Poiché una stessa sorte attende il giusto e l’ingiusto, godiamo i beni che Dio ci dà
1 Sì, io ho applicato a tutto questo il mio cuore e ho cercato di chiarirlo: che, cioè, i giusti e i saggi e le loro opere sono nelle mani di Dio; l’uomo non sa neppure se amerà o se odierà; tutto è possibile. 2 Tutto succede ugualmente a tutti; la stessa sorte attende il giusto e l’empio, il buono e puro e l’impuro, chi offre sacrifici e chi non li offre; come è il buono così il peccatore, come è colui che giura così chi teme di giurare. 3 Questo è un male fra tutto quello che si fa sotto il sole: che tutti abbiano una stessa sorte; così il cuore dei figli degli uomini è pieno di malvagità e hanno la follia nel cuore mentre vivono; poi se ne vanno ai morti. 4 Per chi è associato a tutti gli altri viventi c’è speranza; perché un cane vivo vale più di un leone morto. 5 Infatti i viventi sanno che moriranno, ma i morti non sanno nulla e per loro non c’è più alcun salario, perché la loro memoria è dimenticata. 6 Il loro amore, come il loro odio e la loro invidia sono da lungo tempo periti, ed essi non hanno più né avranno mai nessuna parte in tutto quello che si fa sotto il sole.
7 Va’, mangia il tuo pane con gioia e bevi il tuo vino con cuore allegro, perché Dio ha già gradito le tue opere. 8 Siano le tue vesti bianche in ogni tempo, e l’olio non manchi mai sul tuo capo. 9 Godi la vita con la moglie che ami, durante tutti i giorni della vita della tua vanità, che Dio ti ha data sotto il sole per tutto il tempo della tua vanità; poiché questa è la tua parte nella vita, in mezzo a tutta la fatica che sostieni sotto il sole. 10 Tutto quello che la tua mano trova da fare, fallo con tutte le tue forze; poiché nel soggiorno dei morti dove vai, non c’è più né lavoro, né pensiero, né scienza, né sapienza.
La sapienza è spesso più utile agli altri che a chi la possiede
11 Io mi sono messo a considerare che, sotto il sole, per correre non basta essere agili, né basta per combattere essere valorosi, né essere saggi per avere del pane, né essere intelligenti per avere delle ricchezze, né essere abili per ottenere favore; poiché tutti dipendono dal tempo e dalle circostanze. 12 Poiché l’uomo non conosce la sua ora; come i pesci che sono presi nella rete fatale, e come gli uccelli che sono colti nel laccio, così i figli degli uomini sono presi nel laccio al tempo dell’avversità, quando essa piomba su di loro improvvisa.
13 Ho visto, sotto il sole, anche questo esempio di sapienza che mi è sembrata grande. 14 C’era una piccola città, con dentro pochi uomini; un grande re le marciò contro, la assediò e le costruì contro dei grandi bastioni. 15 In essa, però, si trovava un uomo povero e saggio che, con la sua sapienza, salvò la città; eppure nessuno conservò ricordo di quell’uomo povero. 16 Allora io dissi: "La sapienza vale più della forza"; ma la sapienza del povero è disprezzata, e le sue parole non sono ascoltate. 17 Le parole dei saggi, udite nella quiete, valgono più delle grida di chi domina fra gli stolti. 18 La sapienza vale più degli strumenti di guerra; ma un solo peccatore distrugge un gran bene.
1 5 Mos 33:3, Job 12:10. Allt detta har jag grubblat på, allt detta har jag prövat: att de rättfärdiga och de visa och deras gärningar är i Guds hand. Kärlek eller hat, ingen människa vet vad som ligger framför henne. 2 Job 9:22, 21:7, Ps 73:12f, Pred 2:14f, 7:15, 8:14, Jer 12:1. Allt händer lika för alla: för den rättfärdige och den ogudaktige, för den gode9:2för den godeSeptuaginta och Peshitta tillägger: "och den onde"., den rene och den orene, för den som offrar och den som inte offrar. Det går den gode som det går syndaren, den som svär en ed liksom den som skyr eden. 3 Pred 1:11, 2:16, 8:10f, Jer 17:9, Rom 3:9f. Detta är något ont i allt som händer under solen, att det går alla lika. Och människornas hjärtan är fulla av ondska, av dårskap i deras hjärtan så länge de lever, och sedan går de ner bland de döda. 4 Den som är med i9:4är med iAndra handskrifter: "är utvald att tillhöra". de levandes skara har ett hopp, för en levande hund har det bättre än ett dött lejon. 5 Job 14:21, Ps 31:13. De som lever vet att de ska dö, men de döda vet ingenting och får ingen mer lön, för minnet av dem är glömt. 6 Deras kärlek, deras hat och deras avund finns inte mer. Aldrig mer har de del i vad som sker under solen.
7 Pred 3:12f, 22, 5:17f, 8:15, Jes 22:13, 6:12, Luk 12:19, 1 Kor 15:32. Så ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta, för Gud är redan nöjd med det du gör. 8 Låt dina kläder alltid vara vita9:8kläder … vitaUttryck för fest, renhet och upphöjdhet (Upp 3:4, 18, 7:14, 19:8). och låt oljan aldrig fattas på ditt huvud9:8oljan … på ditt huvudUppfriskande i det varma klimatet (Ps 92:11, Matt 6:17), vanligt vid bjudningar (Ps 23:5, Luk 7:46). Symbol för den helige Ande (1 Sam 16:13).. 9 Ords 5:18f, Pred 3:22, 6:12. Njut livet med en kvinna som du älskar, alla dagar i ditt förgängliga liv som Gud ger dig under solen, alla dina förgängliga dagar. För det är din lott i livet och mödan som du har under solen. 10 Job 17:13, Ps 6:6, 115:17, Jes 38:18, Joh 9:4. Allt som din hand kan göra ska du göra med kraft, för i graven dit du går finns varken gärning eller planer eller kunskap eller vishet.
11 Ps 127:1, Ords 16:19, Pred 3:1f, Rom 9:16. Vidare såg jag under solen: Det är inte de snabba som vinner loppet eller hjältarna som vinner striden. Det är inte de visa som får bröd, de kloka som får rikedom eller de kunniga som får uppskattning. Allt beror på tid och tillfälle. 12 Job 34:20, Mark 13:33, 35, Luk 12:20. Människan känner inte heller sin tid. Som fiskarna fångas i olycksnätet eller fåglarna fastnar i snaran, så snärjs också människors barn i olyckans tid när den plötsligt drabbar dem.
13 Också detta såg jag under solen, en visdom som syntes mig stor: 14 Det fanns en liten stad9:14en liten stadSituationen liknar Davids och Joabs belägring av Abel Bet-Hammaaka (2 Sam 20:15f), förutom att den bortglömda räddaren var en vis kvinna. med få invånare. Mot den kom en stor kung som belägrade den och byggde stora befästningsverk mot den. 15 2 Sam 20:16, Pred 4:13. Därinne fanns en fattig men vis man som räddade staden genom sin vishet. Men ingen kom ihåg den fattige mannen. 16 Ords 21:22, 24:5, Pred 7:12, 20. Då sade jag: Vishet är bättre än styrka. Men den fattiges vishet blir föraktad, och ingen lyssnar till det han säger.
Vishet och dårskap
17 De visas ord som hörs i stillhet
är bättre än rop från en härskare
bland dårar.
18 Vishet är bättre än vapen.
Men en enda syndare
fördärvar mycket gott.