten och byggde med Guds hjälp (Jer 27:6f) upp Babel till en världsmakt (se Dan 1-4). Besegrade farao Neko 605 f Kr. Efter Jojakims uppror ca 601 f Kr (2 Kung 24:1f) intog han Jerusalem 597 f Kr. drog upp mot honom och fängslade honom med kopparbojor och förde bort honom till Babel. 7 *Esra 1:7, Dan 1:2. En del av kärlen i Herrens hus förde Nebukadnessar också till Babel, och han satte in dem i sitt palats i Babel.

8 *2 Kung 24:5f. Vad som mer finns att säga om Jojakim och om de avskyvärda ting han gjorde och vad som i övrigt blev funnet hos honom, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar. Hans son Jojakin blev kung efter honom.

Jojakin kung i Juda

9 Jojakin var arton*36:9artonAndra handskrifter: "åtta" (men jfr 2 Kung 24:8). år när han blev kung, och han regerade tre månader*36:9Jojakin … tre månaderDecember 598 till mars 597 f Kr, under belägringen (2 Kung 24:10). Jojakin betyder "Herren ska grunda". Juridisk förfader till Jesus (Matt 1:11). Se 2 Kung 25:27f. och tio dagar i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon.*36:9hämta honomFörutom kungen förde babylonierna också bort ett ledande skikt om ca 10 000 män (2 Kung 24:14). Hesekiel profeterade för dem i Babel från 593 f Kr. Se även Jer 24 och 29.

10 I början av nästa år lät kung Nebukadnessar hämta honom och förde honom till Babel tillsammans med de dyrbara kärlen i Herrens hus. Och han gjorde hans bror*36:10brorEgentligen farbror (jfr 2 Kung 24:17). Ordet används i en allmännare betydelse "släkting". Sidkia till kung över Juda och Jerusalem.

Sidkia blir den siste kungen i Juda

11 *2 Kung 24:18f, Jer 37:1f, 52:1f. Sidkia var tjugoett år när han blev kung, och han regerade elva år*36:11Sidkia … elva årCa 597-587 f Kr. Sidkia betyder "Herren är min rättfärdighet". Se även 2 Kung 24:18f. Rådfrågade profeten Jeremia (Jer 21, 37-38) men lyssnade inte (32:3, 37:2). i Jerusalem. 12 Han gjorde det som var ont i Herren sin Guds ögon. Han ödmjukade sig inte under profeten Jeremia, som talade Herrens ord. 13 *Hes 17:13f. Och han gjorde uppror mot kung Nebukadnessar, som hade tagit en ed av honom vid Gud. Han var hårdnackad och förhärdade sitt hjärta, så att han inte omvände sig till Herren, Israels Gud.

Jerusalems fall

14 Också alla de ledande prästerna och folket gick allt längre i sin trolöshet mot Gud. De följde hednafolkens alla avskyvärda seder och orenade Herrens hus som han hade helgat i Jerusalem. 15 Herren, deras fäders Gud, sände sina budskap*36:15sände sina budskapSärskilt genom Jeremia (Jer 2-25) och Hesekiel (Hes 4-24). till dem gång på gång genom sina sändebud, för han hade medlidande med sitt folk och sin boning. 16 Men de gjorde narr av Guds sändebud, de föraktade hans ord och hånade hans profeter tills Herrens vrede över hans folk växte så att det inte mer fanns någon bot.

17 *2 Kung 25:1f. Då sände han emot dem kaldeernas*36:17kaldeernaArameiskt folk som tog över Babel. Deras härjningar under Nebukadnessar förutsades av profeten Habackuck (Hab 1:6f). Händelserna kring Jerusalems fall skildras i Jer 34-39 och bearbetas i Klagovisorna som troligen skrevs strax efteråt. kung, som dödade deras unga män med svärd i deras helgedom och inte skonade vare sig unga män eller unga kvinnor, inte heller gamla och gråhårsmän. Allt gavs i hans hand. 18 Och alla kärl i Guds hus, både stora och små, och skatterna i Herrens hus, liksom de skatter som tillhörde kungen och hans förnämsta män, allt förde han till Babel. 19 De satte eld på Guds hus och bröt ner Jerusalems mur. Alla stadens palats brände de i eld och förstörde alla dyrbara föremål. 20 Dem som hade undkommit svärdet förde han bort i fångenskap till Babel, och de blev slavar åt honom och hans söner tills perserna kom till makten. 21 *3 Mos 26:34f, Jer 25:12, 29:10, Dan 9:2.Herrens ord genom Jeremias mun*36:21Herrens ord genom Jeremias munSe Jer 25:12, 29:10. skulle uppfyllas, nämligen att landet skulle få gottgörelse för sina sabbater – så länge det låg öde hade det sabbat – till dess att sjuttio år hade gått.

22 *5 Mos 21:15f, Esra 1:1f, Jes 44:28. För att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas, hände det i den persiske kungen Koreshs första regeringsår*36:22Koreshs första regeringsår539 f Kr. Se Esra 1:1f med not. att Herren påverkade perserkungen Koreshs sinne så att han över hela sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes: 23 "Så säger Koresh, kung av Persien: Herren, himlens Gud, har gett mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. Den bland er som tillhör hans folk ska bege sig dit upp, och hans Gud ska vara med honom."