1 Al suo tempo, venne Nabucodonosor re di Babilonia, e Ioiachim gli fu sottomesso per tre anni; poi tornò a ribellarsi. 2 Allora l’Eterno mandò contro Ioiachim schiere di Caldei, di Siri, schiere di Moabiti, schiere di Ammoniti, le mandò contro Giuda per distruggerlo, secondo la parola che l’Eterno aveva pronunciato per mezzo dei profeti, suoi servi. 3 Questo avvenne soltanto per ordine dell’Eterno, il quale voleva allontanare Giuda dalla sua presenza, a causa di tutti i peccati che Manasse aveva commesso, 4 e anche a causa del sangue innocente che egli aveva sparso, e di cui aveva riempito Gerusalemme. Per questo l’Eterno non volle perdonare. 5 Il resto delle azioni di Ioiachim, tutto quello che fece, si trova scritto nel libro delle Cronache dei re di Giuda. 6 Ioiachim si addormentò con i suoi padri, e Ioiachin, suo figlio, regnò al suo posto. 7 Ora il re d’Egitto non uscì più dal suo paese, perché il re di Babilonia aveva preso tutto quello che era stato del re d’Egitto, dal torrente d’Egitto al fiume Eufrate.
Ioiachin, re di Giuda. Il principio della prigionia di Giuda
8 Ioiachin aveva diciotto anni quando cominciò a regnare, e regnò a Gerusalemme tre mesi. Sua madre si chiamava Neusta, figlia di Elnatan da Gerusalemme. 9 Egli fece ciò che è male agli occhi dell’Eterno, in tutto e per tutto come aveva fatto suo padre. 10 In quel tempo, gli ufficiali di Nabucodonosor, re di Babilonia, salirono contro Gerusalemme, e la città fu assediata. 11 E Nabucodonosor, re di Babilonia, giunse davanti alla città mentre la sua gente la stava assediando. 12 Allora Ioiachin, re di Giuda, si recò dal re di Babilonia, con sua madre, i suoi servi, i suoi capi e i suoi eunuchi. E il re di Babilonia lo fece prigioniero, l’ottavo anno del suo regno. 13 E, come l’Eterno aveva predetto, portò via di là tutti i tesori della casa dell’Eterno e i tesori della casa del re, e spezzò tutti gli utensili d’oro che Salomone, re d’Israele, aveva fatto per il tempio dell’Eterno. 14 Deportò tutta Gerusalemme, tutti i capi, tutti gli uomini valorosi, in numero di diecimila prigionieri, e tutti i falegnami e i fabbri; non vi rimase che la parte più povera della popolazione del paese. 15 E deportò Ioiachin a Babilonia; e condusse da Gerusalemme a Babilonia la madre del re, le mogli del re, i suoi eunuchi, 16 i notabili del paese, tutti i guerrieri, in numero di settemila, i falegnami e i fabbri, in numero di mille, tutta gente valorosa e adatta alla guerra. Il re di Babilonia li condusse in esilio a Babilonia. 17 Il re di Babilonia nominò re, al posto di Ioiachin, Mattania, suo zio, al quale cambiò il nome in Sedechia.
Sedechia, ultimo re di Giuda. Presa e distruzione di Gerusalemme. Gli abitanti di Giuda deportati a Babilonia
18 Sedechia aveva ventun anni quando cominciò a regnare e regnò a Gerusalemme undici anni. Sua madre si chiamava Camutal, figlia di Geremia da Libna. 19 Egli fece ciò che è male agli occhi dell’Eterno, in tutto e per tutto come aveva fatto Ioiachim. 20 E, a causa dell’ira dell’Eterno contro Gerusalemme e Giuda, le cose arrivarono al punto che l’Eterno li scacciò via dalla sua presenza. E Sedechia si ribellò al re di Babilonia.
1 2 Krön 36:6f. Under hans tid drog kung Nebukadnessar24:1NebukadnessarRegerade i Babel 605-562 f Kr. Byggde med Guds hjälp (Jer 27:6f) upp Babel till en världsmakt. Ödmjukades för sitt högmod och ärade sedan Gud (se Dan 1-4). av Babel upp och Jojakim blev hans tjänare i tre år. Men sedan gjorde han uppror24:1upprorÅr 605 f Kr besegrade Nebukadnessar farao Neko (23:29) i Syrien. Han tog över Juda och lät hämta gisslan till Babel, däribland Daniel och hans vänner (Dan 1:1f). Efter ett misslyckat babyloniskt invasionsförsök mot Egypten 601 f Kr såg Jojakim sin chans till frihet. mot honom. 2 2 Kung 20:17, 22:15f, Jer 13:9f. Då sände Herren över honom kaldeernas,24:2kaldeernaArameiskt folk som tog över Babel. Deras härjningar förutsades av profeten Habackuk (Hab 1:6f). arameernas, moabiternas och ammoniternas härar. Han sände dem över Juda för att förgöra det – i enlighet med det ord som Herren hade talat genom sina tjänare profeterna24:2genom sina tjänare profeternaSärskilt Jeremia (Jer 2-25) och Hesekiel (Hes 4-24).. 3 2 Kung 21:11f, 23:27, Jer 15:4. Ja, det var helt efter Herrens ord som detta drabbade Juda så att han försköt dem från sitt ansikte för de synder Manasse hade begått, för allt som han hade gjort, 4 2 Kung 21:16. också för det oskyldiga blod som han hade spillt, för han hade uppfyllt Jerusalem med oskyldigt blod. Det ville Herren inte förlåta.
5 Vad som mer finns att säga om Jojakim och allt som han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. 6 Jojakim gick till vila hos sina fäder. Hans son Jojakin blev kung efter honom. 7 Därefter drog Egyptens kung inte mer ut ur sitt land, för Babels kung hade intagit allt som tillhörde Egyptens kung, från Egyptens bäckravin24:7Egyptens bäckravinWadi el-Arish, Israels traditionella gräns i sydväst mot Sinai (4 Mos 34:5). ända till floden Eufrat.
Jojakin blir kung i Juda
8 1 Krön 3:16, 2 Krön 36:9f. Jojakin var arton år när han blev kung, och han regerade tre månader24:8Jojakin … tre månaderDecember 598 till mars 597 f Kr, så länge belägringen varade (vers 10). Jojakin betyder "Herren ska grunda". Juridisk förfader till Jesus (Matt 1:11). i Jerusalem. Hans mor hette Nehushta och hon var dotter till Elnatan från Jerusalem. 9 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans far hade gjort.
10 Vid den tiden drog den babyloniske kungen Nebukadnessars tjänare upp mot Jerusalem och staden blev belägrad. 11 Babels kung Nebukadnessar kom till staden medan hans tjänare belägrade den. 12 Då gav sig Juda kung Jojakin åt kungen av Babel med sin mor och med sina tjänare, sina befälhavare och hovmän. Babels kung tog honom till fånga i sitt åttonde regeringsår. 13 2 Kung 18:16, 20:17, 2 Krön 36:10, Jes 30:6. Han förde bort därifrån alla skatter i Herrens hus och skatterna i det kungliga palatset. Han bröt också loss beläggningen från alla guldföremål som Salomo, Israels kung, hade gjort för Herrens tempel, detta i enlighet med vad Herren hade sagt. 14 1 Sam 13:19. Hela Jerusalem, alla befälhavare och alla tappra stridsmän, alla hantverkare och smeder förde han bort i fångenskap24:14förde … bort i fångenskapHesekiel profeterade för dem i Babel från 593 f Kr. Se även Jer 24 och 29., tillsammans 10 000 män. Bara de fattigaste i landet lämnades kvar. 15 Jer 22:26. Han förde bort Jojakin till Babel. Dessutom förde han kungens mor, hans hustrur och hovmän tillsammans med de mäktiga i landet som fångar från Jerusalem till Babel. 16 Jer 52:28f. Alla tappra och krigsdugliga stridsmän till ett antal av 7 000, liksom hantverkarna och smederna, tillsammans 1 000, fördes också av den babyloniske kungen i fångenskap till Babel.
17 Jer 37:1f. Men Babels kung gjorde Jojakins farbror Mattanja till kung i hans ställe och ändrade hans namn till Sidkia.
Sidkia blir den siste kungen i Juda
18 2 Kung 23:31, 1 Krön 3:15, 2 Krön 36:11f, Jer 52:1f. Sidkia var tjugoett år när han blev kung och han regerade elva år24:18Sidkia … elva årCa 597-587 f Kr. Sidkia betyder "Herren är min rättfärdighet". Se även 2 Krön 36:11f. Rådfrågade profeten Jeremia (Jer 21, 37-38) men lyssnade inte (32:3, 37:2). i Jerusalem. Hans mor hette Hamital och hon var dotter till Jeremia från Libna. 19 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som Jojakim hade gjort. 20 Det var på grund av Herrens vrede som detta hände med Jerusalem och Juda. Och till slut förkastade han dem från sitt ansikte.