2 Reis 17

Osea, ultimo re d’Israele. Salmaneser, re d’Assiria, assedia e prende Samaria. Gli abitanti del regno d’Israele trasportati in Assiria. I Samaritani.

1 Il dodicesimo anno di Acaz, re di Giuda, Osea, figlio di Ela, cominciò a regnare sopra Israele a Samaria, e regnò nove anni. 2 Egli fece ciò che è male agli occhi dell’Eterno; non però come gli altri re d’Israele che lo avevano preceduto. 3 Salmaneser, re d’Assiria marciò contro di lui; Osea gli fu sottomesso e gli pagò tributo. 4 Ma il re d’Assiria scoprì una congiura ordita da Osea, il quale aveva inviato dei messaggeri a So, re d’Egitto, e non pagava più il consueto tributo annuale al re d’Assiria; perciò il re d’Assiria lo fece imprigionare e mettere in catene. 5 Poi il re d’Assiria invase tutto il paese, salì contro Samaria, e la assediò per tre anni. 6 Il nono anno di Osea, il re d’Assiria prese Samaria, trasportò gli Israeliti in Assiria e li collocò in Ala e sull’Abor, fiume di Gozan, e nelle città dei Medi. 7 Questo avvenne perché i figli d’Israele avevano peccato contro l’Eterno, il loro Dio, che li aveva fatti uscire dal paese d’Egitto, liberandoli dal potere del Faraone re d’Egitto; e avevano adorato altri dèi; 8 essi avevano imitato i costumi delle nazioni che l’Eterno aveva scacciato davanti a loro, e quelli che i re d’Israele avevano introdotto. 9 I figli d’Israele avevano fatto, in segreto, contro l’Eterno, il loro Dio, delle cose non giuste: si erano costruiti degli alti luoghi in tutte le loro città, dalle torri dei guardiani alle città fortificate, 10 avevano eretto colonne e idoli sopra ogni colle elevato e sotto ogni albero verdeggiante; 11 e là, su tutti gli alti luoghi, avevano offerto profumi, come le nazioni che l’Eterno aveva scacciato davanti a loro. Avevano commesso azioni malvagie, provocando a ira l’Eterno, 12 e avevano servito gli idoli, mentre l’Eterno aveva detto loro: "Non fate una cosa simile!". 13 Eppure l’Eterno aveva avvertito Israele e Giuda per mezzo di tutti i profeti e di tutti i veggenti, dicendo: "Convertitevi dalle vostre vie malvagie, e osservate i miei comandamenti e i miei precetti, seguendo in tutto la legge che io prescrissi ai vostri padri, e che ho mandato a voi per mezzo dei miei servi, i profeti". 14 Ma essi non vollero dargli ascolto e irrigidirono il collo, come avevano fatto i loro padri, i quali non ebbero fede nell’Eterno, nel loro Dio; 15 respinsero le sue leggi e il patto che egli aveva stabilito con i loro padri e gli avvertimenti che egli aveva dato loro; andarono dietro a cose vane, diventando vani essi stessi; andarono dietro alle nazioni circostanti, che l’Eterno aveva loro proibito di imitare. 16 Abbandonarono tutti i comandamenti dell’Eterno, del loro Dio; si fecero due vitelli di metallo fuso, si fabbricarono degli idoli di Astarte, adorarono tutto l’esercito del cielo, servirono Baal; 17 fecero passare per il fuoco i loro figli e le loro figlie, praticarono la divinazione e gli incantesimi, e si diedero a fare ciò che è male agli occhi dell’Eterno, provocandolo a ira. 18 Perciò l’Eterno si adirò fortemente contro Israele, e lo allontanò dalla sua presenza; non rimase altro che la sola tribù di Giuda. 19 Neppure Giuda osservò i comandamenti dell’Eterno, del suo Dio, ma seguì i costumi stabiliti da Israele. 20 L’Eterno rigettò tutta la stirpe d’Israele, la umiliò, e la abbandonò in balìa di predoni, finché la scacciò dalla sua presenza. 21 Infatti, quando egli strappò Israele dalla casa di Davide ed essi proclamarono re Geroboamo, figlio di Nebat, Geroboamo distolse Israele dal seguire l’Eterno e gli fece commettere un grande peccato. 22 I figli d’Israele si abbandonarono a tutti i peccati che Geroboamo aveva commesso, e non se ne allontanarono, 23 finché l’Eterno mandò via Israele dalla sua presenza, come aveva predetto per bocca di tutti i profeti suoi servi; e Israele fu deportato dal suo paese in Assiria, dov’è rimasto fino al giorno d’oggi. 24 Il re d’Assiria fece venire gente da Babilonia, da Cuta, da Avva, da Camat e da Sefarvaim, e la stabilì nelle città della Samaria al posto dei figli d’Israele; e quelli presero possesso della Samaria, e abitarono nelle sue città. 25 Quando cominciarono a insediarsi, non temevano l’Eterno; e l’Eterno mandò contro di loro dei leoni, che facevano strage fra loro. 26 Fu quindi detto al re d’Assiria: "La gente che tu hai deportato e stabilito nelle città della Samaria non conosce il modo di servire l’Iddio del paese; perciò egli ha mandato contro di loro dei leoni, che ne fanno strage, perché esse non conoscono il modo di servire l’Iddio del paese". 27 Allora il re d’Assiria diede quest’ordine: "Fate tornare là uno dei sacerdoti che avete deportato di là; vada a stabilirsi in quel luogo, e insegni loro il modo di servire l’Iddio del paese". 28 Così uno dei sacerdoti che erano stati deportati dalla Samaria venne a stabilirsi a Betel, e insegnò loro come dovevano temere l’Eterno. 29 Tuttavia, ognuna di quelle popolazioni si fece i propri dèi nelle città dove abitava, e li collocarono nei templi degli alti luoghi che i Samaritani avevano costruito. 30 Quelli di Babilonia fecero Succot-Benot; quelli di Cuta fecero Nergal; quelli di Camat fecero Asima; 31 quelli di Avva fecero Nibaz e Tartac; e quelli di Sefarvaim bruciavano i loro figli in onore di Adrammelec e di Anammelec, dèi di Sefarvaim. 32 Temevano anche l’Eterno; e si fecero dei sacerdoti degli alti luoghi che prendevano fra loro, e che offrivano per loro dei sacrifici nei templi degli alti luoghi. 33 Così temevano l’Eterno, e servivano al tempo stesso i loro dèi, secondo le usanze delle nazioni da cui erano stati deportati in Samaria. 34 Anche oggi continuano a seguire l’antica usanza: non temono l’Eterno, e non si conformano né alle loro leggi e ai loro precetti, né alla legge e ai comandamenti che l’Eterno prescrisse ai figli di Giacobbe, da lui chiamato Israele, 35 con i quali l’Eterno aveva stabilito un patto, dando loro questo ordine: "Non temete altri dèi, non vi prostrate davanti a loro, non li servite, né offrite loro sacrifici; 36 ma temete l’Eterno, che vi fece uscire dal paese d’Egitto per la sua grande potenza e con il suo braccio steso; prostratevi davanti a lui, offrite a lui sacrifici; 37 e abbiate cura di mettere sempre in pratica i precetti, le regole, la legge e i comandamenti che egli scrisse per voi; e non temete altri dèi. 38 Non dimenticate il patto che io stabilii con voi, e non temete altri dèi; 39 ma temete l’Eterno, il vostro Dio, ed egli vi libererà dalle mani di tutti i vostri nemici". 40 Ma quelli non ubbidirono, e continuarono invece a seguire la loro antica usanza. 41 Così quelle nazioni temevano l’Eterno e, al tempo stesso, servivano i loro idoli; i loro figli e i figli dei loro figli hanno continuato fino al giorno d’oggi a fare quello che avevano fatto i loro padri.

Hosea blir Israels sista kung

1 *2 Kung 15:30. I Juda kung Ahas tolfte regeringsår blev Hosea, Elas son, kung i Samaria över Israel och regerade i nio år*17:1Hosea … nio årCa 732-722 f Kr. Hosea betyder "Herrens frälsning" (jfr 4 Mos 13:17 med not).. 2 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, men ändå inte som de israelitiska kungar som varit före honom. 3 Den assyriske kungen Shalmaneser drog upp mot honom och Hosea tvingades underkasta sig och ge honom gåvor. 4 Men kungen av Assyrien*17:4kungen av AssyrienShalmaneser V (727-722 f Kr). Hans far och företrädare Tiglat-Pileser III hävdar i sin krönika att han satte Hosea på tronen (732 f Kr). Man väntade sig därför lydnad. upptäckte att Hosea hade börjat en sammansvärjning. Han skickade nämligen sändebud till So, kungen i Egypten,*17:4So, kungen i EgyptenTroligen Osorkon IV, som regerade 730-715 f Kr i Tanis. Alternativt syftar So på staden Sais i nordvästra Egypten, där den konkurrerande faraon Bakenranef regerade ca 725-720 f Kr. Under denna tid var Egypten splittrat och hade ingen hjälp att ge (jfr Jes 30:7). och betalade inte skatt som förut varje år till kungen i Assyrien. Då lät denne spärra in honom och hålla honom bunden i fängelse.

Samaria faller

5 *2 Kung 18:9f, Hos 14:1. Kungen av Assyrien drog upp mot hela landet. Han tågade upp mot Samaria och belägrade staden i tre år*17:5belägrade staden i tre årCa 725-722 f Kr. Stadens fall förutsades av Hosea (10:5f, 14:1), Amos (3:11f, 6:7f) och Mika (1:6f).. 6 I Hoseas nionde regeringsår intog Assyriens kung*17:6Assyriens kungEnligt assyriska källor var det Shalmanesers bror och efterträdare Sargon II (722-705 f Kr) som till sist erövrade staden 722 f Kr och deporterade 27 920 människor. Samaria och förde bort Israel till Assyrien och lät dem bo i Hala och vid floden Habor i Gozan och i Mediens*17:6Hala … floden Habor i Gozan … MedienPlatser i norra Irak, nordöstra Syrien och västra Iran. städer.

7 *2 Mos 20:1f, 3 Mos 18:3f. Detta hände därför att Israels barn hade syndat mot Herren sin Gud, som hade fört dem upp ur Egyptens land undan faraos, den egyptiske kungens, hand. De hade tillbett andra gudar 8 *5 Mos 18:9, 1 Kung 14:24, 2 Kung 16:3, 21:2. och levt efter sederna hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn, men också efter de seder som Israels kungar hade infört. 9 Israels barn hade i hemlighet gjort sådant som inte var rätt mot Herren sin Gud. De hade byggt sig offerhöjder i alla sina städer, vid väktartornen såväl som i de befästa städerna. 10 *1 Kung 14:23, 2 Kung 16:4. De hade rest stoder och asherapålar åt sig på alla höga kullar och under alla gröna träd. 11 Där hade de tänt offereld*17:11offereldAnnan översättning: "rökelse". på alla offerhöjder, på samma sätt som de folk som Herren hade drivit bort för dem. De hade gjort det som var ont och därigenom väckt Herrens vrede. 12 *2 Mos 20:2f, 23:13, 24, 5 Mos 5:7f. De hade tjänat eländiga avgudar, fastän Herren hade sagt till dem: "Ni ska inte göra så." 13 *1 Sam 9:9, Jer 25:5, Hes 18:31.Herren hade varnat både Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: "Vänd om från era onda vägar och håll mina bud och stadgar, enligt hela den lag som jag gav era fäder och sände till er genom mina tjänare profeterna."

14 *2 Mos 34:9, 5 Mos 31:27, Mal 3:6. Men de lyssnade inte utan var hårdnackade som sina fäder, som inte trodde på Herren sin Gud. 15 *3 Mos 18:3, 24, Jer 2:5, Rom 1:21f. De förkastade hans stadgar och förbundet som han hade slutit med deras fäder och förordningarna som han hade gett dem. De följde tomma avgudar och blev själva tomma liksom folken omkring dem, fastän Herren hade förbjudit dem att göra som de. 16 *2 Mos 32:4, 8, 1 Kung 12:28f, 16:31f. De övergav Herren sin Guds alla bud och gjorde sig gjutna bilder i form av två kalvar. De gjorde också asherapålar åt sig och tillbad himlens hela härskara och tjänade Baal. 17 *3 Mos 18:21, 20:3f, 5 Mos 18:10, 1 Kung 21:20, 2 Kung 16:3, 21:6, 23:10. De lät sina söner och döttrar gå genom eld och utövade spådom och trolldom. De sålde sig till att göra det som var ont i Herrens ögon och väckte därmed hans vrede. 18 *1 Kung 14:15f, Hos 1:6. Därför blev också Herren mycket vred på Israel och försköt dem från sitt ansikte, så att endast Juda stam blev kvar.

19 *2 Kung 8:18, 16:3, Jer 3:6f. Men inte heller Juda höll Herren sin Guds bud, utan levde efter de seder som Israel hade infört. 20 *Dom 2:14, 2 Kung 15:29. Då förkastade Herren alla Israels avkomlingar och straffade dem och gav dem i plundrares hand tills han försköt dem från sitt ansikte.

21 *1 Kung 12:16f, 28f. För när han hade ryckt Israel från Davids hus och de hade gjort Jerobeam, Nebats son, till kung, hindrade Jerobeam Israel från att följa Herren och fick dem att begå en stor synd. 22 Israels barn levde i alla de synder som Jerobeam hade gjort. De vände sig inte bort från dem. 23 *5 Mos 28:36f, 63f, 1 Kung 14:15, Amos 5:27. Men till slut försköt Herren Israel från sitt ansikte, så som han hade hotat genom alla sina tjänare profeterna. Så blev Israel bortfört från sitt land till Assyrien, där de är än i dag.

Främmande folk bosätter sig i Israel

24 Kungen av Assyrien hämtade folk*17:24hämtade folkSargon II berättar att han år 720 f Kr förde in andra deporterade folk, en assyrisk politik som skulle bryta viljan till uppror. De uppräknade platserna låg alla kring Babel utom Hamat i västra Syrien. från Babel, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvajim och lät dem bosätta sig i Samariens städer i stället för Israels barn. De tog Samarien i besittning och bosatte sig i städerna där. 25 *3 Mos 26:21f. Men när de under den första tiden av sin vistelse där inte vördade Herren, sände Herren bland dem lejon som dödade några av dem. 26 Man berättade det för kungen i Assyrien och sade: "De folk som du har fört bort och låtit bosätta sig i Samariens städer vet inte hur landets Gud ska dyrkas. Därför har han sänt lejon mot dem och dessa dödar dem nu, eftersom de inte vet hur landets Gud ska dyrkas."

27 Då befallde kungen av Assyrien: "Låt en av de präster som ni har fört bort därifrån resa tillbaka och bosätta sig där. Han ska lära dem hur landets Gud ska dyrkas." 28 Och en av de präster som de hade fört bort från Samarien kom och bosatte sig i Betel. Han lärde dem hur de skulle vörda Herren.

29 *Jona 1:5. Men varje folk gjorde sig sin egen gud och ställde upp den i de offerhöjdshus som samarierna hade byggt, varje folk för sig i de städer där de bodde. 30 Folket från Babel gjorde sig en Suckot-Benot, folket från Kut gjorde sig en Nergal och folket från Hamat gjorde sig en Ashima. 31 *2 Krön 16:3, 21:6. Aviterna gjorde sig en Nibhas och en Tartak, och sefarviterna brände sina barn i eld åt Sefarvajims gudar Adrammelek och Anammelek. 32 *1 Kung 12:31, Sef 1:5. Men de vördade också Herren. De gjorde män ur sin egen krets till offerhöjdspräster åt sig och dessa offrade åt dem i offerhöjdshusen. 33 Så vördade de visserligen Herren, men de tjänade dessutom sina egna gudar på samma sätt som de folk de kom ifrån.

34 *1 Mos 32:28, 35:10, 1 Kung 18:31. Än i dag gör de som förut: De tillber inte Herren och gör inte efter de stadgar och den sed som de har fått. De lever inte efter den lag och de bud som Herren har gett Jakobs efterkommande – Jakob var den man han gav namnet Israel. 35 *2 Mos 23:13, Dom 6:10.Herren slöt ett förbund med dem och befallde dem: "Ni ska inte vörda andra gudar, inte heller tillbe dem eller tjäna dem eller offra åt dem. 36 Herren ska ni vörda, han som förde er upp ur Egyptens land med stor makt och utsträckt arm, honom ska ni tillbe och åt honom ska ni offra. 37 Ni ska alltid hålla fast vid och följa de stadgar och budord, den lag och de bud som han har föreskrivit er. Men ni ska inte vörda andra gudar. 38 Ni ska inte glömma det förbund som jag har slutit med er. Ni ska inte vörda andra gudar. 39 Endast Herren er Gud ska ni vörda, och han ska rädda er ur alla era fienders hand." 40 Men de lydde inte utan gjorde som förut.

41 *Matt 6:24. Så vördade dessa folk Herren men tjänade samtidigt sina avgudar. Även deras barn och deras barnbarn gör än i dag så som deras fäder har gjort.