Eclesiastes 1

Vanità di tutte le cose

1 Parole dell’Ecclesiaste, figlio di Davide, re di Gerusalemme. 2 "Vanità delle vanità", dice l’Ecclesiaste; "vanità delle vanità, tutto è vanità". 3 Che profitto ha l’uomo di tutta la fatica che sostiene sotto il sole? 4 Una generazione se ne va, un’altra viene, e la terra sussiste per sempre. 5 Anche il sole sorge, poi tramonta, e si affretta verso il luogo da cui sorgerà di nuovo. 6 Il vento soffia verso il mezzogiorno, poi gira verso settentrione; va girando, girando continuamente, per ricominciare gli stessi giri. 7 Tutti i fiumi corrono al mare, eppure il mare non si riempie; al luogo dove i fiumi si dirigono, tornano a dirigersi sempre. 8 Ogni cosa è in travaglio, più di quanto l’uomo possa dire; l’occhio non si sazia mai di vedere e l’orecchio non è mai stanco di udire. 9 Ciò che è stato è quel che sarà; ciò che si è fatto è quel che si farà; non c’è nulla di nuovo sotto il sole. 10 C’è forse qualcosa della quale si possa dire: "Guarda questo è nuovo?". Quella cosa esisteva già nei secoli che ci hanno preceduto. 11 Non rimane ricordo delle cose di altri tempi; e di ciò che succederà in seguito non rimarrà ricordo fra quelli che verranno più tardi.

Vanità della sapienza umana

12 Io, l’Ecclesiaste, sono stato re d’Israele a Gerusalemme, 13 e ho applicato il cuore a cercare e a investigare con sapienza tutto ciò che si fa sotto il cielo: occupazione penosa, che Dio ha dato ai figli degli uomini perché vi si affatichino. 14 Io ho visto tutto ciò che si fa sotto il sole; ed ecco tutto è vanità e un correre dietro al vento. 15 Ciò che è storto non può essere raddrizzato, ciò che manca non può essere contato. 16 Io ho detto, parlando in cuor mio: "Ecco io ho acquistato maggiore sapienza di tutti quelli che hanno regnato prima di me in Gerusalemme"; sì, il mio cuore ha posseduto molta sapienza e molta scienza. 17 Ho applicato il cuore a conoscere la sapienza e a conoscere la follia e la stoltezza; ho riconosciuto che anche questo è un correre dietro al vento. 18 Poiché dove c’è molta sapienza c’è molto affanno, e chi accresce la sua scienza accresce il suo dolore.

1 Ord av Predikaren, son till David, kung i Jerusalem.

Allt jordiskt är förgängligt

2 *Job 7:16, Pred 2:11, 11:8, 12:8. Förgängligt, förgängligt*1:2förgängligtOrdagrant "vindpust", en bild för flyktighet, förgänglighet och tomhet.!

säger Predikaren.

Förgängligt, förgängligt!

Allt är förgängligt.

3 *Ps 39:7, Pred 2:22f, 3:9. Vad vinner människan

med all sin möda

där hon strävar under solen?

4 *Ps 104:5, 119:90. Släkten kommer, släkten går,

men jorden står evigt kvar.

5 *Ps 19:7. Solen går upp och solen går ner,

och skyndar tillbaka till sin plats

där den går upp.

6 Vinden blåser mot söder

och vänder mot norr,

den vänder och vänder

och börjar sitt kretslopp på nytt.

7 Alla floder rinner ut i havet,

men havet blir aldrig fullt.

Dit floderna runnit förut,

rinner de igen.

8 *Ords 27:20. Allt är fullt av möda,*1:8Allt är fullt av mödaAnnan översättning: "Alla ord är fulla av möda".

människan kan inte beskriva det.

Ögat blir inte mätt av att se,

örat blir inte fullt av att höra.

9 *Pred 3:15. Det som har hänt

kommer att hända igen,

det som är gjort

kommer att göras igen.

Det finns inget nytt under solen.

10 Säger man om något: "Det här är nytt!", så har det redan funnits i forna tider, före oss. 11 Ingen minns dem som fanns före oss. Och de som kommer efter oss blir inte ihågkomna av dem som kommer efter dem.

Att söka vishet är också förgängligt

12 *1 Kung 1:34. Jag, Predikaren, var kung över Israel i Jerusalem. 13 *1 Kung 4:29f, Pred 3:10. Jag inriktade mitt hjärta på att med vishet undersöka och utforska allt*1:13utforska alltSalomo var legendarisk för sin mångsidiga vishet (1 Kung 4:29f, 10:3f). som sker under himlen. Det är en bedrövlig möda som Gud har gett människors barn att plåga sig med. 14 *Pred 2:11, 17, 4:4, 6:9. Jag såg allt som görs under solen, och se, allt är förgängligt och ett jagande efter vind.

15 *Pred 3:14, 7:14. Det som är krokigt kan inte bli rakt,

och det som saknas kan inte räknas.

16 *1 Kung 3:12f. Jag sade i mitt hjärta: Se, jag har samlat större vishet än alla som varit i Jerusalem*1:16varit i JerusalemAndra handskrifter: "härskat över Jerusalem". före mig. Mitt hjärta har sett mycket vishet och kunskap. 17 *Pred 2:12, 7:26. Men när jag inriktade mitt hjärta på att lära känna visheten och förstå dumhet och dårskap, då insåg jag att också det var ett jagande efter vind.

18 Stor vishet ger stor sorg,

ökad kunskap ger ökad smärta.