Eclesiastes 6

L’impossibilità di essere soddisfatti dalle cose futili della vita

1 C’è un male che ho visto sotto il sole e che grava di frequente sugli uomini: 2 eccone uno a cui Dio dà ricchezze, tesori e gloria, al punto che nulla manca alla sua anima di tutto ciò che può desiderare, ma Dio non gli dà il potere di goderne; ne gode uno straniero. Ecco una vanità e un male grave. 3 Se uno generasse cento figli, vivesse molti anni tanto che i giorni dei suoi anni si moltiplicassero, se l’anima sua non si sazia di beni ed egli non ha sepoltura, io dico che un aborto è più felice di lui; 4 poiché l’aborto nasce invano, se ne va nelle tenebre, e il suo nome resta coperto di tenebre; 5 non ha neppure visto né conosciuto il sole, e tuttavia ha più riposo di quell’altro. 6 Anche se questi vivesse due volte mille anni, se non gode benessere, che vantaggio ne avrebbe? Non va tutto a finire in uno stesso luogo?

7 Tutta la fatica dell’uomo è per la sua bocca, tuttavia il suo appetito non è mai sazio. 8 Che vantaggio ha il saggio sullo stolto? O che vantaggio ha il povero che sa come comportarsi alla presenza dei viventi? 9 Vedere con gli occhi vale più di lasciare vagare i propri desideri. Anche questo è vanità e un correre dietro al vento. 10 Ciò che esiste è già stato chiamato per nome da tempo, ed è noto che cosa l’uomo è, e che non può contendere con colui che è più forte di lui. 11 Moltiplicare le parole vuol dire moltiplicare la vanità; che vantaggio ne viene all’uomo? 12 Infatti, chi può sapere ciò che è buono per l’uomo nella sua vita, durante tutti i giorni della sua vita vana, che egli passa come un’ombra? E chi sa dire all’uomo ciò che sarà dopo di lui sotto il sole?

Livet är förgängligt

1 Det finns ett elände som jag sett under solen, och det vilar tungt på människorna: 2 *Est 5:11f, Ps 39:7, 49:11f, Pred 4:8, 5:16. Det är när Gud ger rikedom, skatter och ära åt någon så att han inte saknar något av allt han önskar sig, men sedan ger Gud honom inte möjlighet att njuta av det utan låter en främling göra det. Det är förgänglighet och en svår plåga.

3 *Job 3:16, Ps 58:9, Pred 4:3. Om en man får hundra barn och lever i många år och hans dagar blir många, men han inte får njuta av det goda och dessutom inte får någon begravning, då säger jag: Ett dödfött foster har det bättre än han. 4 Det kom till förgänglighet, det gick bort i mörker och mörkret döljer dess namn. 5 Det fick inte se eller känna solen, men det har mer ro än han, 6 *Job 30:23, Pred 3:20. även om han fick leva i tusen år två gånger om utan att se det goda. Går inte alla ändå till en och samma plats? 7 All människans möda är för hennes mun. Ändå blir själen inte mättad.

8 *Pred 2:15. Vilken fördel har den vise framför dåren? Vad hjälper det den fattige om han förstår att uppföra sig inför de levande? 9 *Pred 1:14. Bättre njuta det man har för ögonen än tråna efter annat. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.

10 *Job 33:12f, Ps 139:16, Pred 1:9, 3:15, Jes 45:9, Rom 9:20. Det som finns har redan fått sitt namn, och vad människan är, är redan känt. Hon kan inte gå till rätta med den som är mäktigare än hon själv. 11 *Ps 39:6. För ju fler ord, desto större tomhet. Vad vinner man på det?